Angeline Boulley
Mitt namn är Firekeeper
Gondol Översättning: Emilia Fjeld
Hunnen en god bit in i 450-sidiga ”Mitt namn är Firekeeper” vet jag fortfarande inte riktigt vad det är jag läser, om det är en thriller, en kärleksroman, en pusseldeckare eller en coming of age-roman. Angeline Boulleys debut är helt enkelt lite av varje, och när jag fortsätter plöja historien om nittonåriga Daunis förstår jag att en strängare genreinramning inte hade passat. För detta är en bok som vill mycket och som, trots att jag tvivlar lite i början, också erbjuder mycket.
Daunis bor i norra Michigan nära gränsen till Kanada. Hon är en toppstudent som planerar att läsa till läkare, och har de ekonomiska resurserna i och med familjefonden på sin vita mammas sida. Men Daunis är också, på sin pappas sida, ursprungsamerikan av stammen ojibwe. Identitetsgrubblande finns här förstås, men i stort vill Daunis, trots att hon bor med sin mamma, se sig som ojibwe. Hon ber sina böner, utför sina ritualer och deltar i stammens pow wow.
Men reservaten är inte bara präglade av sammanhållning och ceremonier, här finns också drogerna – i synnerhet det alltmer hotande metamfetaminet. Daunis blir inblandad i en undercover-operation för att försöka stoppa droghandeln och de många dödsfallen.
Boulley är en utmärkt berättare, jag vänder blad som hypnotiserad – och lika mycket som boken är läsvärd som spänningsroman väcker den sorg och smärta över ursprungsamerikanernas öde. Liksom hos samerna fördes länge otaliga barn bort från sina familjer till kulturellt utplånande internatskolor, och såren blöder ännu.