Barnets namn gäller bara tills vidare
Att ge ett namn till ett barn uttrycker förhoppningar för hur livet och framtiden ska te sig. Men hur reagerar man när barnet vill byta ut sitt givna namn? Det funderade Inti Chavez Perez på när hans vän förberedde sig för ett dop.
Min kompis provar en sober grå kappa på Myrorna. Den passar perfekt. Tillsammans med en vit skjorta blir dräkten ceremoniell och prästlik. Det är precis vad hen söker. Min kompis är nämligen inbjuden till att vara officiant på ett dop. Säga några ord och överlämna ett namn till en kollegas nyfödda barn.
”Jättesnygg outfit” skriver jag på mobilen och önskar min kompis lycka till med uppdraget.
Under veckan tvingas min kompis fundera över vad dop innebär. Vad ryms i ett namn? Vad vill vi vuxna egentligen göra när vi ger ett namn till en nyfödd? Kompisen ska hålla tal om dessa saker. Då och då skriver hen ner sina tankar i mobilens anteckningsapp.
Jag funderar också, fast jag inte ens är inbjuden till dopet. Föräldrar behöver ett namn för att kunna presentera barnet till omgivningen. ”Det här är Ali, han är tre månader”. Namnet har en funktion.
På samma gång rymmer namnet också de vuxnas antaganden om barnet. Vem de hoppas att barnet ska bli som vuxen. Vilka personlighetsdrag de tytt ur bebisens beteenden. Allt det här är menat att vara gåvor till barnet, men så behöver inte barnet självt se det.
I min umgängeskrets är det vanligt att ha bytt namn. Många av mina vänner har rört sig över världsdelars och könens gränser. Namnet de en gång fick speglar inte längre vem de ser sig själva som. Dessa stavelser på id-kortet saboterar ibland också för hur de vill att omgivningen ska se dem. Så de byter namn. Det markerar ofta en brytpunkt.
Ibland har ett namnbyte väckt motstånd i familjen. Familjemedlemmar har i demokratisk ordning velat få vara med och bestämma vad det vuxna barnet ska heta. Precis som när barnet var litet.
Enligt familjerna finns det så mycket kärlek i ett dopnamn. Jag förstår att de tänker så. Namnet rymmer spädbarnsårens enkelhet och minnet av en tid i barnets liv då allt ännu var möjligt. Då barnet verkade som kommen till världen för att uppfylla någon annans drömmar.
Jag tänker att kärleken till ett barn kan rymmas i fler än ett namn. Om man bekräftar ett barn så som det självt vill bli sett, så är det ju också ett sätt att visa kärlek på.
Alltså är alla barns namn bara tillfälliga. Det speglar att människan bakom är föränderlig.
Om jag vore präst skulle jag vilja förbereda familjer på att deras barn kan komma att avsäga sig sitt dopnamn i framtiden. Säga något om den turbulens som brukar föregå ett namnbyte. Slå fast att barnet ändå har kvar sin rätt till en självklar plats i familjen och släkten.
Dagarna löper på medan jag tänker på namn. Dopet som min kompis officierar blir fantastiskt. Nej, jag närvarar inte, men jag kan se hur bra det blir på fotografierna
"I min umgängeskrets är det vanligt att ha bytt namn. Många av mina vänner har rört sig över världsdelars och könens gränser.
med det lantliga huset i bakgrunden.
Min kompis har skurit upp sidorna i en stor blå bok och lagt sin mobil i hålet. På detta sätt läser hen upp sitt tal från mobilskärmen. Släktingar till den nyfödda sitter en stund tysta och i andakt. De lyssnar på min kompis tal medan insekterna sommarsurrar.
Barnet får sitt namn. Det passar fint nu, vilket är den enda garanti vi kan avkräva ett namn. Framtiden får utvisa hur det kommer att passa som vuxen.