Sorglig klangbotten i Netflix svenska succéserie
Kärlek & anarki Netflix, 8 delar
Av: Lisa Langseth.
Med: Ida Engvoll, Björn Mosten, Gizem Erdogan, Reine Brynolfsson, Björn Kjellman och halva Stockholms litteraturelit.
Det tog inte särskilt lång tid innan andra säsongen av Lisa Langseths tv-serie ”Kärlek och anarki” puttade ner självaste ”Stranger things” från den svenska tittartoppen på Netflix. Klart är att första säsongen skapade ett rejält sug efter mer. Det känns både självklart och lite märkligt.
Ida Engvoll gjorde (och gör) en fin insats som den hårt pressade karriärkonsulten Sofie och visst fanns det träffande kommentarer och enskilda scener från Stockholms på en gång bajsnödiga och förstoppade förlagsvärld som absolut satt där de skulle. Men att det skulle vara ”den bästa svenska dramakomedin på 15 år”, som en av huvudstadens morgontidningar ropade ut i rubriken, var svårt att ens ta på allvar.
Tvärt om blev Sofies och den betydligt yngre datateknikern Max (Björn Mosten) alltmer hetsiga truth-or-dare-lekar rätt tröttsamma till slut. Det kändes som ”en uppdaterad ’Den vita stenen’ för millennials” skrev jag i min recension från 2020 och det tycker jag fortfarande.
När vi nu återser Sofie har hon blivit vd på förlaget Lund & Lagerstedt. Hon har skilt sig från sin lika välbeställde som dumdryge make Johan (Johannes Bah Kuhnke) och lämnat deras townhouse mitt i Stockholm för en betydligt mindre lya där barnen måste dela sovrum.
Hennes relation med förlagsteknikern Max är fortsatt hemlig och lika komplicerad som i första säsongen, även om man som tur är har dragit
ner på det omaka parets hetsiga utmaningar till varandra.
Om man tycker det är kul och spännande att se den småaktige förläggaren och tekniske idioten Friedrich Jägerstedt (Reine Brynolfsson) mingla med den upplyfte Horace Engdahl (Horace Engdahl) på Rönnells antikvariat eller njuter i fulla drag av finlitteraturens nålstick mot hybridförlag och all form av kulturkapitalism, då är detta helt rätt serie.
Men även för oss andra är det rätt lätt att fastna. För trots töntig kalsonghumor, dreglande Tinderhaverier och buskisartade rollfigurer finns här också ett allvar och en sorgesam klangbotten som första säsongen saknade. Dessutom dyker David Dencik upp och briljerar i rollen som en sällsynt sensitiv sensitivitetskonsult.
Dock räcker det nu. Fler säsonger behöver vi inte.