Tidslinje: Transvården

1972:

Behandling med hormoner och kirurgi börjar erbjudas i Sverige för transsexuella. Sverige blir också det första landet i världen att, efter utredning, ge möjlighet att ändra juridiskt kön.

2013:

Kammarrätten slår fast att kravet på att den som vill ändra juridiskt kön måste vara steril och inte får ha sparade könsceller (ägg eller spermier) strider mot såväl svensk grundlag som Europakonventionen.

2022:

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering släpper en rapport om hormonbehandling av barn och unga där man konstaterar: ”Sammantaget finns det ganska ringa vetenskaplig kunskap om risken att ångra sig, att få psykosociala problem senare i livet eller att kroppen långsiktigt påverkas av pubertetshämmande behandling. Frågor som forskare har börjat studera är påverkan på cancerrisk, skelettutveckling, hjärt-kärlsystem samt hjärnstruktur och kognitiva funktioner.”

Socialstyrelsen ändrar sina rekommendationer så att medicinsk behandling av minderåriga (pubertetsblockerare och könshormoner) bör ske endast i undantagsfall och inom ramen för forskning.

2023:

Beslut fattas om vilka enheter som ska få tillstånd att bedriva vård av könsdysfori: Lundstömmottagningen i Västra Götaland, Anova-mottagningen i Stockholm samt transteamet i Linköping. Dessa ska i sin tur samarbeta med tre andra mottagningar på olika ställen i landet.

Beslutet tas efter att vården av könsdysfori klassats som Nationell högspecialiserad vård, alltså vård som är ”komplex eller sällan förekommande och får bedrivas vid som mest fem enheter i landet.” Syftet med att koncentrera vården är bland annat att höja kvalitén, säkerställa kompetens och förbättra uppföljningen av patienter.