Den oppositionella kulturen tystnar i Ryssland
De stora ryska författarna har gått i exil, och många böcker rensas ut helt. Den oppositionella kulturen i Ryssland tycks närmast ha tystnat. – I stort spelar den ingen som helst roll längre politiskt, säger förläggaren Ola Wallin.
Repressionen mot kulturarbetare och oliktänkande har hårdnat inför valet i Ryssland. En domstol i Moskva har utfärdat en arresteringsorder mot exilförfattaren Boris Akunin och Ljudmila Ulitskaja har stämplats av Kreml som ”utländsk agent”. Hennes romaner togs nyligen bort från butikerna. Nu slutar förlaget helt att sälja böckerna, och hon stryks också från bibliotek och teatrar, berättar Ola Wallin, förläggare på Ersatz.
– Hon berövas sina läsare i Ryssland och det är ytterligare ett steg i trakasserierna mot oliktänkande och hur man motarbetar kulturen.
Många ryska kulturarbetare har redan flytt och kulturens roll i motståndet kringskärs allt mer. Små förlag som trots allt försöker ge ut oppositionella författare når inte ut, berättar Ola Wallin.
– Enligt den ryska myten är författarna nationens samvete men det är i så fall en samvetets röst som ingen lyssnar på och som därför inte har något inflytande. Det är inte deras fel, de har försökt, men det finns inget folkligt stöd som skulle kunna göra den till en politisk kraft, säger han.
Ingen kommer i närheten av inflytandet som oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj hade, innan han dog under oklara omständigheter. Nu breder Putinvänlig kultur ut sig inom Ryssland, Shamans patriotiska pop spelas på stora arenor och inom litteraturen distribueras hans motsvarighet Zachar Prilepin brett. Ola Wallin beskriver Prilepin som en ren fascist med stalinistiska budskap, och han har också själv stridit i Donbass.
– Han finns överallt i boklådorna med hemska, hemska budskap.
I grannlandet Belarus har kulturen däremot haft en framträdande roll i kampen mot diktatorn Lukasjenko. Belarusexperten Martin Uggla skildrar i nya ”Lukasjenkas land: makten, motståndet och hoppet” hur författaren
"Enligt den ryska myten är författarna nationens samvete men det är i så fall en samvetets röst som ingen lyssnar på och som därför inte har något inflytande
Ales Bjaljatski tidigt blev en ledargestalt.
– Det är i väldigt stor utsträckning skrivande människor och kulturellt aktiva som har varit vid fronten i demokratirörelsen i Belarus. I Ryssland finns också Pussy Riot och dissident författare inom rörelsen, men proportionellt sett har de varit mer integrerade i Belarus, säger Martin Uggla.
En anledning till kulturens starka roll i demokratirörelsen i Belarus är att den blev sånär a förknippad med självständighetskampen.
– Kulturen i sig har varit en motståndshandling.