Mastodon kör över publiken på Pustervik
Mastodon Pustervik, måndag
Bäst: Troy Sanders är ett odjur. Sämst: En del mög i låtlistan. Publik: Utsålt.
Troy Sanders lutar sig bakåt, skjuter fram bålen och låter den nedstämda basen fällas ut som en strängad fallos och det går inte att slita ögonen från honom. Som om han behöver en. Som om han över huvud taget behöver förstärka sin vikinga-aura alls.
När detta händer har Troy och hans benknäckargäng i Mastodon bjudit på en dryg timme spända biceps-hårdrock så maskulin att det går att utvinna sydstatstestosteron bara genom att ställa en hink på scen och fånga ångorna. De två gitarristerna Brent Hinds och Bill Kelliher riffar sönder, bygger väggar av under- och övertoner och ser på något sätt ut som den ondskefulla varianten av Dunder-Karlsson och Blom, de två kåkfararna i Pippi Långstrump. Keyboardisten har trollkarlshatt och hörs typ aldrig och trummisen Brann Dailor har ett otroligt groove samt en pudel på bastrummeskinnet.
Tycker ni Mastodon låter som ett märkligt band? Det är de också. Inte nog med att de (lite för ofta) roterar med leadsången, de är dessutom ytterst krångliga att placera in i något av de där smidiga facken. I låtlistan för i afton återfinns allt från stillastående ballader och Pink Floyd-blinkningar till något som kan liknas vid tung death. En del är verkligen inte bra, annat mest förvirrande. Men när de vrider igång tändningen och rullar igång med ett mäktigt stonergroove i ”Crystal Skull”, ”Black Tongue” och avslutande ”Blood and thunder” så kommer de farande som en megalomanisk och totalsynkad koloss redo att smula sönder dig. Då är det så där jänkartufft det bara blir när band stora nog för att få plats med bara en fjärdedel av sin backdrop kör över en rockklubb.
Ett par ord om förbandet Baroness också, som enligt rykten själva sålt 500 av de 900 biljetterna. Om huruvida det stämmer låter vi vara osagt men omöjligt är det inte. Poppis är de i alla fall och det med all rätt. De kommer också från Georgia, de är också märkliga med sin häxblandning av Black Sabbath, Radiohead och gamla Therapy? men de har en frontduo i sångaren och gitarristen John Baizley och gitarristen Gina Gleason som är så nerviga och taggade att man nästan blir nervös. Baroness stjäl inte riktigt showen ikväll men det är inte långt borta.