Deras gäng sprider skräck i Göteborg
Flera av dem sitter inne för inblandning i mord, narkotikabrott eller annan kriminell verksamhet som har spridit skräck i förorterna. GP har kartlagt 13 män som av myndigheter pekats ut som gängledare. På den politiska fronten finns enighet om att krossa de kriminella nätverken – men inte om hur det ska göras. GP har pratat med bland andra Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M).
De sitter inne för inblandning i mord, grova narkotikabrott och utpressning, för att nämna några av brotten. En är försvunnen och efterlyst. En annan har nyligen åtalats, misstänkt för mordförsök. GP har kartlagt 13 gängledare, utpekade av myndigheter, vars nätverk sätter skräck i Göteborgs förorter.
”Gängen – en fritidsgård för ungdomar med massa problem”.
Orden är Amir Rostamis. Han är docent i kriminologi, med en bakgrund som utredare vid sektionen mot gängkriminalitet vid Stockholmspolisen, och har under många år forskat på gäng och organiserad brottslighet.
Rostami utvecklar sitt resonemang:
– Det kan vara alltifrån att du är hotad, till att du söker mer spänning och snabba pengar i livet. Jag skulle säga att den grundläggande nämnaren är att de söker säkerhet i en osäker miljö.
Vägarna in i gängkriminalitet kan vara många.
– De flesta är kriminella innan de blir gängkriminella. Du begår brott och så kommer du in i den här kontexten och begår ännu fler och grövre brott, säger Amir Rostami som själv är född i Iran men uppväxt i Frölunda, där flera av Göteborgs gäng har sin bas.
– När man tittar på de som hamnar i gängkriminalitet är det rätt många som kommer från uppväxtmiljöer som inte är optimala. Man har inte haft några färdigheter för att hantera svårigheterna i livet. Men, den absoluta majoriteten som har de här riskfaktorerna utvecklar inte det här riskbeteendet. Jag själv har haft flera av de här riskfaktorerna.
Väl inne i nätverken finns en stark hierarki att ta hänsyn till. Från ledare i toppen, till springpojkar i botten.
År 2021 var polisens beräkning att över 1 000 personer var kopplade till kriminella nätverk i Storgöteborg.
Polisens arbete i Göteborg de senaste åren har dock lett till att många gängkriminella nu avtjänar längre fängelsestraff.
GP har med hjälp av domar, förundersökningar, intervjuer med poliser och andra källor kartlagt 13 dömda gängledare i Göteborg.
Samtliga utpekas av myndigheter som ledare för kriminella nätverk som har en starkt negativ inverkan i ”sina” områden. I Göteborgs förortsgäng består toppstrukturen ofta av flera ledare, snarare än en enskild boss.
En av de tolv gängledare som sitter inlåsta är häktad och åtalad för mordförsök och har tidigare dömts för flera grova vapenbrott. Övriga elva avtjänar nu fängelsestraff.
Den trettonde, Maziar Vermahmood (M-falangen), har dömts till fängelse – men lämnade landet innan hovrättsdomen mot honom hunnit meddelas. Han är nu efterlyst, enligt ett beslut med preskriptionsdatum år 2037.
– Gängledare skulle jag karaktärisera som personer med goda ledaregenskaper. De har en förmåga att kunna hålla ihop en grupp av individer som har lätt att ta till våld, har problem med auktoriteter och massa annat i bagaget som gör att de är svåra att hantera, samt att de vill komma åt din ledarpost genom alla till buds stående medel, säger Amir Rostami och fortsätter:
– Att kunna hålla ordning på dessa kräver väldigt goda ledaregenskaper. Min bild är också att de många gånger är vältaliga, de har ”social skills” och bra organisationsförmåga. Det är inte jättemånga som lyckas vara ledare under längre tid i den här branschen.
Rostami nämner en förmåga att lösa problem samt högt intellekt som faktorer som kan bidra till att man blir ledare för ett kriminellt nätverk.
– Det handlar mer om vilka egenskaper man är född med och kunskap man har lyckats skaffa sig, än vilken socioekonomisk-bakgrund man har.
