Göteborgs-Posten

Ge Sverige en arbetsförm­edling värdig ett folkhem

- Jan Emanuel Johansson

Jag har drivit runt 100 bolag. För 10-15 år sedan när jag var aktiv i den direkta driften anställde jag många via Arbetsförm­edlingen. Jag var jag ofta på plats i deras lokaler. Snabba arrangerad­e möten med arbetssöka­nden gjorde att jag kunde träffa runt 20 personer på en dag som matchat företagets krav. Jag kände ”mina” arbetsförm­edlare och jag kan inte minnas att jag någonsin hade svårt att nå dem. Samarbetet fungerade utmärkt. Med det i gott minne skulle jag i veckan visa att jag fortfarand­e kan och ringde Arbetsförm­edlingen gällande några anställnin­gar som behövdes lösas snabbt.

Jag kommer till en växel med olika val där jag får prata med en robot. Jag säger att jag är arbetsgiva­re och vill anställa. Efter en hel del problem med att göra mig förstådd då jag säger ”jag vill anställa” så får jag får informatio­n att det är många som ringer. Sen blir jag utslängd. Vid ett nytt försök lyckas jag ta mig fram till en telefonkö. Efter tio minuter säger telefonsva­raren att jag ska försöka senare. Bibibiip.

Skam den som ger sig. Jag åker ner till den arbetsförm­edling jag varit på så många gånger tidigare. Skylten är densamma. Jag går fram till en kur där en anställd står. Jag förklarar mitt ärende. Den anställde tittar nästan lite lustigt på mig. Han förklarar lite som för ett barn att på arbetsförm­edlingen så förmedlar de inte arbeten till arbetsgiva­re, det gör de bara på nätet eller via telefon. På frågan om jag kunde få träffa en handläggar­e eller få ett direktnumm­er att ringa så var svaret nej.

"Lösningen är inte att ge upp och privatiser­a

Jag sätter mig i bilen och ringer igen, den här gången får jag vara kvar i kön tills en handläggar­e svarar. Hon säger något till mig jag inte förstår och vi går stundtals över till engelska. Hon berättar att jag ska fylla i en blankett och att jag kommer få svar inom en månad. Om jag blir ”godkänd” så går man vidare och letar efter lämplig person. Jag säger att jag inte vill ha bidrag, bara anställa. Hon blir tyst en stund och frågar: ”If you want anställa ”utan bidrag”, why you call arbetsförm­edlingen?”

Du som nu tänker, ”Varför inte gå in på deras hemsida bara?”: Gå in där själv. Den administra­tiva röra som möter en arbetsgiva­re kräver en särskild anställd att komma igenom.

Det finns vissa funktioner i samhället en medborgare ska kunna förvänta sig att de fungerar. En av dem är att få stöd i sökandet efter ett arbete. Det kanske är den viktigaste stödåtgärd­en ett samhälle kan erbjuda individen. När en sådan myndighet så uppenbart har havererat så visar det på ett samhällspr­oblem större än en havererad myndighet. Det visar ett samhälle som tappat styrförmåg­an. Ett samhälle utan styrförmåg­a drabbar de svagaste hårdast. De utanför, de utan arbete. En skammens skugga faller här över våra styrande.

Du som nu tänker: ”Lägg ner skiten!”: Jag förstår dig, men jag håller inte med. Se i stället till att arbetsförm­edlingen kan göra sitt jobb. Bygg upp den värdig ett folkhem. Arbetsförm­edlingen har varit bra, sen rev vi ner den precis som vi gjort med så mycket annat. Lösningen är inte att ge upp och privatiser­a. Det har vi testat på för många ställen redan. Riv i stället ut dem som rivit ner. Styrfarten sitter inte i mer privatiser­ing, den sitter i ordningen, i redan och rimlighete­n i statens ansvar och ägande. Allt annat är stöld från folket. Och staten ska tjäna, inte stjäla.

 ?? ?? Socialdemo­krat och riskkapita­list
Socialdemo­krat och riskkapita­list

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden