Kommentar Regeringen och SD måste också vilja satsa på kulturen
En föreslagen skattehöjning hade gett Göteborgs stad gott om utrymme att satsa på både välfärd och kultur – men den röstades ner av regeringspartierna och SD, skriver kulturnämndens ordförande Pär Johansson (S) i ett svar på Sanna Samuelssons krönika.
Sanna Samuelsson skriver att det finns pengar till kulturen om bara den politiska viljan finns (GP 25/2). Det är sant. Att vi skulle kunna använda miljardöverskottet från det tidigare högerstyrets budget för att täcka upp det här årets underskott stämmer dock inte. En del av det kan användas till en kriskassa, men vi tar redan ut så mycket av den som regelverket tillåter.
Vad som däremot stämmer är att kommunen, på grund av kostnadskrisen, tvingas prioritera mellan viktiga behov i både välfärden och kultursektorn och vi politiker har valt att prioritera skolan och omsorgen. Jag står bakom den prioriteringen, men det borde inte ens vara en motsättning. Sverige har råd med både stark välfärd och ett starkt kulturliv, men den lokala kulturen hotas av politiska beslut på nationell nivå.
Hela kommunen påverkas av inflationen. Det är den andra krisen i närtid som slår hårt mot både välfärden och kulturen, men jämfört med pandemin finns en viktig skillnad. Den förra regeringen pumpade ut krispaket till både välfärden och kultursektorn för att konstnärer, skådespelare, artister och andra kulturskapare skulle överleva.
I sin statsbudget för 2023 har Sverigedemokraterna och regeringen i stället prioriterat att sänka skatten för de som tjänar över 46 200 kronor i månaden. Det kostar 13 miljarder kronor. Jämnt fördelat över landet hade 13 miljarder gett cirka 600 miljoner till Göteborgs Stad. Det hade kunnat täcka upp hela underskottet i Göteborgs kulturbudget – 20 gånger om.
Så ja, det går att rädda kulturen om den politiska viljan finns. Om den övre medelklass som också i högst utsträckning tar del av muséer, teater och opera kan tänka sig att under kostnadskrisen avstå en skattesänkning för att skydda vår gemensamma välfärd och ett starkt kulturliv, vilket jag är övertygad om att många gärna hade gjort, skulle vi enkelt kunna undvika besparingar.
Göteborgs rödgröna styre vill mer med kulturpolitiken. Vi vänder varje krona för att så långt som möjligt skydda både välfärden och kulturen genom krisen. Exempelvis har vi genom att spara in på kommunens byråkrati lyckats stoppa en neddragning av bibliotekens öppettider, men läget är fortsatt allvarligt. Nu måste det yttersta ansvaret läggas hos de som bestämmer hur mycket pengar kommunerna har att röra sig med, vilket är Sverigedemokraterna och regeringen.