Läkaren som älskar måndagar
När Heidi Stensmyren flyttade till Sverige upptäckte hon skillnaden mellan en svensk och en norsk läkarlön. Det blev starten på ett djupt engagemang för läkarnas arbetsvillkor.
Under de senaste tio åren har Heidi Stensmyren varit ordförande i Läkarförbundet och president i Världsläkarorganisationen. Sedan ett par år är hon också chef för den avdelning på Karolinska universitetssjukhuset med 1 300 anställda som bland annat rymmer vård och forskning om kvinnohälsa.
Men att vara chef är inte det viktiga, menar hon.
– Jag är lösningsorienterad, det är själva uppdraget som lockar mig. Sedan är det en fördel att ha en ledarroll för då har man mandat att fatta beslut och större möjlighet att påverka.
Hon gillar att ha mycket på gång är också ordförande i Försäkringskassan.
– Ekonomisk trygghet för alla är viktig för hälsan och för att vi ska kunna ha ett hållbart samhälle.
Det mesta är möjligt bara viljan finns – den inställningen fick hon med sig från sina föräldrar under uppväxten i Norge. Hon lärde sig att svetsa, meka med bilar och en massa annat som är bra att kunna nu i vuxen ålder. Det är sällan hon ringer en hantverkare. Varken rörmokeri, elfixande eller snickeri är henne främmande.
– Det är tillfredsställande att kunna göra saker själv. Om allt går åt skogen har jag åtminstone fått ordning på vindskivorna hemma på huset.
Mamman var lärare och pappan bilmekaniker. Det fanns ingen akademisk tradition i familjen och Heidi kände sig rätt vilsen när hon kom till universitetet för att läsa medicin.
– Jag har fortsatt på den klassresa mina föräldrar påbörjade. Om inte samhället hade investerat i mig och gjort det möjligt att studera skulle jag aldrig ha kommit hit.
Som läkare kan man arbeta internationellt, tänkte hon, och det avgjorde valet av utbildning.
– Jag lockades av att röra mig över gränserna och möta andra kulturer. Att resa har alltid varit viktigt och det var mina föräldrar som först tog mig ut i världen. Jag har rest mycket ensam också, då blir man mer exponerad för alla intryck.
Som 26-åring flyttade hon till Sverige efter att ha träffat en svensk man. Hon var då narkosläkare och tvingades acceptera att den svenska lönen var hälften av den norska.
Det var bland annat det som fick henne att börja engagera sig fackligt. Först i Sveriges yngre läkares förening, sedan i Sveriges läkarförbund vars ordförande hon var mellan 2014 och 2020.
Det har inte alltid varit lätt att navigera i det svenska debattlandskapet, tycker hon.
– I Norge är man mera rakt på. Det är kutym att kliva fram och visa var din gräns går. I Sverige förknippas det med att tappa ansiktet och det har inte alltid varit till min fördel. Det har tagit mig några år att bli helt assimilerad men jag känner mig sedan många år som både svensk och norsk. Och jag har fått ett bättre pokeransikte.
Hennes tempo tycks alltid ha varit detsamma. Om Heidi Stensmyren fick välja skulle veckan bara bestå av måndagar. Anledningen är att hon får mest gjort då – och hon är väldigt förtjust i att få saker gjorda. På helgerna jobbar hon gärna undan så att veckan kan börja ny och fräsch.
– Det finns inte nog med måndagar i veckan. Fredagar är betydligt tråkigare, för då håller alla på och avslutar saker.
Man kan fråga sig var all denna energi kommer ifrån. Svaret är: intressanta arbetsuppgifter, mycket sömn och regelbunden träning. Nu har hon pausat sitt maratonspringande men siktar på loppet i New York nästa år. Tills vidare springer hon på löpbandet i personalgymet på Karolinska i Solna.
Fallskärmshoppningen har hon slutat med, djupdykningen likaså.
– Jag har gjort så mycket sådant. Det är lugnare att springa. Jag har blivit äldre, kanske lite klokare också. Jag har åkt gömd på småbåtar genom vattendrag i Myanmar, rest i Kambodja medan röda khmererna fortfarande var aktiva. Nu är det tillräckligt äventyrligt att cykla till jobbet.
Vad blir ditt nästa projekt?
– Jag vet inte faktiskt. Jag trivs väldigt bra här. Samtidigt är jag mycket av en igångsättare. Kanske borde man tänka lite mera på privatlivet också, nu när man är 50, säger hon och skrattar.