Robert Laul:Varför låsa sig vid en startelva om det går att växla mellan två?
Den svenska EM-startelvan börjar så sakteliga mejslas fram under träningspassen i Båstad. Frågan är bara: fyrbackslinje – eller trebackslinje? Svaret kanske är det här: varför låsa sig vid en elva när det går att växla mellan två.
Sol, en perfekt gräsplan och inte alltför många orosmoln i truppen.
Hittills har Sveriges förläger på Örebäcksvallen i Båstad flutit på enligt plan.
Inget – i alla fall inte mycket – att klaga på.
Det finns egentligen bara två frågetecken som redan blivit något av en följetong: Stina Blackstenius trötta muskel och Elin Rubenssons överansträngda lår.
Efter att ha klivit av första träningen var Blackstenius med på den andra, men med ett tejpat högerben. Kort efter uppvärmningen klev Arsenalanfallaren av på nytt. Rubensson hängde i ytterligare någon spelövning, men när det var dags för ett mer intensivt tvåmålsspel bröt även ”Ruben” den kollektiva träningen för individuell löpning.
Om jag får våga mig på en tidig spekulation tror jag inte det är någon större fara med Blackstenius, men att Rubenssons bekymmer är värre. Jag inbillar mig att det måste vara en stressande situation att inte veta helt säkert om kroppen verkligen håller.
Eller som förbundskapten Peter Gerhardsson uttryckte det:
– Nånstans måste vi ha ett besked att man kan vara spelbar. Sedan får vi ta det beslutet när vi kommer närmare. Fram till klockan tolv innan första matchen kan vi byta ut spelare. Det är den deadline som finns, sa Gerhardsson.
Reserven på hemmaplan, Filippa Curmark, gör nog bäst i att hålla i gång konditionsträningen hos familjen i Jönköping. Åtminstone fram till 9 juli.
Utifrån träningspassen hittills går det att ana hur Peter Gerhardsson tänker sig den svenska startelvan i det här mästerskapet. I tvåmålsspelen ligger Jonna Andersson till vänster om Magdalena Eriksson i ena laget, och Hanna Glas till höger om Amanda Ilestedt i det andra. Så brukar förbundskaptener arbeta för att stärka relationer mellan spelare i en elva.
Det ger fyrbackslinjen Hanna Glas-Amanda Ilestedt-Magdalena Eriksson-Jonna Andersson.
Men frågan är: blir det verkligen fyrbackslinje?
I senaste samlingen, VM-kvalmatcherna mot Georgien och Irland, testade förbundskapten Peter Gerhardsson en 3-4-1-2-formation och då skulle det se ut så här i stället:
Amanda Ilestedt-Linda Sembrant-Magdalena Eriksson med Hanna Glas och Jonna Andersson som vingar i en tre- eller fem-backslinje (beroende på vad man föredrar att kalla det).
Gerhardssons försvarsjoker är alltså Linda Sembrant, den 35-åriga mittbacken som precis kämpat sig tillbaka från en svår korsbandsskada. Juventusveteranen som egentligen har tappat sin tidigare så gjutna plats, men kan få tillbaka den tack vare Gerhardssons ”andra” startelva.
– Det är en otrolig styrka att kunna göra båda två. Det vi gör under den här ledningen har jag inte upplevt tidigare i karriären. Att ha styrkan att kunna byta, att vara så anpassningsbara både som spelare och lag, säger Linda Sembrant.
Förstavalet, får vi ändå anta, är en fyrbackslinje, och därmed en 4-3-3-formation, men som Sembrant säger:
– Trebackslinje är också väldigt intressant. Fotbollen överlag kommer säkert gå mot trebackslinje generellt ute i världen.
Hur förändrar det din roll individuellt?
– I en tre-back kan jag ligga mycket centralt och styra därifrån.
Kan man i ett mästerskap spela trebackslinje i en match och sedan fyrbackslinje i nästa?
– Ja, vi har visat att vi kan skifta under matcher också. Det är också en styrka. Vi är väldigt anpassningsbara.
Nederländerna vet inte vad de får möta i premiären?
– Det är också en del av det, när de scoutar. Det blir ytterligare en fråga i deras förberedelser, säger Linda Sembrant.
Se där ja – då dök det upp en rubrik till dagens krönika också: Sveriges hemlighet inför EM-premiären. För hur ska Nederländerna veta om Sverige väljer 3-4-3 eller 4-3-3?
Fram till elvan läcker ut, vill säga, vilket den allt som oftast brukar göra på kvällen innan. Just den här gången skulle ett avslöjande faktiskt kunna förstöra lite grand för Sverige. Vilket medierna förstås inte bör ta någon hänsyn till. Vi har olika roller.