Bidrag kommer inte att rädda oss ur den ekonomiska krisen

“Många ruinerar sig på lättsinnigt krimskrams med begränsad nytta.” Denna skarpa kritik av ekonomisk oansvarighet formulerades av den skotske nationalekonomen Adam Smith redan 1759, men är en högaktuell observation även i dag.

Kombinationen av pandeminedlåsningar, krig och en självförvållad energikris samverkar nämligen nu till en att skapa en ekonomisk kris som verkligen prövar nyttan av de samhällsinvesteringar som tidigare gjorts.

För mindre än två år sedan frångick regeringen det finanspolitiska ramverket och lånade över 100 miljarder kronor, vilket i ett slag höjde Sveriges skuldsättningsgrad med hela 7,4 procent. Lånet presenterades av Socialdemokraterna som “en sjujäkla satsning på välfärden”, av Centerpartiet som “en sjujäkla skattesänkning” och av Miljöpartiet som “en sjutusan till miljösatsning”. Under samma mandatperiod genomtvingade regeringen på ideologisk grund även nedstängningen av reaktorerna Ringhals 1 och 2.

Med dagens ränteläge och energikris framstår beslutet att på detta sätt utnyttja Sveriges ekonomiska och infrastrukturella resurser för ideologiskt poserande djupt oansvarigt.

"

Samtidigt driver en skenande inflation upp låneräntorna såväl för riket som helhet som för enskilda hushåll

I samband med att energipriserna exploderade har regeringen återkommande försökt spela ned reaktornedläggningarna som en betydelselös bagatell relativt det svenska elpriset, trots att en forskningsrapport nyligen fastslog att det svenska energipriset skulle ha varit mellan 30 och 50 procent lägre om Ringhals 1 och Ringhals 2 varit kvar i produktion.

Samtidigt driver en skenande inflation upp låneräntorna såväl för riket som helhet som för enskilda hushåll. Enligt Swedbanks senaste prognos förväntas bolåneräntan ligga på 3,4 procent inom ett års tid – och mycket tyder på att detta är en konservativ siffra.

En sammandragning av ekonomin kombinerat med ett skenande ränteläge, ökande livsmedelspriser och exploderande energikostnader riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser. När medelklassen tömmer sina ISK-konton för att försöka amortera ned ohållbara räntenivåer och hålla sina bostäder uppvärmda riskerar även börsen att kollapsa.

Att i detta läge försöka stimulera ekonomin med fler bidrag, stöd och lån vore som att ordinera sprit till en alkoholist – eftersom det är just denna typ av policies som skapat de rådande problemen. I stället fordras nu långsiktigt och ansvarsfullt ledarskap för att ge både marknad och hushåll optimala förutsättningar för att genomföra smärtsamma men nödvändiga ekonomiska korrigeringar. Dessvärre gör regeringen tvärtom.

När hushållen till följd av den huvudlösa politik man själv fört drabbas av orimliga energipriser delar man ut elbidrag. När bilägare till följd av regeringens egna beslut inte längre har råd med drivmedel delar man ut bilbidrag. Och när valrörelsen hettar till slåss samtliga politiker om vem som egentligen vill ge mest pengar till den starka väljargruppen pensionärerna.

Den begränsade nyttan är uppenbar. Huruvida investeringarna i detta lättsinniga krimskrams helt kommer att ruinera riket återstår dock att se.