Hon kidnappades av gängkriminella – flydde Göteborg
När den kvinnliga läraren slog larm såg hon det som sin plikt. Konsekvensen blev att hon kidnappades och misshandlades brutalt av gängkriminella – som skrämde henne till tystnad. I dag har läraren lämnat Göteborg. – Jag vet inte om samhället är redo att inse vad priset är för att rapportera, säger hon.
I augusti har det gått två år sedan nyheten om att en lärare kidnappades på väg hem från Lövgärdesskolan kablades ut i svensk media.
Det brutala brottet inträffade under samma period som föräldrar höll hemma sina barn från skolor i nordöstra Göteborg i rädsla för hämndattacker i ett pågående gängkrig.
De kriminella gängen manifesterade under perioden sin makt genom att upprätta egna vägspärrar i Angered och hålla medlingsmöte inne på Posthotellet i hjärtat av Göteborg.
Bakgrunden till kidnappningen var att läraren hade larmat sin skolledning om att en ung man hon kände igen, under den oroliga tiden, bar vapen på torget i Lövgärdet.
När hon senare samma dag är på väg hem från sin arbetsplats kör kriminella personer ikapp hennes bil. Hon prejas av vägen. Därefter går två män fram till bilen och försöker slita ut henne. Hon försöker hålla sig kvar i ratten och skriker. Bilbältet hon har på sig gör att gärningsmännen inte får ut henne.
I stället dras ett skärp runt hennes hals och kort därefter lyckades männen koppla loss bältet och kan dra ut henne från bilen och in i sin egen.
– När de kör iväg mig tänker jag att nu är det kört. De drar i skärpet hela tiden och jag har svårt att andas. Jag slutar skrika efter ett tag för jag känner att det finns ingen mening att skrika längre, berättade hon några månader efter händelsen för GP.
Våldet fortsätter sedan utanför bilen, när den stannar till i närheten av en annan skola i stadsdelen. En av männen som slår henne förklarar att han vet vad hon heter, men också var hon och hennes familj bor.
När läraren känner att skärpet kring halsen gör att hon inte längre får luft avbryts misshandeln av att en person skriker ”vad fan håller du på med”.
Läraren kan i de första förhören med polisen beskriva en av gärningsmännens karaktäristiska utseende. De första nätterna får hon sova på hotell.
Med hjälp av hennes beskrivning av gärningsmannen tror sig polisen veta vem han är.
– Han är inte gripen direkt i samband med själva brottet, men vi är trygga med att vi hittat rätt person, konstaterade vice chefsåklagare Karl-Erik Esbo.
Men plötsligt drar kvinnan tillbaka delar av sitt vittnesmål. I en intervju med GP säger hon att hon inte vill uttala sig om den häktade mannen, men att hon sagt till polisen att det inte är rätt person.
Bevisningen håller inte och utredningen läggs ner.
Två år senare bor läraren på en annan ort. Att bo kvar i Göteborg blev ohållbart, menar hon. Inte bara på grund av hotbilden, utan också de rykten som uppstod.
– Jag försökte komma tillbaka till jobbet, men det gick till slut inte.
Läraren berättar att hon upplevde att omgivningen såg det som självklart att hon skulle behöva lämna Göteborg. När hon inte gjorde det berättar hon att det började tisslas och tasslas om att hon hade hittat på alltihop.
Men i hennes mobiltelefon finns bilderna från misshandeln kvar. Det röda märket från skärpet runt hennes hals och rodnader från slagen.
– Bland det första jag fick höra efter själva händelsen var att jag skulle få skyddad identitet och få bo på annan ort, men det var ju min mardröm och absolut inte något jag själv ville.
Läraren berättar att hon hade svårt att förstå varför det var hon som skulle förlora allt hon byggt upp i sitt liv. Att vittna och behöva leva med skyddade personuppgifter skulle inte bara påverka henne själv, utan även hennes familj.
Hon bestämde sig för att hålla tyst.
– Jag är uppvuxen i Göteborg. Jag hade allt där, hela mitt liv. Jag hade aldrig tidigare ens haft en tanke på att flytta, säger hon.
Läraren försökte i flera omgångar återvända till sin arbetsplats efter
BILD: GÖTEBORGS-POSTEN
sjukskrivningar. Till slut var det ryktena som tog knäcken på henne.
– Jag orkade inte mentalt. Det handlade inte längre bara om vad de kriminella hade gjort mot mig, utan även om det jag fick utstå runt omkring mig, till och med av vissa kolleger. Till slut orkade jag inte ens gå ut, säger hon.
För ett år sedan bestämde hon sig för att flytta. Hon berättar att hon tycker att det är viktigt att belysa hur gängens makt påverkar de som råkar komma i deras väg.
– När jag inte kunde jobba kvar på mitt jobb kände jag att jag hade förlorat allt. Jag valde att flytta så långt som möjligt ifrån Göteborg. Jag kan fortfarande inte förstå att jag, som inte gjort något brottsligt och som arbetat med ungdomar för att bidra till ett bättre samhälle, ska gå ut som förloraren ur det här.
Innan hon själv blev drabbad såg hon det som en plikt att våga slå larm, att våga dra sitt strå till stacken. När det kommer till kritan tror hon inte samhället är redo att höra hur livet kan bli för den som vågar.
Om priset är att både du själv och din familj tvingas riva upp hela sina liv så menar hon att de kriminella har vunnit.
– Är du inte redo att förlora allt så berättar du inte. Det känns som att kriminaliteten har tagit över och att vi andra bara är åskådare som inte kan göra någonting åt det. Det skrivs väldigt mycket om allt som händer, men nästan aldrig om hur det påverkar oss som blir drabbade, säger hon.
” När jag inte kunde jobba kvar på mitt jobb kände jag att jag hade förlorat allt. Jag valde att flytta så långt som möjligt ifrån Göteborg.