Oslo hedrade offren för attacken
I Oslo domkyrka – endast 500 meter från platsen där terrordådet inträffade natten till lördagen – samlades i går människor för att hedra offren för attacken.
Kronprinsessan Mette-Marit var på plats, liksom statsminister Jonas Gahr Støre och flera andra av Norges ledande politiker.
– Angreppet slår inte bara mot de av oss som var på utestället som attackerades. Skott mot några av oss träffar oss alla, sa Inge Alexander Gjestvang, ordförande för organisationen FRI i Oslo och Viken.
Den misstänkte gärningsmannen Zainar Matapour vägrar att låta sig förhöras, men enligt hans försvarsadvokat John Christian Elden råder det ingen tvekan om att 42-åringen är gärningsmannen. Matapour är fortsatt misstänkt för terrorbrott, två mord och flera mordförsök.
Sigurd kände hur ett skott passerade bakom hans rygg och Jim blev vittne till hur vakter och civila brottade ned den beväpnade gärningsmannen – precis utanför nattklubben där han arbetar. Dagen efter skotten vid London pub är Osloborna skakade och arga över vad som hänt.
Sigurd Storm pekar bort mot ett område på Rosenkrantz gata mellan London pub och en hotellbyggnad. Det var där han befann sig natten till lördagen när han hörde de första skotten. Bara några meter därifrån stod skytten som skulle ta två människors liv och skada många andra.
Hans vän trodde det var smällare, men Sigurd Storm började springa allt vad han kunde mot ett närliggande hotell.
– När jag sprang kände jag ett skott bakom mig, jag kände bara luften bakom ryggen, säger han och berättar att han också såg någon falla bakom sig.
Väl inne på hotellet sprang Sigurd ner i källaren och ringde sin mamma. Han var livrädd och ville prata med henne en sista gång.
– Jag var så rädd och tänkte att jag var tvungen att gömma mig för det kunde vara en till skytt, man vet aldrig, säger han.
Efter ett tag hörde han poliser på våningen över och vågade sig upp. Han och andra vittnen fick lämna sina namn och berätta vad de sett.
– Efter det har jag inte känt någonting. Jag har gått och tänkt att jag är en väldigt ond och elak person, för jag har inte brutit ihop. Jag är nog bara i chock, säger han.
Bara ett kvarter bort har Jim Ekberg öppnat upp nattklubben Elsker för kvällen, men det var inte helt självklart att de skulle öppna. Ledningen för Oslo Pride beslutade sig för att ställa in både paraden och stänga det stora festivalområdet mellan slottet och Stortinget mitt i centrala Oslo.
Under natten till lördagen hade Jim Ekberg cirka 1 000 personer som festade på Elsker när han hörde skott mot gatan och förstod att något inte stod rätt till.
– Vi såg att det var en person som blev påhoppad av flera dörrvakter, säger han och pekar bort mot en korsning med stoppljus lite bortanför Elskers uteservering.
Inne på klubben förstod inte alla direkt att det var skott som hördes.
– När alla förstod det blev det kaos. Men vi stängde alla dörrar och lyckades hantera det, säger Jim Ekberg och förklarade att de fick se till så att ingen gick ut på gatan. Han fortsätter:
– Det var en stor osäkerhet, massa människor som inte visste vad som skedde, de var fulla, det är pride och fest, säger han och tillägger att polisen var väldigt snabbt på plats.
Under lördagen avbokade Elsker sin DJ som skulle spelat senare på kvällen men på nattklubben bestämde de sig ändå för att öppna upp, utan inträdesavgift, för att folk skulle ha ett ställe att samlas på och prata.
Bakom Jim Ekberg fylls uteserveringen på, det hörs sorl från alla de som tagit plats på bänkarna och till och med på marken.
– Alla är glada, ledsna och arga. Det är en annorlunda kväll, men det blir en fin kväll. Jag tror det är väldigt, väldigt viktigt att alla kan mötas i kväll och prata med varandra, säger Jim Ekberg.
Mari Lauritzen, Oda Emelie Øystese och Pernille Sivertsen är några av de som slagit sig ned vid ett av Elskers långbord. De tycker också att det är extra viktigt att det finns mötesplatser för hbtqi-personer just den här kvällen.
– Det är väldigt fint att vi kan samlas och göra en markering, även om det skedde väldigt hemska saker i natt. Det är ännu viktigare att vi kan samlas här i dag och att de inte stängt alla dörrar, säger Mari Lauritzen.
Pernille Sivertsen var en av de som anslöt sig till det spontana pridetåg som uppstod efter att arrangörerna till det stora tåget ställt in.
– Det kändes som det viktigaste tåget på tio år. Det går tillbaka till det som pride handlar om, att det är en kamp. Det är inte bara fest, det är det här det handlar om, säger hon.
Hon tillägger att man inte kommit i mål när människor fortfarande dödas för sin läggning och hon får medhåll av sina vänner.
– Det är viktigt att vi fortsätter delta i pride och fortsätter att markera de rättigheter vi har fått, säger Mari Lauritzen.
Det är ännu viktigare att vi kan samlas här i dag och att de inte stängt alla dörrar Mari Lauritzen