Thomas blev Hanzon med z
Alla trodde att den unge Thomas Hanzon skulle bli fotbollsproffs. Alla utom han själv. Det livet lockade inte. I stället valde han bort en utstakad framtid och hade ingen aning om vad som väntade.
Under våren har Dramatenskådespelaren Thomas Hanzon medverkat i pjäserna ”Natthärbärget” och ”Den yttersta minuten”, som nu har sommaruppehåll.
Själv pausar han dock inte helt utan kommer ägna en del av sommaren åt inspelningen av en utländsk serie på HBO Max. Men den får han inte berätta något om ännu.
Däremot kan han säga lite om en dokumentärfilm som snart är klar. Filmaren Carl Eneroth har följt honom under ett par år.
– Han har hängt med mig på teatern och när jag filmat. Det handlar om mig och mitt yrke, om att gå in i en roll och om den empati som krävs för att göra det.
Empati är enförutsättning för att kunna gestalta en annan människa, menar Thomas Hanzon. För att sätta sig in i en annan persons liv måste skådespelaren förstå personens val och handlingar även om de inte går att försvara moraliskt.
– Jag tror man blir påverkad av det där privat också, att det alltid finns en annan sida av myntet.
När han ändå har en ledig period åker han gärna till lägenheten i franska Antibes. Det var egentligen det förra lantstället hemma i Sverige som fick honom att söka sig någon annanstans. Han hade fått nog av gräsklippning, renoveringar och fästingar. Och så vildsvinens härjningar på det.
– I Antibes har jag inga måsten utan gör bara vad jag vill. Jag läser, tränar, dricker vin och funderar över livet.
Vad kommer du fram till?
– Att man ska ha kul. Alltså, det är inga nyskapande tankar. Men att det bästa i livet är gratis och att dina relationer är det som är viktigast.
Thomas Hanzon kan också fundera på hur livet hade blivit som fotbollsspelare. Som ung var han en av de bästa i Sverige. 17 år gammal blev han uttagen till juniorlandslaget och spelade med Djurgården i allsvenskan. Han spåddes en lysande karriär som proffs i utlandet.
De flesta 17-åriga killar hade nog hoppat på det tåget om det kom. Men inte Thomas Hanzon.
– På elitnivå blev man lätt ensam, upplevde jag. ”Om du inte är bra byter vi ut dig”, skulle jag verkligen leva med det där? Jag tänkte på allt det sociala jag missade, och att pengarna i det perspektivet var helt ointressanta.
Så han slutade helt med fotbollen, till mångas förvåning och somligas förfäran. Hur kunde han sumpa en sådan chans? Men han hade bestämt sig, jobbade ihop lite pengar och reste utomlands ett halvår för att fundera över framtiden.
– När du reser ensam är allting upp till dig själv. Du ser dina svagheter men också dina styrkor. Hemma blir det lätt samma invanda mönster, och man utmanar inte sig själv.
Jurist eller något konstnärligt, det var yrkesalternativen han kom fram till efter ett halvår på resande fot. Det första föll bort naturligt eftersom han inte varit så studiemotiverad på fotbollsgymnasiet.
Teatern halkade han in på lite av en slump, blev tipsad om ett statistjobb på en amatörteater och kände snart att detta var hans värld.
– Jag sprack i sista provet på scenskolan och blev så förbannad för jag trodde man bara fick söka en gång. Det var då jag startade en egen teater.
I den vevan ändrade han stavningen av efternamnet, om än ofrivilligt. En journalist kom och gjorde reportage om den nya teatern och utbrast: ”Men är inte du Thomas Hansson som slutade spela fotboll?”.
– Jag ville inte att fokus skulle hamna på det utan sa att det var en annan kille och att jag stavade med z. Så blev det också i tidningen och sedan behöll jag det.
Från sin egen Teater Kameleont kom Thomas Hanzon till Stockholms stadsteater och senare till Dramaten där han nu varit i 33 år. Förutom alla roller på scenen har han också medverkat i film och tv, bland annat i den uppmärksammade ”Trolösa” (2000) där han som nyseparerad spelade mot sin expartner Lena Endre.
De har barnen Edvin och Rosanna tillsammans. När Thomas träffade nuvarande frun Åsa Hultman för tolv år sedan blev han bonuspappa till hennes barn Benjamin och Inez.
– Det har verkligen varit en bonus. Det känns ju som om jag är pappa till dem också. Och nu har jag också blivit morfar till Aurora, vilket är alldeles underbart.
I Antibes har jag inga måsten utan gör bara vad jag vill. Jag läser, tränar, dricker vin och funderar över livet.