Favoritformer för framtiden
Vad är det som avgör vilka möbler som blir klassiker? Och vilka nutida favoriter kommer att bli våra framtida evergreens? – Formen måste vara hållbar för ögat. Du ska inte tröttna på en klassiker och den ska fungera att placera i olika miljöer, säger konstvetaren Anna Wahlöö.
Fåtöljen Lamino, stolen Lilla Åland och hyllsystemet Stringhyllan finns i många svenska hem och hör till de tidlösa möbler som brukar kallas för svenska klassiker.
Men vad är det som gör att en viss fåtölj, pinnstol eller bokhylla får den statusen? Varför benämns inte Ikeas bokhylla Billy eller de vita utemöbler av plast, som finns på många altaner, som klassiker?
På sätt och vis går det att argumentera för att möbler som dessa visst hör till kategorin. I alla fall om man utgår från popularitet.
– Men det där är lite dubbelt. En klassiker ska visserligen vara omtyckt och igenkänd av den breda massan. Men den får samtidigt inte vara tillverkad i alltför stora upplagor. Det måste finnas ett mått av exklusivitet – även om den inte behöver vara dyr, säger konstvetaren Anna Wahlöö.
Hon har skrivit ”Att göra en klassiker” (Symposium, 2017) där hon undersöker hur en ikonisk möbel skapas.
Det var Anna Wahlöös mormor som introducerade henne för möbelkonsten.
– Som liten fick jag följa med henne till loppisar, auktioner och museer. Jag förstod snabbt att vissa möbler ansågs vara bra, medan andra bara var fula. Jag började fundera över vilka kriterier som låg bakom omdömena, berättar Anna.
Under studietiden jobbade hon extra på ett lokalt auktionshus där klassikerbegreppet var vedertaget. Där lade hon märke till att riktigt gamla möbler från 1700- och 1800-talen aldrig stämplades med epitetet. Det är mest förknippat med 1900-talets design.
– Det hör ihop med att det är då som möbelformgivare blir ett etablerat yrke. När det går att knyta en viss upphovsman till verket blir det genast mer intressant, säger hon.
Många av klassikerna är tillverkade i en tid när formgivarna och konstnärerna hade som ambition att sprida god form till den breda massan. Alla skulle ha råd med vackra, välgjorda möbler. Det gör att fåtöljer, bord och stolar från perioden ofta är hantverksmässigt tillverkade i gedigna material som har åldrats praktfullt. Det bidrar också till klassikerstatusen.
– Fast det är lite ironiskt att just de möblerna som inte skulle vara så dyrbara har blivit det i dag, säger Anna Wahlöö.
Andreas Siesing, som är intendent på nätauktionsjätten Auctionet och specialist på 1900-talsmöbler, har intresserat sig för vilka möbler som kan kvala in tillsammans med klassiker som Lilla Åland, och då särskilt Ikeas modeller. På årets upplaga av Antikmässan i Stockholm, höll han ett föredrag om sina profetior.
– Ikeamöbler kan visst komma att bli klassiker. Ryktet om att möblerna skulle vara av skräpkvalitet håller på att omvärderas. Det har också sålts några ovanliga dyrgripar på senare tid, säger Andreas.
Dit hör fåtöljen Cavelli av Bengt Ruda som gick för över 150 000 kronor på en auktion förra året.
Andreas Siesing tror också att det är just företagets bruksfåtöljer som har störst chans att bli tidlösa ikoner i framtiden.
Problemet med många av det stora varuhusets produkter är att de oftast inte kan knytas till en dokumenterad designer. Och eftersom det ofta krävs för att nå kultstatus, är det ett problem.
– Framtiden för klassikerna kommer att avgöras i arkiven. Det finns uppgifter där som kommer att lyfta Ikeas produkter. Det gäller bara att gräva fram dem.
På senare år har dock möbeljätten slagit på stora trumman kring enskilda formgivare.
– Samarbeten med världsstjärnor som Mats Theselius och Verner Panton genererar ofta goda andrahandsvärden, säger Andreas Siesing.
På plats på Antikmässan stegar han fram till butiken Komsunretros monter. Där står Ikeasoffan Borkum från 1978. Just detta välbevarade exemplar får man betala 16 000 kronor för, men ”då krävs nog att rätt köpare dyker upp”, medger försäljaren.
– Den här kan mycket väl vara på väg att bli en klassiker. Den är formgiven av John Bertil Häggström och är tillverkad av stålrör – den gjordes med både skinn- och tygklädsel, säger Andreas.
Framtiden för klassikerna kommer att avgöras i arkiven. Det finns uppgifter där som kommer att lyfta Ikeas produkter.
Anna Wahlöö nämner även Thomas Sandells Vågö. Plastfåtöljen ritade han för varuhusets PS-kollektion år 2000.
– Den är kul, finns i olika färger och har en välkänd formgivare.
Den ser man också på sociala medier och i inredningsreportage, säger Anna Wahlöö.
För det är nämligen ännu ett villkor för att nå stjärnglans: Att synas och vara närvarande i det gemensamma medvetandet.
– En klassiker kan vara mer eller mindre populär över tid. För att leva vidare måste den underhållas genom att lyftas fram, avslutar hon.