Jag vill ha tillbaka Landet Lagom
Sedan när började folk tala och skriva i versaler? Det verkar som om många i sociala medier försöker ta höga C i varje inlägg. Problemet med högt tonläge är att det ofta låter falskt. Den vettiga samtalstonen, kom tillbaka, allt är förlåtet!
En sak som vi definitivt förlorat är självbehärskningen. Det är något överilat kring dagens tillvaro.
Dagens samhälle är styrt av överreaktioner. Och då tänker jag inte på statsminister Kristerssons überglada smil i samband med Natointrädet.
Jag tänker inte heller på det hysteriska hamstrandet av vevradioapparater eller på Jan Emanuel eller på alla överreaktionära schamangubbar.
Jo, för resten det är nog allt detta jag tänker på. Och mer därtill. Detta är en allmän tendens, en samhällstrend som trampats upp under en längre tid. En liten stig som blivit en stor bred väg där allt är enkelt och svart-vitt. Och att den som har en lite avvikande åsikt, tycker så inihelvete fel att existensberättigandet på jorden har förbrukats flera gånger om.
Det sägs att man måste ta i ordentligt för att göra sig hörd i det allmänna samhällsbruset.
Jag tänker på regissören Karin Mannheimer som berättade om en filminspelning av en begravning. När de skulle klippa scenen där kistan sänktes ned såg de en kvinna i bakgrunden som storgrät med överdrivna åtbörder. Det var ingen av huvudrollsinnehavarna, de grät bara stilla. Det var en statist.
Scenen fick klippas bort.
Om de behållit den skulle publiken tro att detta var en för handlingen betydelsefull person och sitta och vänta på en förklaring. Men statisten försökte antagligen bara att bli upptäckt. Konkurrensen är hård i filmbranschen.
Sådana där människor finns det numera gott om. De som skriker sig blåa men som inte har något vettigt att komma med. De är alla statister i det verkliga livet. Dömda att ständigt bli bortklippta.
Jag känner en man som när han kör bil och stannar vid ett övergångsställe blir vansinnig om den gående vinkar och tackar: ”Tacka inte! Jag stannade inte av vänlighet, jag är tvingad att stanna på grund av idiotiska trafikregler!”
Läste ett, mycket behärskat, debattinlägg som var intressant. Det handlade om ett sjukhus i Norrbotten där någon skrivit in fel pronomen på en person i en dokumentation av en chattkontakt.
"De flesta överreaktioner handlar om hur andra har reagerat. Själva sakfrågan faller snabbt i glömska.
Jag antar att det inte var en chattrobot, i så fall är det den första robot som dömts till 15 000 kronor i böter för diskriminering.
Det var vad DO, diskrimineringsombudsmannen, ansåg förseelsen var värd. Man kunde tänka sig att sjukhuset bad om ursäkt och livet gick vidare. Men nej, här ingrep DO.
Och sjukhusledningen lovade att genast starta htbqplus-kurser.
Debattförfattarna anser att både domen och ledningens agerande är exempel på en överreaktion som dessutom förvärrar situationen. Dels förstärks, den troligtvis osanna, bilden av den könsöverskridande gruppen som oerhört sårbara. De stigmatiseras i en offerroll. Dels skapas ångest och osäkerhet bland vårdpersonalen.
Om nu detta stämmer blir saken väldigt intressant för då skulle man kunna anmäla självaste DO för diskriminering av dessa grupper.
Nåväl, till och med jag själv kan tappa självbehärskningen då och då (till exempel när man använder ordet själv i stället för ensam).
Men oftast handlar det om situationer där det är högst befogat att bli irriterad och där ändå reaktioner från omvärlden uteblir.
Som när det allra första beslutet av vår nye danske förbundskaptenen i fotboll inte var hur han skulle få ordning på backlinjen utan att han skulle prata engelska.
Vilken respektlöshet mot den nye arbetsgivaren! Svenska duger alltså inte, inte ens dansk-svenska.
Om inte Sverige haft en sådan svag backlinje hade vi förstås kunnat försvara vårt språk på ett bättre sätt. Nu blev det bara ljumma reaktioner. Ni på bortre stå, fattar ni inte!
Så där håller det på. De flesta överreaktioner handlar om hur andra har reagerat. Själva sakfrågan faller snabbt i glömska.
På sociala medier tar det högst fem inlägg innan någon trollar sakfrågan ur händerna på de övriga och så återstår bara invektiven och tramset.
Vart tog landet lagom vägen? Det försvann under överdrivorna. Man kan ju bli topp tunnor för mindre.
Men man kanske inte ska gråta över spilld mellanmjölk.
Tallyho!