”Vänner sökes”: Så gick det sedan

Ewa Ärlebrant, 54 år, Linköping: Under dokumentärens gång berättar Ewa om sin sorg över att vara mitt i livet och känna att hon inte har några nära vänner. Någon att dela tankar kring familjelivet med. Någon som vill åka med just henne till Ullared eller Stockholm – och inte bara vill ha skjuts. I slutet av ”Vänner sökes” tar Ewa mod till sig och återupptar kontakten med sin vän Lotta. Under ett besök i Stockholm inser Ewa att det kanske är hon som hållit Lotta på avstånd – och inte tvärtom. Efter insikten har hon och Lotta bara kommit varandra närmare. ”Nu törs jag ju ringa till Lotta för nu vet jag att hon svarar ju för att hon vill”, säger Ewa. Hon berättar att massvis med kvinnor i liknande situationer nu hört av sig och tackat för att hon vågat. Hon säger också att hon kommit närmare sina vuxna barn, fått flera nya vänner och stärkt sin självkänsla. ”I dag är jag jättetacksam för denna upplevelse har hjälpt mig framåt jättemycket”. Björn Hultman, 35 år, Södertälje: ”Vänner sökes” skildrar Björns vardag och hans tankar kring den ofrivilliga ensamhet han lever i. Under dokumentären får vi bland annat följa med när Björn läser en kurs och på så sätt hamnar i ett socialt sammanhang – men efter kursens slut rinner relationerna ut i sanden. Detta stör inte Björn nämnvärt, han fortsätter i stället att på egen hand ägna sig åt de aktiviteter som ligger honom närmst om hjärtat. Som att gå på ”Allsång på Skansen”. För GP tipsar han om fler aktiviteter man kan göra på egen hand. ”Jag går på teater själv, jag går på bio själv och tidigare har jag också gått i en bowlingklubb”, säger Björn och fortsätter: ”Jag sitter inte direkt ensam i lägenheten 24-7 utan jag försöker ta mig ut.” Björn har inte fått några nya fysiska vänskapsrelationer men är glad för att ämnet ofrivillig ensamhet börjat lyftas. ”Jag märker att folk börjat våga prata mer öppet efter det här. Det känns som att vi bröt någon slags skamkänsla”, säger han.