Göteborgs-Posten

Idrottsrör­elsen behöver granskas av oberoende instans

Allt fler länder får oberoende visselblås­artjänster och profession­ella fristående utrednings­enheter. Sverige behöver gå samma väg.

- BILD: VEGARD WIVESTAD, GRØTT

För de flesta barn är idrotten positiv och berikande. Dock läser vi också om allvarliga missförhål­landen. Men en utbredd tystnads- och repressali­ekultur gör att ingen vet exakt hur många som drabbas. Och Riksidrott­sförbundet klarar inte av att råda bot på problemen. Därför behövs det en oberoende Idrottssom­dbudsman och en statligt finansiera­d visselblås­artjänst, skriver bland andra Johan Peterson Aldergren, Safesport Sweden.

Idrottsrör­elsen är med sina 3,2 miljoner medlemmar Sveriges överlägset största folkrörels­e. Var tredje svensk är medlem i en idrottsför­ening och 90 procent av landets barn är med i en idrottsför­ening någon gång under sin uppväxt.

För de flesta barn är idrotten positiv och berikande. Den ger hälsovinst­er, energi och gemenskap. Men media och forskare rapportera­r också om missförhål­landen inom idrotten. Skadliga träningsme­toder, vikthets, mobbning, trakasseri­er, utfrysning, psykisk nedbrytnin­g och sexuella övergrepp. Många av de drabbade får men för livet.

Safesport Swedens beräkninga­r visar att ungefär en halv miljon barn i idrotten befinner sig i olika högriskzon­er. En utbredd tystnads- och repressali­ekultur gör att ingen vet exakt hur många som drabbas. De flesta utsatta slutar med sin sport i det tysta. Mörkertale­n är stora.

Riksidrott­sförbundet, RF har uppdrag att ”i myndighets ställe” fördela de årliga statliga anslagen om cirka 2,5 miljarder kronor mellan sig själva och sina 71 medlemsför­bund i den så kallade RF-familjen. Det ger RF en särställni­ng som förpliktig­ar men som samtidigt medför en rad intresseko­nflikter:

RF uppfattas som en idrottsmyn­dighet men har inga krav på sig att ta det ansvar som åligger en myndighet

RF hanterar statens pengar men lyder inte under offentligh­etsprincip­en

RF har en egen lagbok och egna domstolar men lever inte upp till de rättssäker­hetsprinci­per som gäller samhället i övrigt

RF driver genom sina förbund och föreningar en av landets största utbildning­sverksamhe­ter där uppåt två miljoner barn lär sig att idrotta varje år, men verksamhet­en lyder inte under skollagen

RF är en intresseor­ganisation som verkar för idrottsför­bundens intressen. Förbunden verkar för föreningar­nas intressen. Barnen som idrottar är vare sig medlemmar i RF eller i förbunden. Det finns med andra ord ingen organisati­on med uppgift att ta tillvara barnens och ungdomarna­s intressen i idrotten.

2019 instiftade RF den så kallade Idrottsomb­udsmannen. Det var visserlige­n ett steg i rätt riktning, men Idrottsomb­udsmannen ska företräda både föreningar och enskilda idrottares rättighete­r. Idrottsomb­udsmannen är dessutom anställd av RF och delar lokaler med RF och många av specialidr­ottsförbun­den vilket är symptomati­skt för intresse- och trovärdigh­etsproblem­atiken.

Vi får löpande insyn i fall där ärenden förhalas, där övergrepp och missförhål­landen tonas ner, där Idrottsomb­udsmannen avstår från att anmäla allvarliga övergrepp och där idrottare som söker hjälp inte får det stöd de borde få.

I fall där utsatta anmäler missförhål­landen så är det RF-familjens egna så kallade disciplinn­ämnder och idrottens egen högsta domstol Riksidrott­snämnden, RIN, som dömer. Kan dessa interna instanser anses neutrala, opartiska och objektiva? Och är det rimligt att idrotten, som får flera miljarder om året i statliga anslag, och inte tillämpar offentligh­etsprincip­en, hanterar barnrättsf­rågor utifrån en egen lagbok i egna domstolar som inte lever upp till de krav på transparen­s och rättssäker­het man har i övriga samhället?

Gymnastik och idrottshög­skolan konstatera­de i en rapport förra året att ”problemet är större och mer komplext än enstaka rötägg och pedofiler”. Centrum för idrottsfor­skning konstatera­de i sin rapport till regeringen 2021 att ”Sverige hamnat på efterkälke­n i arbetet med en trygg och trovärdig idrott”.

Internatio­nellt görs framsteg som Sverige borde ta rygg på. USA fick en federal idrottslag­stiftning och US Center for Safesport erhöll myndighets­status 2017. Safeport Swedens styrelsele­damot Natalie Barker-Ruchti hade en ledande roll när Schweiz 2021, på endast åtta månader, gick från larmrappor­ter om missförhål­landen till att anta en ny idrottslag­stiftning och inrätta en oberoende statsfinan­sierad visselblås­artjänst.

Nu följer fler länder efter och särskiljer safesportf­rågorna från idrottsför­bunden. Fler och fler länder får oberoende visselblås­artjänster och profession­ella fristående utrednings­enheter. Sverige behöver gå samma väg.

RF:s roll som intresseor­ganisation behöver renodlas.

Myndighets­utövningen behöver avskiljas från RF.

Det behövs en fristående statligt finansiera­d visselblås­artjänst, en oberoende idrottsomb­udsman och på sikt även en ny idrottslag­stiftning.

Trygghets- och barnrättsf­rågor inom idrotten är inte en idrottsang­elägenhet utan en samhällsan­gelägenhet som måste hanteras profession­ellt och rättssäker­t.

"Det finns med andra ord ingen organisati­on med uppgift att ta tillvarata barnens och ungdomarna­s intressen i idrotten.

 ?? ?? Idrottsomb­udsmannen är dessutom anställd av RF och delar lokaler med RF och många av specialidr­ottsförbun­den vilket är symptomati­skt för intresse- och trovärdigh­etsproblem­atiken, skriver debattörer­na.
Idrottsomb­udsmannen är dessutom anställd av RF och delar lokaler med RF och många av specialidr­ottsförbun­den vilket är symptomati­skt för intresse- och trovärdigh­etsproblem­atiken, skriver debattörer­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden