Liberalerna byter Jesus mot statlig värdegrund
Liberalernas förslag att helt förbjuda religiösa friskolor är ogenomtänkt. Dels kommer man inte åt islamistisk påverkan på det sättet. Dels likriktar man den svenska skolan på den enda punkt där mångfalden verkligen betyder något.
Liberalerna vill införa ett totalförbud mot religiösa friskolor. Förslaget motiveras med att partiet vill förbättra integrationen och värna elevernas frihet. Men det är en tankegång som haltar betänkligt. För det första har huvuddelen av de religiösa friskolorna inget med integration att göra, om inte tanken är att frikyrkliga ska integreras i det sekulära, statsindividualistiska Sverige. En idé som borde vara väsensfrämmande för ett gammalt frisinnat parti.
Det är uppenbart att Liberalerna egentligen vill något annat. De vill komma åt skolor som präglas av islamistisk indoktrinering, men vågar inte säga det öppet. I stället ska en mängd fungerande kristna friskolor slängas under bussen. Det går inte heller att påstå att muslimska friskolor per definition skulle vara dåliga för integrationen. Snarare kan en väl fungerande skola med traditionella, religiösa inslag motivera eleverna att anstränga sig och vara en motvikt till håglöshet och ghettokultur. Att problemskolor självklart ska stängas är en annan fråga.
När Liberalerna påstår att de vill värna skolelevernas frihet och personliga utveckling genom att inskränka föräldrarnas möjlighet att överföra sina värderingar på sina barn ägnar de sig åt en i grunden socialistisk tankefigur. Staten ska befria barnen från familjen och ersätta familjens värdegrund med svensk statlig värdegrund. Liberalerna har därmed placerat sig närmare det rödgröna laget i skolpolitiken. Staten ska forma alla svenska barn, helst likadant. Internationellt sett har Sverige ett synnerligen likriktande skolväsende – utom just när det kommer till sådant som bör vara likvärdigt, såsom kvaliteten på undervisningen och livschanser efter avslutad skolgång.
Det är faktiskt märkligt hur ett parti som säger sig vilja värna valfrihet och mångfald landar i slutsatsen att förespråka likriktning där valfriheten har betydelse. Samtidigt ser man inte några problem med att försvara en pseudovalfrihet på skolområdet som enbart syftar till att medelklassen ska kunna välja bort problemskolor, och därmed spä på segregationen. Det blir inte godkänt i logik och argumentationsförmåga.
L-förslaget blir inte bättre av att det är ett slag i luften även utifrån sina egna premisser. Islamister behöver inte driva friskolor med religiös profil för att bedriva indoktrinering – de kan bara kalla skolan något annat. Den nu nedstängda Vetenskapsskolan i Göteborg är bara ett exempel på det.
Dagens religiösa friskolor är redan hårt reglerade, där de konfessionella inslagen inte får ligga på lektionstid. Idén om en skola helt igenom befriad från religiösa inslag är extrem och krattar dessutom manegen för byråkrater som vill ta bort adventsljusstakarna och skolavslutningarna i kyrkan. Liberalerna – eller rättare sagt partiledningen som här går emot sitt eget parti – bör tänka om i denna fråga om de vill bli tagna på allvar.
Liberalerna har därmed placerat sig närmare det rödgröna laget