Vett och etikett-experten: Så mycket ska du swisha
Hur mycket ska en bröllopspresent kosta? Måste man dricksa i Sverige? Och hur säger man till den i gänget som alltid ”glömmer” att betala? GP har låtit vett och etikett-experten Mats Danielsson guida oss genom sommarens ekonomiska dilemman.
Någon önskar sig pengar i present. Det är vad Mats Danielsson får mest frågor om inför bröllop eller andra festligheter. Han är föreläsare, moderat och kommunfullmäktigeordförande i småländska Eksjö. Han är också känd under namnet Etikettdoktorn och det är därför som GP låter honom svara på en rad frågor som kan dyka upp i dessa tider:
Innan bröllop anordnas ofta svensexor och möhippor som ibland kan bli ganska dyra. Hur ska man tänka om man anordnar en sådan?
– En mängd olika faktorer spelar in gällande ekonomi – småbarnsfamilj, mellan två arbeten, har inte hunnit ut i arbetslivet och så vidare – och man ska inte utgå ifrån att alla har råd att lägga flera tusen på att delta. Om det är några syskon eller närmsta vän som vill göra något heltokigt – skicka systern i fallskärm ned för tusen meter eller vad vet jag – då får den personen vara beredd att bära en stor del av kostnaden själv. Du ska aldrig förvänta dig att övriga deltagare är beredda att ta samma kostnad som du är. Då kommer folk att tacka nej.
Går det att säga en summa som är rimlig när det gäller just svensexa och möhippor?
– Det där är lite beroende vilka kretsar man rör sig i och man har ju ofta en uppfattning hur läget ser ut. Är vi tio pers som ska dela på 1 000 kronor för maten till kompisen som ska gifta sig så blir det ju en hundring och där får man nog vara beredd att lägga en 500-600 kronor totalt beroende på vad man ska göra. Men vi rör oss i den sfären skulle jag säga. Detta är dock bara en gissning, för det går inte att värdera det.
Ska man sköta en sådan diskussion om pengar i en chatt är det lätt att någon känner sig snål. Har du några råd där?
– Personen som känner att det här drar iväg måste bara säga ”det är för dyrt för mig”.
Det räcker och det får övriga acceptera. Man ska inte behöva förklara varför.
Bröllopspresent då, hur mycket ska den kosta?
– Om min dotter gifter sig kommer jag som pappa vara beredd att ge mer, då pratar vi ett antal tusenlappar om man tycker man har råd. Men som gäst och vän bekant rör vi nog oss i sfären 300-500 kronor som jag känner. En rimlighetssumma som får vara lite beroende på vad man kan och har råd med. Jag har hört exempel på när någon i vänkretsen runtom paret varit för generös och kanske till och med trumfat föräldrarna. Det ska man undvika. Man kan faktiskt hitta en personlig present på vilken loppis som helst, eller, om man inte har råd men tid, ge bort en dag med hjälp i trädgården eller liknande.
Om ett brudpar skriver att de inte vill ha presenter, ska man lyssna på det?
– Självklart, det gäller alla som avböjer. Förr såg man ofta annonser i tidningar om ”all uppvaktning undanbedes” och då fanns det folk som satt och väntade och undrade varför ingen kom! Det går ju inte att undanbe sig och tro att man ska få det ändå.
Under sommaren är det många som går på restaurang tillsammans, kanske stora sällskap. Hur gör man så att det
blir smidigt att betala notan?
– Man kan säga direkt till kyparen när man kommer att ”vi är två par som vill dela” till exempel. Andra alternativet, som jag själv föredrar, är att man äter ungefär lika och en tar notan och så swishar man bara efteråt. Det här med att sitta och räkna ”jag drack en öl, du två glas vin, tog inte du cognac till maten” – då är man inne på petimeter-fasoner. Den person som vill göra så tycker jag ska förklara för serveringspersonal redan i förväg – att sitta där vid bordet och pilla tycker jag personligen är jobbigt. Är man några bekanta så dela rakt av och skulle det visa sig att någon tar mer kan väl den lägga till en hundring för desserten.
Ska man dricksa i Sverige?
– Självklart om man är belåten, men det är inget tvång. Om du är nöjd med servicen föreslår jag att du lägger på mellan fem och tio procent på notan. ”Vi äter för 4 000 kronor, ska vi lägga på 400?” kanske någon undrar då, och ja, har du råd att käka för 4 000 så har du nog råd med 400 eller åtminstone 200. Om du inte är nöjd då ger du däremot inte en spänn.
Om man är flera som ska resa och ha ett gemensamt hushåll – frukost, lunch och middag – och någon känner att de får betala lika mycket fast de ätit mindre än de andra, hur man hanterar sådant?
– Vi har under många år rest till Österrike och periodvis varit upp till 20 personer tillsammans. Var och en har då gått och handlat till det gemensamma hushållet och sparat kvittot. Efter har vi helt enkelt satt oss ner, tittat och delat upp det rätt av. Personligen tycker jag att om man anser att man till varje pris måste betala mindre för att man äter mindre ska ta sig en allvarlig funderare på om man verkligen ska bo och umgås på det sättet.
Om någon är skyldig mig 30 kronor, ska jag be om det eller är jag pinsam då? Finns det något belopp som är för lågt att få swishat?
– Det beror på vilken situation du befinner dig i. Jag skulle aldrig be någon om 30 spänn men det beror ju på att jag inte behöver dem. Inte 100 heller, men det är ju jag som har ett ganska gott liv. För andra så kan 50 kronor vara balansen mellan plus och minus. En person som har lite heder i kroppen ser alltid till att betala de där pengarna utan att bli påmind. ”Du, jag skulle behöva de där pengarna du är skyldig mig” – nej, det är inte pinsamt. Det är ännu mer pinsamt för den som glömmer att betala.
Det finns ju de som ofta glömmer att betala. Hur påminner man på ett snyggt sätt om att någon är skyldig en pengar?
– Om det handlar om små summor jämnar det ju ut sig i längden, men är det någon som konstant aldrig betalar skulle jag gå fram och fråga ”Jag bara undrar om du missade att du skulle swisha för fikat idag?”. Om man ingår i samma bekantskapskrets tycker jag att man kan vara så schysst att man snackar med den personen mellan fyra ögon. ”Du glömmer rätt ofta när vi kommer överens om att göra så här, är det bara ren glömska? Det är lite onödigt annars att folk får åsikter om dig”. De här personerna glömmer säkert, har för mycket att tänka på helt enkelt. Om de av ren snålhet försöker komma undan är det annan historia.
"En person som har lite heder i kroppen ser alltid till att betala de där pengarna utan att bli påmind.