Utbudet av hantverksöl allt bredare

Hazy, cold-ipa och tipa? De är bara toppen av ett isberg. Ölvärlden är livfull och det kommer ständigt nya fenomen, samtidigt som andra snabbt försvinner. Hur ser det ut just nu?

Hantverksöl är fortfarande en ung företeelse. Här i Sverige hamnade den i strålkastarljuset först för cirka tio år sedan.

Sedan dess har olika strömningar avlöst varandra. På senare tid har utbudet breddats med många klassiska stilar, från bitter, mild och bock till blond, tripel och rököl. Och i dag gör vart och vartannat mindre bryggeri sina egna ljusa lageröl. Äntligen!

Samtidigt håller förstås ipa, india pale ale, ställningarna och är i ständig rörelse. Den lätta och torra brut-ipan försvann före pandemin medan mjölksockrig milkshake-ipa och syrlig brett-ipa har blivit mindre vanliga, så även i USA. Inte mig emot.

I STÄLLET HAR vi fått den tilltalande cold-ipan. Detta är en torrhumlad lagerhybrid som är underjäst vid en högre temperatur, för att ge både humleintensitet och krispighet. Ölet blir tunt i kroppen men läskande gott!

Mest populär är dock fortfarande New England-ipan. Men den kallas knappt så längre. Denna grumliga variant med tropiska toner omnämns oftast som Hazy eller Juicy. Därtill fortsätter den klassiska beska westcoast-ipan sitt återtåg, samtidigt som det kommer fler dipor och tipor, maxade dubbel- och trippel-ipor.

Alkoholstark är även brunsvart imperial stout. Där vinner fatlagring fortfarande mark medan pastry stout, översötat dessertöl, har sin publik. Betydligt svagare är sötsyrlig berliner weisse, som gärna dricks av folk som inte gillar öl. Den kan smaka nästan vad som helst, som godis eller blåbärspaj, men numera är överraskningseffekten borta.

ÖVERLAG HAR DOCK mikrobryggerierna sansat sig. Fast de kallas sällan så nu för tiden. I ölbranschen säger man småbryggerier eller hantverksbryggerier.

Det är inte alla som är mikroskopiskt små längre.