Beroende är ett kroniskt tillstånd, oavsett drog
Det finns en föreställning om att de flesta sjukdomar bör behandlas inom primärvården. Inte bara somatiska sjukdomar utan även lättare psykiatriska tillstånd, även det kallat ”måttligt beroende av alkohol”. Dessa ”beroenden” behöver endast tre till fyra strukturerade samtal för att dricka mindre. Dessutom framställs beroendemottagningarna som trista och fängelselika. Denna bild stämmer inte med våra erfarenheter. Det troliga är att man blandar samman beroendediagnosen med riskbruk och skadligt bruk och att man riktar sig till en grupp som ännu inte har utvecklat beroende.
Det finns ett instrument för identifiering av riskfylld och skadlig alkoholkonsumtion som heter Audit. Vid 15 poäng eller mindre har du inte utvecklat ett beroende. Dessa patienter kallas för ”måttligt beroende” och förekommer sällan inom beroendevården och är inte aktuella för specialiserad vård. De behandlingsmetoder man rekommenderar liknar ”brief intervention” och har använts i årtionden till patienter med riskbruk och då med lyckat resultat.
Måttligt beroende av alkohol låter märkligt. Vem talar om måttligt heroinberoende? Vår uppfattning är att beroende är ett kroniskt tillstånd, oavsett drog. Samtliga beroenden kännetecknas av en triggermekanism, ett merbegär. Denna mekanism upphör inte efter samtal med allmänläkare utan är mer djupgående och ofta livslång. Det är i dessa sammanhang specialiserad vård av beroendepatienter blir aktuell.
Förutom detta är det viktigt att förstå kraften i drogen som kan beskrivas som begär eller besatthet där relationen till drogen blir viktigare än andra. Detta synsätt bekräftas av hundratusentals AA- och Länkmedlemmar. En rad vetenskapliga studier, bland annat från Göteborgs universitet, visar bättre behandlingsresultat i verksamheter som kallar en spade för en spade!
Vår slutsats är att mekanismerna i ett drogberoende är de samma oavsett drog och för att klara detta måste du avstå helt. För övrigt anser vi att sjukvården ska vara huvudman för beroendevården.