Haavisto om riksdagskaoset: ”Vad händer om de förlorar?”
Röster har höjts för att Finland inte ska binda sig till Sverige i Natomedlemskapet. Men det finns starkt stöd för att gå hand i hand med Sverige även när Turkiet försöker bromsa medlemskapsansökan, enligt Finlands utrikesminister Pekka Haavisto.
Det har varit ett händelserikt år för Finlands utrikesminister Pekka Haavisto, Gröna partiet. Så sent som 2018 beslutade partiet att ett Natomedlemskap inte var aktuellt, men allt ställdes på ända när Vladimir Putin inledde den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari i år.
Folkopinionen kring Nato svängde på ett sätt som saknar motstycke. Finland beredde snabbt frågan om Natomedlemskap och när Finlands parlament slutligen röstade var samtliga 20 grönpartister i parlamentet för ett medlemskap.
– Det har varit en vår av överraskningar, säger Haavisto när han tar emot en grupp svenska journalister på utrikesdepartementet i Helsingfors.
Sverige följde efter och länderna bestämde sig för att gå ”hand i hand” mot ett Natomedlemskap.
Men då kom nästa överraskning, när Turkiet bromsade processen med anklagelser om att Sverige och Finland inte var tillräckligt hårda mot den terrorstämplade kurdiska organisationen PKK.
– Det var en överraskning för att våra kontakter med Turkiet indikerade något annat, säger Pekka Haavisto. Jag hade besökt Turkiet ett par gånger och talat med utrikesministern. Vi kunde inte förutse att det skulle bli sådana här problem.
Turkiets starkaste invändningar riktades dock inte mot Finland, utan mot Sverige. När den politiska vilden Amineh Kakabaveh fick avgörande inflytande i riksdagens omröstningar togs det upp i turkiska medier som ett exempel på kurdiskt inflytande. Vid Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson (S), med bara ett par månader kvar till valet, fick Kakabaveh återigen en avgörande roll. Vad var din reaktion på misstroendeomröstningen? Och vad tycker du om hur den situationen hanterades i ett så kritiskt skede i Natoprocessen?
– Jag vill inte beröra Sveriges parlamentariska liv alltför mycket, eftersom jag vet att det är en minoritetsregering, och det är annorlunda mot vår fempartiregering där du förhandlar inom regeringen. I Sverige måste man förhandla med oppositionen, det är lite annorlunda. Men självklart började jag tänka att ”så nära valet, vad kommer hända då och vilka möjligheter kommer regeringen ha att implementera stegen mot Nato om de förlorar?” Hur mycket tror du att det här hindrar, eller försenar, processen?
– Vi låter självklart Sverige självt kommentera saker som rör dem. Men på ett generellt plan har vi såklart påmint Turkiet om att vi har demokratiska processer. Du kan inte välja vem du har att göra med, du har ett parlament som valts av väljarna och vi respekterar demokratins principer.
Den finske utrikesministern är kritisk mot att enskilda länder sätter upp ”egna regler” för nya Natomedlemmar.
– Det måste finnas en samling regler kring hur man blir medlem i Nato. Om det uppstår en situation där varje enskilt land börjar sätta upp regler för de nya kandidaterna, då har du ingen öppen dörr-policy längre. Vi vill höra vad som krävs från Bryssel, som en gemensam åsikt från Nato-länderna. Det måste finnas disciplin i de här processerna, annars blir det kaotiskt. Det har varit vårt budskap, säger han.
I mitten av veckan höjdes finska röster för att Finland inte borde binda sig till Sverige i Natofrågan. Bland dem märktes särskilt ordföranden i utrikesutskottet, Sannfinländarnas Jussi Halla-Aho. Enligt Haavisto finns det dock en stor uppslutning bakom att fortsätta resan med Sverige vid sin sida.
– Idag (fredag) var jag i utrikesutskottet och förklarade förseningarna med Turkiet. Spontant tog ledamot efter ledamot upp att vi måste gå hand i hand med Sverige, att vi inte ska tillåta någon utifrån
"Jag måste säga att känslan som skapats under våren, den här samhörigheten med Sverige i säkerhetsfrågor, är unik här i Finland. Pekka Haavisto
att splittra oss i den här processen. Jag måste säga att känslan som skapats under våren, den här samhörigheten med Sverige i säkerhetsfrågor, är unik här i Finland. Folk känner att vi har samma intressen och ska hålla ihop.
Finland delar en
lång gräns med Ryssland – över 1 300 kilometer. Att behålla stabiliteten, lugnet och en hanterbar relation med Ryssland har varit en nyckel för Finland i förhållandet till den stora grannen i öst. Med invasionen förändrades, enligt Pekka Haavisto, fyra saker:
• Den europeiska säkerhetsordningen kollapsade. Plötsligt befann sig Finland i en situation där dess grannland hade attackerat Ukraina och försökt byta ut regeringen med militärt våld.
• Ryssland hade blivit mer oberäkneligt och visat sig villigt att ta större risker än tidigare.
• Det började talas om användning av okonventionella vapen, som kärnvapen och kemiska vapen, på ett sätt som man ”inte sett sedan Kubakrisen”, enligt Haavisto.
• Kränkningarna av Genèvekonventionen skedde i en större skala. Haavisto menar att kränkningar av mänskliga rättigheter sker i alla konflikter, men inte i den magnitud som man sett i exempelvis Butja och i våldet mot kvinnor.
– Vi lever tyvärr bredvid ett mycket mer oberäkneligt land än tidigare, säger Pekka Haavisto.
Hur ser du på framtiden för relationen med Ryssland om Finland går med i Nato?
– Jag har hela tiden sagt att vi tittar hundra år bakåt och hundra år framåt. När vi tittar bakåt ser vi att det går upp och ner. Ibland är Ryssland mer demokratiskt, mer västinriktat, som under Gorbatjovoch Jeltsin-tiden. Ibland blir det mer auktoritärt och mer stängt. Den bästa gissningen är att vi kommer se samma rörelser de kommande hundra åren. Under alla omständigheter måste vi ha en fredlig gräns, vilken regering som än finns i Ryssland. Vi tycker att det är vår uppgift att se till att det inte förändras om vi blir medlemmar i Nato.
Den finske utrikesministern hoppas att det en dag kan undertecknas ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Till dess ger man sitt stöd till Ukraina så att landet ska kunna förhandla från en så stark position som möjligt. När det till slut blir fred ser han ett antal områden där man kan återuppta samarbetet med Ryssland.
– Miljö- och klimatfrågorna finns såklart där fortfarande, Östersjön finns fortfarande där, problemen i Arktis, kärnavfallsfrågan finns kvar och så vidare. Detta är frågor där vi någon dag har ett normalt och strukturerat samarbete med Ryssland. Men just nu är det inte möjligt.