Björn Werner: Putins ”sjukdomar” har blivit vår snuttefilt
Kort efter Putins attack mot Ukraina kom ordern från Bryssel: de ryska propagandakanalerna “Russia today” och Sputnik News” skulle släckas i Europa. “Om informationen är dålig så är demokratin dålig” slog EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell fast. Sverige lydde. Sajterna släcktes.
Beslutet var riktigt. Under det största kriget på europeisk mark sen andra världskriget kan inte fienden tillåtas sprida desinformation. Beslutet belyste också de fria mediernas exceptionellt viktiga roll – att förhålla sig just fria. Att vrida fakta till sin fördel är en central del av krigföring för alla parter i en konflikt. Mediernas uppdrag att rapportera neutralt, objektivt och med sanningen som ledstjärna är därför viktigare än någonsin under ett pågående krig.
Tyvärr har svenska medier än så länge skött denna uppgift besvärande dåligt. I stället för att rapportera om hur kriget faktiskt går har många sett som sin uppgift att spela på läsarnas önsketänkande om hur kriget förhoppningsvis kommer gå. Det vill säga: jättebra.
Kvällstidningarnas bedriver eviga spekulationer om president Putins hälsa. Det går knappt en dag utan att någon ny defekt pekas ut som bevis för att den ryska ledaren inte har lång tid kvar att leva. Har han en gungig gång?
Parkinsons! Ovanligt runt ansikte? Cancer! Jättelångt skrivbord? Han har blivit tokig!
Varenda negativ kommentar från ryska makthavare som går emot regimen överrapporteras. Det räcker med en avhoppad diplomat, före detta rådgivare eller besviken general som säger något surt om kriget i Ukraina för att svenska medier ska värdera detta som en viktig nyhet. Gärna tryfferat med en analytiker som spår att slutet för regimen är nära och att en palatskupp lurar bakom nästa krök.
En liknande tendens gäller också bevakningen av det pågående kriget. Som bland andra New York Times berättat så rapporterar Ukraina av taktiska skäl i princip bara om sina krigsframgångar, vilket svenska medier flitigt återrapporterat.
Först under den senaste veckan har Ukraina börjat rapportera dystrare siffror – sannolikt som ett sätt att försöka bryta den tilltagande västerländska apatin kring kriget. Tråkiga nyheter som än så länge inte fått något vidare genomslag i medier.
I stället hörs fortfarande återkommande analyser av experter, som den flitigt rekryterade överstelöjtnant Joakim Paasikivi, om att allt, till slut, kommer att gå bra. I slutet av april skulle offensiven i öst enligt honom helt köra fast. När den inte gjorde det kommer han ändå med lugnande budskap – om ett år är det över, Ryssland är för dåliga. Och så vidare.
Inget av detta är objektiva nyheter. Det är inte heller, även om det ibland ser ut så, västpropaganda. I stället är det resultatet av en krass, kommersiell medielogik. Tidningar vill bli lästa – alltså rapporterar man gärna om det folk vill läsa. Tråkiga rapporter om ett segdraget ställningskrig med oviss utgång är ingen rubrik värd namnet. Det är däremot olika glädjebud om att fienden är sjuk eller tokig och att eländet snart är över.
Denna form av krigsbevakning är potentiellt farlig. Konsekvenserna av en rysk seger i Ukraina vore katastrofal för Europa och kan mycket väl leda till att Ryssland fortsätter med anfallskrig mot andra fria europeiska stater i det forna östblocket. Nyhetsbevakningen kan i detta läge inte försjunka i spekulationer som går vårt önsketänkande till mötes. Det är för alldeles för stora värden som står på spel för att vi långsamt ska vaggas in i ett falskt lugn om att faran snart är över.
I ett krig där sanningen blir allt mer höljd i dunkel är det bara fria medier som kan berätta vad som verkligen händer, bakom de stridande parternas rökridåer. Det är dags att börja göra det, i stället för att vara en bricka i spelet.
"I ett krig där sanningen blir allt mer höljd i dunkel är det bara fria medier som kan berätta vad som verkligen händer, bakom de stridande parternas rökridåer. Det är dags att börja göra det, i stället för att vara en bricka i spelet.