De 13 männen på GP:s lista har flera saker gemensamt. För det första är polisens bedömning att de alla har en relation till ”organiserad brottslighet/kriminellt nätverk som uppfyller EU:s kriterier för organiserad brottslighet”.
• Nio av dem var under 20 år när de straffades första gången.
Eddie Jobe (A-falangen) var 15 år vid första domen: ”debuterade tidigt i kriminalitet” som Frivården uttrycker det. Han är även den gängledare som förekommer under flest avsnitt i belastningsregistret, över 20 stycken.
• Majoriteten har familjemedlemmar som också dömts för brott.
Exempelvis avtjänade en förälder till en av de utpekade gängledarna ett sexårigt fängelsestraff för narkotikabrottslighet under sonens uppväxt.
– Är du uppvuxen i en så kallad kriminell familj, då har du ett negativt mentorskap med dig. Det är ungefär som att du har en pappa som är fotbollsspelare. Du får lite tips och trix under resans gång som gör dig lite bättre, säger Amir Rostami och tillägger:
– Dessa är det väldigt svårt att jobba förebyggande med eftersom du får negativa värderingar från nära och kära, de som du växer upp med. Det krävs extremt mycket av individen att vända ryggen till sitt sociala nätverk.
• I flera fall har ledarskapet ärvts. Flera av männen i genomgången, däribland Shorsh Goulara, Daniel
Tadesse och Maziar Vermahmood, har närstående som mördats inom ramen för de gängkonflikter de själva lever i.
Nära släktingar till dessa tre hade ledande positioner för sina nätverk innan de sköts till döds. Nu är det Daniel Tadesse och Maziar Vermahmood som tagit över makten för det som kallas M-falangen i Frölunda, medan Shorsh Goulara ses som ledare i G-falangen.
Och den livstidsdömde Sebastian Jobe tog över ledarskapet för A-falangen i Biskopsgården när brodern Eddie Jobe dömdes till fängelse.
Amir Rostami har flera exempel på där det gått snett endast för ett av barnen i en syskonskara. I andra fall kan det vara för sent att rädda en person från kriminalitet, men då kan det behövas insatser för att förhindra att syskonen dras in i samma problematik.
– Man måste arbeta mer intensivt med riskindivider och riskfamiljer. Ska man bara jobba med riskfaktorerna då träffar man för många som inte behöver de här insatserna. Unga personer är inte alltid mottagliga för avskräckning så där måste man stärka föräldraansvaret. Det är lätt att säga, men det är svårare i praktiken och kräver väldigt mycket kunskap och resurser.
• Sex av 13 utpekade gängledare är födda utomlands. Övriga är födda i utsatta områden.
Amir Al Rubeji (Hjällbonätverket) var tio år när han kom till Sverige: ”Han har haft svårigheter att anpassa sig till sitt nya hemland och var som ung föremål för samhällsinsatser på grund av missbruk och kriminalitet”, framgår av myndighetshandlingar.
• Bröderna Eddie och Sebastian Jobe har en förälder som är född i Sverige, övriga föräldrar är födda i andra länder.
” Min bild är också att gängledarna många gånger är vältaliga, de har social skills och bra organisationsförmåga. Amir Rostami
Docent i kriminologi
I rapporten ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige” från 2018 har man bland annat tittat på födelseland hos personer som ingår i den här typen av grupperingar, men också föräldrarnas födelseland.
• 14,7 procent är födda i Sverige, av två svenskfödda föräldrar.
• 27,7 procent är födda i Sverige, av två utlandsfödda föräldrar.
• 6,2 procent är födda i Sverige, med en utlandsfödd förälder.
• 51,4 procent är födda utomlands.
– De här grupperingarna speglar den kontext de växer fram ur. Gäng som verkar eller uppstår i områden där majoriteten består av personer från en annan härkomst, där skulle det vara konstigt om inte sammansättningen av gruppen speglade sitt område, säger Amir Rostami.
