Robert Laul svarar på fem vassa frågor inför genrepet
EM-genrep mot Brasilien inför rekordpublik på Friends. Vilka besked behöver Sverige ge i kväll och varför? Vem får absolut inte bli skadad? Och är det dags för Peter Gerhardsson att gå i pension? GP:s Robert Laul har följt varje steg landslaget tagit under förlägret inför EM i England – här svarar han på fem spetsiga frågeställningar.
1. Det är sista matchen innan EM-premiären – vilka svar behövs från det svenska laget?
En väldigt intressant fråga! Något som bör nämnas direkt är att det förväntade, nya publikrekordet på runt 35 000 åskådare inte bara blir ett kvitto på ett extremt intresse – det är också relevant ur ett sportsligt perspektiv. Även EM-matcherna i England väntas bli välbesökta, till finalen på Wembley i London är 90 000 biljetter sålda, och Sverige skulle må gott av en match där de presterar med mycket folk på läktaren. Att möta Pia Sundhages Brasilien på Friends inför snudd på fulla läktare är med andra ord perfekt
I övrigt är det viktigt att se hur Sveriges mittförsvar agerar ihop. Om det blir Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson – löser de uppgiften med övertygelse? Om det blir Ilestedt, Linda Sembrant och Eriksson – hur fungerar de tillsammans i en trebackslinje?
Offensivt vill jag se att relationerna mellan Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt med Kosovare Asllani, finns där. Det behöver inte vara perfekt, men det behöver lova gott. Asllani har briljerat med öppnande passningar under träningarna i Båstad. Jag hoppas hon kan börja sätta Rolfö och Blackstenius i avslutslägen redan mot brassarna. Det kommer att krävas i England.
2. Vem behöver visa upp sig i genrepet för att öka chanserna till speltid i EM?
Det är en rasande spännande kamp mellan Sofia Jakobsson och Johanna Rytting Kaneryd om platsen till höger i anfallet. Utifrån träningarna skulle jag säga att det är fördel Jakobsson som parades ihop med Rolfö och Blackstenius oftare i Båstad. Men jag tycker nog att Rytting Kaneryds egenskaper behövs bättre. Dels hennes dribblingar och ”en-mot-en”-spel, men också att hon blivit allt vassare i avslutsfasen. Gissningsvis får båda spelminuter mot Brasilien, och de minuterna kan bli helt avgörande inför EM-premiären mot Nederländerna 9 juli.
Nästa duell utspelas på vänsterbacksplatsen mellan Jonna Andersson och Amanda Nildén. Den är inte lika jämn, Andersson lär starta i EM med 99 procents säkerhet. Men Nildén behöver ges erfarenhet för att vara ett tryggt alternativ om Andersson skadas/blir avstängd i under EM. Därför kan Juventusytterbacken mycket väl få starta mot Brasilien, även om Jonna Andersson sedan startar mot Nederländerna.
3. Det är alltid viktigt att i genrep hålla alla skadefria, men för svensk del, vem får absolut inte bli skadad mot Brasilien?
Stina Blackstenius är oumbärlig. Hon har redan flaggat för att hon inte har 90 minuter i sig mot Brasilien. Främst beroende på att hon inte spelat match sedan början av maj. Det är bra att hon lyssnar på kroppen för Stina Blackstenius får absolut inte bli skadad, just för att alternativen i truppen till henne är få. Det finns ingen annan så renodlad och vass ”nummer nio” som Blackstenius.
Arsenalanfallaren blir extremt betydelsefull om Sverige ska gå hela vägen i det här mästerskapet. Inte bara som målskytt med fötter och huvud i de tajta, avgörande matcherna, utan också för att dra isär laget med djupledslöpningar och som referenspunkt vid det längre spelet. Utan Stina inget EMguld, så enkelt är det.
4. Caroline Seger har varit småskadad – hur viktig är hon för svensk framgång i EM?
Seger fick ett köttsår på foten under lördagsträningen efter en duell med Elin Rubensson (om jag inte såg fel). Tack och lov gav lagkaptenen positiva besked på presskonferensen igår. För övrigt en presskonferens jag själv missade på grund av ett totalt tåghaveri på vägen upp till Stockholm. Nog för att man ska värna miljön, men att sitta fast i en stekhet tågvagn en hel arbetsdags plus övertid gör att flyget lockar vid nästa resa.
I alla fall, låt mig utveckla kring Caroline Seger. Det är möjligt – rentav troligt – att Fridolina Rolfö är en mer komplett fotbollsspelare än Seger. Rolfös bollbehandling, tillslag och tajming är på en egen nivå. Men ingen enskild spelare är viktigare för det här laget än Seger. Hon är den sammanhållande länken, på och utanför planen. Lika smart i det defensiva positionsspelet som på att hitta de öppnande passningarna framåt mellan motståndarens lagdelar.
”Leta inte efter den avgörande passningen, slå den när möjligheten kommer”, upprepar assisterande förbundskapten Magnus Wikman som ett mantra under träningarna.
Ingen lyckas oftare än Caroline Seger att alltid få fram den svåra passningen. Hon är makalös där. Tillsammans med Filippa Angeldal har Sverige ett innermittfält jag inte skulle byta mot något annat i världen. Där bakom står både Hanna Bennison och Elin Rubensson redo. Här har Sverige både spets och bred, talang och erfarenhet, i mängder.
5. Förbundskapten Peter Gerhardsson har kontrakt över VM nästa sommar – borde det förlängas?
Jag blir inte förvånad om Svenska Fotbollförbundet tvekar. Efter VM i Australien/Nya Zeeland 2023 har Peter varit förbundskapten i sex år. Hittills har han tagit brons i VM 2019, silver OS 2021 och förmodligen snart ytterligare en medalj från EM i England.
Men oavsett det, och oavsett hur det går i England, är det rimligt att SvFF börjar titta på Gerhardssons efterträdare till hösten -23. Peter fyller 64 år då. Visserligen ska pensionsåldern höjas till 66, men det är tveksamt om han är rätt man att förlänga med i det läget. Först dubbla guld, sedan pension? Varför inte.
Fotbollsmässigt har jag inte mycket att klaga på när det kommer till Peter Gerhardssons regim, men som kommunikatör för framtidens fotbollslandslag kan det behövas ett omtag. Gerhardsson pratar gärna musik, konserter och festivaler, men att få något matnyttigt ur honom rent fotbollsmässigt är en kamp. Dessutom gjorde han bara ett medieframträdande under förlägret i Båstad. Lite snålt.