Trevlig bistro som borde kunna bättre
DEN SOM STROSAR nerför det nya stråket Teatergatan en tidig vardagskväll passerar en rad inbjudande barer och krogar. Fortsätter man hela vägen ner till Vasagatan hamnar man vid det anrika Valand-huset, där restaurangen som bär gatans namn håller till. Det är en enastående adress för en krog – närmast ett slöseri att Valands bakficka bara håller öppet tre kvällar i veckan.
Den ena av oss anländer lite tidigare, blir glatt placerad av personalen i den ännu nästan tomma matsalen och får tid att avnjuta dagens drink, en härligt läskande och somrig Tom Collins på rabarber (98 kr).
När båda är på plats kollar vi Teatergatans meny – så generisk att samma rätter rimligen serveras på ett dussin krogar inom fem kvarters radie: entrecote, torskrygg, räkmacka, burgare, moules frites, råbiff … Låter det som något dåligt? Nej, inte alls – även standardrätter kan ju tillredas bra eller dåligt, och ibland är man sugen på just den här typen av klassiker.
DET BLIR RÅBIFF (165 kr) och toast Skagen (165 kr) till förrätt, samt en liten portion moules frites (175 kr) och entrecote (355 kr) till huvudrätter.
Vi ber också om hjälp att välja dryck från den korta öl- och vinlistan, vilket slutar med Kronenbourgs lager 1664 (69 kr) till råbiffen, Kenwood zinfandel (120 kr) till köttet och Stoneleigh sauvignon blanc (115 kr) till toast Skagen och musslorna.
Råbiffen är inte dum alls. Pigg och fräsch med tillbehör som brynt smörcrème och gravad äggula. Även toast Skagen hör till de trevligare vi stött på: knaprigt, smörigt bröd och frisk skagenröra.
Innan råbiffen är uppäten – och ölen nätt och jämnt påbörjad – kommer vår trevliga uppassare och ber oss smaka av rödvinet. Vi påpekar att vinet var tänkt till huvudrätten. Ändå fylls glaset på och blir stående intill ölglaset.
NÅVÄL, VI KOMMER ÖVERENS om att vi är redo för varmrätter och ser oss omkring under tiden. Det har fyllts på med folk och rummet är nu ett högt sorl. Även om det inte är fullsatt tvingas personalen ta omvägar kring vissa bord för att komma fram – möbleringen försvårar deras arbete. Sådant hinner vi notera medan vi väntar på vår mat. Våra bordsgrannar verkar trivas – allt de får in ser aptitligt ut. När ska liknande tallrikar egentligen landa hos oss?
Sommaren kom och gick, och framåt hösten serverades huvudrätterna.
Grytan med musslor ångar härligt och hungern stillas nästan av att bara lyfta på locket. Musslorna är spänstiga och fina med smakrik aioli och krispiga pommes frites.
Entrecoten kommer med rödvinssås, bearnaisesås och primörer och är just vad man kan förvänta sig: smakrik, mustig och stekt enligt önskemål.
Vi avrundar med rabarberpaj och crème brûlée (båda 135 kr), som båda är goda. Bäst är glassen på rostade jordgubbar, som gör pajen sällskap.
DET GÖR AVSLUTNINGEN GLAD. Teatergatan har sänkt ambitionerna sedan vårt senaste besök, före pandemin, men vi kommer gärna tillbaka för en god drink från baren och rappt bistrokäk. Om Teatergatan skulle vilja mer än så borde det vara enkelt att rätta till: smartare service, uppdaterad inredning, snygga till på toaletterna – och kanske lägga till en signaturrätt på menyn.