Robert Laul: I dag samlas landslaget – om 41 dagar är det final på Wembley
Mästerskapssommar. För en fotbollsnation blir det inte större än så. En gemenskap i svett och värme för fansen på plats. Kommentatorer och experter att älska och hata framför tv-apparaterna. Öl och glädje som flödar på landets uteserveringar.
EM 2022 är ett ovanligt, för att inte säga unikt mästerskap. Aldrig tidigare har vi väntat lika länge. Det här är turneringen som fick flytta på sig när coronapandemin sköt fram herr-EM 2020 ett år. EM 2022 skulle egentligen ha spelats 2021, och det är så länge sedan att Sverige hunnit kvalificera sig för VM 2023 i Australien/ Nya Zeeland under tiden.
Men sedan är sedan, då är då, nu är nu, för att citera en förbundskapten.
Nu är det EM i England. Ett mästerskap som är unikt också ur ett annat perspektiv. Sverige kliver in som favoriter att vinna the whole shit, för att citera en annan gammal förbundskapten.
Det har aldrig hänt tidigare att ett svenskt landslag gått in i ett mästerskap som guldfavorit. Definitivt inte på herrsidan, ja inte på damsidan heller sedan fotbollen blev den världssport den är i dag. Fram till 1995 bestod EM av fyra nationer jämfört med dagens 16.
Mästerskapssommaren 2022 är Sverige favoriter, det är inte jag som påstår det, utan Sverige är helt enkelt den högst rankade deltagaren, tvåa på Fifas världsrankning efter USA.
I senaste stora fotbollsturneringen, OS i Tokyo i fjol, krossade Sverige dessutom USA med 3-0 i premiären, gick till final mot Kanada där det blev förlust med minsta möjliga marginal.
Det svenska landslaget har valt att omfamna favoritskapet. Som förbundskapten Peter Gerhardsson och lagkaptenen Caroline Seger uttryckte det under senaste samlingen:
– Är du favorit har du presterat något bra. Det är alltid bättre än att hela tiden vara underdog, sa Gerhardsson, 62.
– Vi kan rakryggade säga att vi är bättre än någonsin, sa Seger, 37.
Googla ”guldfavorit som är bättre än någonsin” och första träffen borde med andra ord bli – Sverige.
För svensk del handlar EM om precis det: inte vara nöjd förrän allt är över, sikta mot finalen hela tiden, bära favoritskapet hela vägen.
Från 20 juni, då landslaget samlas för att göra sin första träning på Örebäcksvallen i Båstad, till 31 juli då finalen spelas på Wembley i London, behöver förbundskapten Gerhardsson, kapten Seger och övriga 22 spelare hantera det favoritskapet.
I 41 dagar (förhoppningsvis) kommer det att utgöra kontexten för svenska mediers rapportering. Och när de utländska murvlarna dyker upp framåt början av juli då Sverige byter Båstad mot EM-basen Carden Park i Chester, lär även deras rapportering bli på samma tema:
– Do you consider yourself as the favourites? How do you handle the pressure? Will you take another penalty, Caroline?
De frågorna hade åtminstone jag ställt som utsänd för att bevaka den högst rankade nationen, som nyss spelat OS-final där Seger missade Straffen.
Att vara favorit är både en välsignelse och en förbannelse. Det pumpar upp intresset och skapar ett sällan skådat drag på förhand. Förväntningarna är redan historiskt höga sett till publiktrycket i England.
Det må vara lättare att slå ur underläge som exempelvis Spanien kan göra göra (se upp för Spanien, är mitt tips…), men nu är inte verkligheten sådan att Sverige kan spela det kortet. Sverige var i final senaste stora mästerskapet, Sverige krossade USA och Sverige är högst rankade här och nu.
I stället för att förneka fakta har Sverige valt att omfamna favoritskapet. En sorts förberedelse för att hantera pressen som automatiskt landar på en förhandsfavorit.
Men jag tror att själva grundorsaken till att Sverige ”lite osvenskt” har omfamnat favoritskapet är en helt annan. Det här landslaget – Caroline Segers landslag – drivs egentligen inte av att vara favoriter, det kommer liksom på köpet.
” Ett år senare står Sverige inför ett fotbolls-EM i England som många kan vinna, men där det bara finns en väg till guldet, och ett perfekt slut: Seger efter seger, seger för Seger. Revanchens mamma.
Det här landslaget drivs rimligen av revansch.
En förlust kan se ut på tusen olika sätt, och i OS-finalen i fjol förlorade Sverige på värsta tänkbara vis när kapten Seger missade från straffpunkten. En scen så grym att den gott kunde belagts med åldersgräns.
Ett år senare står Sverige inför ett fotbolls-EM i England som många kan vinna, men där det bara finns en väg till guldet, och ett perfekt slut:
Seger efter seger, seger för Seger. Revanschens mamma.
ARKIVBILD: ADAM IHSE