Vi glömmer aldrig Gurr
Den som var tonåring eller äldre i Sverige på 1950-talet kunde inte undgå skämttecknaren Gurr, hans bilder fanns strängt taget i varenda tidning.
Gurr hette egentligen Rolf Gustafson. Han föddes i Stockholm 1923 och avled 1962, bara några veckor före sin 39-årsdag. Hans bohemiska liv hade då tagit ut sin rätt.
Gurr var en representant för forna tiders många fria tidningsmedarbetare, de som med mer eller mindre jämna mellanrum dök upp på tidningsredaktionerna och försökte sälja sina alster.
I Stockholms Klarakvarter låg de tongivande dags- och kvällstidningarna och där opererade även Gurr. Han besökte sin kontaktredaktör, avyttrade några teckningar och begav sig sedan till något näringsställe där hans törstiga kompisar väntade. Gurr var godhjärtad och generös.
Han var också en tystlåten person och hade, sägs det, ett filosofiskt sinnelag. Det finns inte särskilt många uttalanden bevarade av honom. I Folket i Bilds bok ”25 svenska skämttecknare” från 1954 lägger han emellertid fram ett slags programförklaring:
– Det finns en massa människor som tar humor på allvar, som menar att en skämtteckning först är riktigt bra, om man kan falla i tyst begrundan, helst gråta, när man ser den. Men i ordet ”skämtteckning” ligger ju en uppmaning att man ska flabba, det ska man ju åt skämt. Åtminstone av hövlighet. Det är något helt annat med satiriska teckningar, de avser ju att ge läsaren en tankeställare. Men man blandar så lätt ihop begreppen när det gäller tecknare.
Gurr var ingen satiriker. Han var rättfram i sin humor och stilmässigt inspirerad av de minimalistiska tecknarna Saul Steinberg och James Thurber i The New Yorker. Särskilt mycket tusch gjorde han inte av med.
Alla hans gubbar avbildades i profil. Men självporträttet var rakt framifrån.
Någon formell konstnärlig utbildning hade han ej, men han var så idérik och formsäker att han vid något tillfälle fick göra dekorationer för Folkans sommarrevy i Stockholm.
Hur blev han ”Gurr”? Svaret ger Sten Möllerström i sin bok ”Alla våra skämttecknare” (Bra Böcker, 1976). Där beskriver han hur det gick till en novemberdag 1947 när en ung, ”småspråkig” man gjorde entré hos kulturtidskriften OBS !, där Möllerström jobbade. Mannen sträckte fram en hög teckningar, signerade GR (Rolf Gustafsons initialer baklänges), och berättade att han brukade få åtta kronor per teckning av dags pressredaktörerna.
Möllerström köpte åtta teckningar à 15 kronor.
– Jag föreslog att han skulle skriva ut signaturen fonetiskt, till Gurr, så att folk inte skulle glömma den.
Vi som var med glömmer den aldrig.