Det handlar alltså mer om det än att de skulle ha en större benägenhet att bli gängkriminella?
– Ja, brottslighet är inte etniskt betingat.
Amir Rostami tar upp några historiska exempel från Europa:
Under 1900-talet fanns exempelvis områden med mycket irländsk invandring – där uppstod problem med irländska gäng. Problemområden med mycket italienare hade många italienska gäng.
– Majoriteten begick inte brott, de var offer för de här grupperingarna.
• Ungefär hälften av männen har skilda föräldrar.
I en personutredning framgår att en av de utpekade gängledarna ”som äldsta sonen, fick överta faderns ansvar över familjen efter föräldrarnas separation”.
• Fem har fullföljt både grundskolan och gymnasiet, tre enbart grundskolan, och för övriga är det oklart.
Eddie Jobe menar att anledningen till att han hoppade av gymnasiet var att han frihetsberövades.
Shorsh Goulara påstår att den hotbild som finns mot honom tvingade honom att avbryta sina gymnasiestudier.
• I flera av de senaste ärendena, kopplade till de 13 männen, är det tillgången till krypterade konversationer som ligger bakom de fällande domarna.
– Tack vare Encrochat har polisen fått bättre insyn i dessa miljöer och lyckats lagföra många. Men det är fortfarande många som återstår. Det är en liten del man kommit åt, säger Amir Rostami och fortsätter:
– Vi ska nog vara mer oroliga för de som inte förekommer i krypterade appar. Det visar på större mognadsgrad.
Att komma åt gängledarna är svårt. Även om de står bakom brottsligheten som deras nätverk sysslar med är det sällan de som utför jobben:
– Ju högre upp i gänghierarkin man kommer, desto mer har man att förlora. Då håller man distans till problem och låter andra fixa det. Därför är det svårare att komma åt dessa personer och därför som andra länder har kriminaliserat deltagande
Amir Rostami delar in ledarna i tre grupper:
Profeterna: De som anser att de är födda till gängledare. Detta är deras kall.
Realisterna: De som anser att för att klara sig i en kriminell miljö så måste de organisera sig i ett gäng och ta en ledande position.
Entreprenörerna: De som är ute efter att skapa något och ser gängledarskapet som business. i kriminella sammanslutningar, som Rico-lagstiftningen i USA. Jag tycker att vi behöver införa en svensk version av denna. Du behöver inte ha hållit i pistolen vid ett mord, men det finns en hierarki och du bär ett ansvar för vad individerna gör i den kriminella sammanslutningen som du leder, säger Amir Rostami.
Han menar att det handlar om att flytta fokus från den enskilda individen och det enskilda brottet:
– Vi behöver titta på organisationer och sammanslutningar för att bli slagkraftiga. Annars kan vi hålla på att skärpa straffen till höger och vänster och jaga enskilda individer utan att få rätt effekt.
Under 15 års tid kostar en gängkriminell samhället drygt 23 miljoner kronor, enligt nationalekonomen Ingvar Nilssons beräkningar.
– Polisen säger att vi har minst 5 000 kriminella aktörer i utsatta områden, det är bara att börja räkna, konstaterar Amir Rostami. Han tillägger:
– Det blir enorma belopp. Om vi lyckas reducerar antalet gängkriminella med 10–15 procent får vi hem de där pengarna igen. Ett lite mer företagsekonomiskt tänk i det förebyggande arbetet kanske skulle göra att vi blir bättre på att följa upp och blir mer träffsäkra.
För att få bukt med problemet menar Rostami att det i första ledet handlar om att förhindra att ungdomar rekryteras till nätverken, men man måste även satsa på avhopparna.
– Det är absolut möjligt att lämna kriminella nätverk. Det är dock inte alltid så lätt, säger han och kallar det en ”ordentlig samhällsinvestering”.
– Ju kortare kriminella karriärer de har, desto mer sparar vi både samhällsekonomiskt och i lidande.
Fotnot: GP har sökt samtliga, av myndigheter utpekade, gängledare via brev. Ingen av dem har återkommit.