Att förstöra Kungsladugård räddar inte klimatet
Kulturhistoriska skönhetsvärden bör inte offras för symbolisk klimatpolitik. Det är för att värna en mänsklig, lokal och vacker miljö åt oss själva och våra barn som vi över huvud taget vill rädda klimatet.
Klimataktivisten Ragnhild Larsson intervjuas i dagens GP (17/12). Hon vill sätta upp solcellspaneler på sitt hus i Kungsladugård men kommunen säger nej. Förhoppningsvis orkar kommunen hålla fast vid det beslutet. Svarta solceller på hustaken i Kungsladugård skulle förstöra en unikt vacker miljö utan nämnvärd klimatnytta. De skulle med all säkerhet bli kvar permanent om de sattes upp.
Kungsladugård är ett av Göteborgs få bevarade egnahemsområden. Ragnhild Larsson bor också i ett av de kulturhistoriskt värdefulla husen med rödteglade sadeltak. Många som vill sätta upp solpaneler drivs av privatekonomiska skäl, men Larsson har ett högre syfte. Hon vill rädda klimatet och är upprörd över beslutet. Hon menar att estetiska värden väger lätt mot ”civilisationens kollaps”. Det är en försåtlig argumentation. Om det verkligen vore så att vår civilisations öde hängde på antalet solpaneler i Kungsladugård så vore det förstås rimligt att offra boendemiljön. Men så är förstås inte fallet.
Klimatkrisen är global. En solpanel mer eller mindre i Göteborg har i sammanhanget inte någon betydelse alls. Det finns dessutom gott om hus i Göteborg utan kulturhistoriska värden där man kan sätta upp solpaneler. Det kan låta som sunt förnuft. Men svensk klimatpolitik har, inte minst i retoriken, präglats av samma sorts ensidighet som klimataktivisten Larsson ger uttryck för. Inga andra värden anses ha någon betydelse. Varje minimal åtgärd för klimatet anses motivera att alla andra värden ska ställas åt sidan. Det är en pliktetik med närmast religiösa övertoner där handlingen i sig, det goda syftet, anses viktigare än konsekvenserna eller vilka andra värden som offras.
Denna hållning är i sin extrema form skälet till att klimataktivister attackerat kända konstverk på museer runt om i Europa. Man vill, utöver uppmärksamheten, poängtera att klimatet är överordnat allt annat. Ingenting är heligt. Det är inte bara en kontraproduktiv hållning då den minskar allmänhetens stöd för klimatarbetet. Det är på ett djupare filosofiskt plan uttryck för ren fanatism.
En central grund i ett öppet, demokratiskt och tolerant samhälle är insikten att det finns flera goda värden att ta hänsyn till och att dessa värden ofta står emot varandra. Att politiken precis som livet handlar om kompromisser. Vi lägger inte alla resurser vi har på sjukvård trots att det på marginalen skulle kunna minska lidandet. Vi övervakar inte alla medborgare in i minsta detalj trots att det kraftigt skulle minska brottsligheten och vi har inte 12 timmars arbetsdag för att maximera den ekonomiska tillväxten. Det betyder inte att sjukvård, brottsbekämpning och välstånd är oviktiga, bara att de måste vägas mot annat.
Sverige tillhör de länder i världen som mest aktivt arbetar för att motarbeta klimatkrisen. Inte minst är svenskt näringsliv ledande inom utvecklingen av grön teknik – det område där vi kan göra störst nytta för klimatet. Men många politiskt beslutade åtgärder går mer ut på att visa handlingskraft än att faktiskt åstadkomma klimatnytta. Att offra de estetiska värdena i Kungsladugård skulle vara ett typexempel på det.
"Förhoppningsvis orkar kommunen hålla fast vid det beslutet
Sverige har tyvärr en tråkig historia av enkelriktad trångsynthet där ett enda värde under en viss period ges en allt för stor tyngd. Ofta handlar det om att det förment förnuftiga och mätbara fått slå sönder omätbara värden och livskvalitet. Just detta tänkande är också huvudorsaken till dagens miljöproblem. För på 1950och 1960-talen var det industrins och bilismens behov som ansågs överordnade allt annat i samhällsbygget. Enorma sovstäder och billeder byggdes upp för att ”förvara och frakta människomaterialet” till fabrikerna. Äldre, mer mänskliga miljöer, jämnades med marken av grävskoporna överallt, inte minst i Göteborg. Staden förfulades och avhumaniserades.
Tanken att man ska offra det lokala, mänskliga och vackra för klimatets skull blir mot den bakgrunden smått barock. Vi ska tvärtom rädda klimatet för att värna den mänskliga livsmiljö som alltid och med nödvändighet är konkret och lokal. Människans syfte är inte bara att överleva utan att ha ett värdigt liv.