Små förändringar kan minska risken för övervikt hos barn
Sverige: “Hjälp, jag tror att mitt barn behöver gå ned i vikt – vad gör jag?” Expertens svar till oroliga föräldrar lyder: Vänd inte upp och ned på allting, inför inga totalförbud utan satsa på små förändringar.
Övervikt är inte bara ett vuxenproblem. Redan i fyraårsåldern har 13 procent av svenska barn övervikt eller fetma. I gruppen 6–10-åringar är andelen 23 procent.
Från det att barnet är två år går det att bedöma om han eller hon håller sig inom normalkurvan. Den förälder som misstänker att barnet ökar för mycket i vikt gör klokt i att agera, enligt Paulina Nowicka, professor i kostvetenskap och forskare i barnobesitas vid Uppsala universitet.
– Är man orolig för sitt barns längd och vikt så ska man kontakta barnavårdscentralen, BVC. Ett samtal räcker för att stämma av, säger hon.
Om misstanken bekräftas är det dags för förändring i vardagen.
– Jag tycker inte att man behöver vända upp och ned på allting bara för att det finns en uppåtgående trend. Man kan göra väldigt små justeringar utan att barnet ens märker något, säger Paulina Nowicka.
Justeringarna hon talar om är enkla och fungerar för hela familjen: Smyg in mer grönsaker och frukt varje dag. Gå stegvis över till fullkornsprodukter. Försök öka acceptansen för olika livsmedel och maträtter. Servera vatten, inte sötade drycker. Dra ned på sötsaker.
– Och se till att barnet rör på sig ordentligt varje dag. Det är inte farligt för barnet att bli andfått eller svettigt. Det är heller inte farligt för barnet att vara hungrigt en stund.
Förbud och tvång är något Paulina Nowicka avråder från.
– Att säga ”nu äter vi inte godis hemma hos oss” är ingen bra lösning. Barn exponeras ändå för sötsaker hemma hos kompisar och i skolan. Det är heller ingen bra metod att tvinga barnet att äta upp grönsakerna.
Prata heller inte om vikt med barn, råder hon.
– Det är vuxenprat. Man behöver inte lägga det på barnen.
Med lite äldre barn kan man däremot resonera kring mat och hälsa, vad kroppen behöver och inte behöver, och att vi har olika förutsättningar.
– Det kan tyckas orättvist, men vi ärver ju olika benägenhet för att lägga på sig.
Många föräldrar är rädda för att godis- och chipsransonering, eller prat om onyttig mat, ska leda till ätstörningar hos barnet. Men den risken är liten, så länge föräldrarna ger barnet självkänsla och stöd, enligt Paulina Nowicka.
– Risken är högre för barn som lämnas utan stöd från föräldrar, eller vården, och själv börjar experimentera med kosten.