Terrorn kräver ett minimum av tillit mellan stormakterna
Rysslands konfrontation med väst har försvagat underrättelsesamarbetet mot internationell terrorism. Men terrorhotet måste bekämpas gemensamt, även när relationerna i övrigt är bottenfrusna.
Helgens terrordåd utanför Moskva är ett av de blodigaste Europa upplevt på många år. Beväpnade män öppnade eld mot flera tusen besökare på en rockkonsert och satte eld på byggnaden. Minst 137 människor uppges dödade och ett stort antal skadade. En gren av terrorsekten Islamiska Staten – IS Khorasan – har tagit på sig attentatet.
Vi får gå tillbaka till attacken mot bland annat konsertlokalen Bataclan i Paris 2015 för att hitta något liknande. Att attentatet genomfördes av en organiserad grupp, och inte en ensamagerande, är även det en likhet med Paris-attacken. De flesta islamistiska terrorangrepp de senaste åren har genomförts av ensamagerande. Polis och underrättelsetjänst har varit mycket framgångsrika i att stoppa mer organiserade attacker.
Att attentatet i Moskva inte stoppades i tid får delvis anses ha att göra med den misstro som byggts upp mellan Ryssland och Väst efter Rysslands angrepp på Ukraina 2022. USA varnade faktiskt ryska myndigheter för en nära förestående attack för ett antal veckor sedan. Uppgifter gör dock gällande att kretsen kring Putin tolkade detta som desinformation (BBC 23/3). Ett misstag som Kreml nu försöker skyla över med en egen desinformationskampanj där attacken länkas till Ukraina.
Relationerna mellan Ryssland och Västvärlden må vara bottenfrusna. Men för islamistiska terrorister är det ingen större skillnad på Moskva, Berlin eller Paris. Putins intervention i Syrien 2015 till stöd för diktatorn Bashar al-Assad hade i första hand krassa realpolitiska motiv, men den slog också hårt mot Islamiska staten som befann sig på motsatt sida till al-Assad. De med Ryssland allierade regimerna i Syrien och Iran företräder dessutom shia-islam som av IS-fundamentalisterna betraktas som kättersk.
Samma grupp som genomförde helgens attentat i Moskva planerade faktiskt ett attentat mot den svenska riksdagen – något som förhindrades av tysk polis så sent som förra veckan då två medlemmar av IS Khorasan greps i Thüringen. Den planerade attacken i Stockholm var tänkt som en hämnd för förra sommarens koranbränningar.
IS Khorasan har sin huvudsakliga bas i Afghanistan, och även om man inte är direkt allierade med talibanerna där, har talibanernas återkomst till makten stärkt IS. Talibanregimen är helt enkelt för svag, trots att den försökt bekämpa IS som i förlängningen hotar talibanernas egen maktställning.
USA:s snöpliga reträtt från Afghanistan 2021 har med andra ord åter gjort landet till ett tillhåll för terrorister – samma faktor som fick amerikanerna att invadera landet tjugo år tidigare efter elfte september-attackerna i New York. Historien upprepar sig.
Historien kan också tänkas upprepa sig i hur Ryssland hanterar attacken. 1999 genomfördes ett omfattande terrorattentat mot flerbostadshus i Ryssland av tjetjenska islamistiska terrorister som ville se ett självständigt Tjetjenien. Det blev en förevändning för Vladimir Putin att inleda det andra Tjetjenienkriget där Kreml mer eller mindre jämnade Tjetjeniens huvudstad, Groznyj, med marken. Kriget anses allmänt ha varit avgörande för att befästa Putins maktställning i Ryssland. Det har till och med spekulerats om den ryska underrättelsetjänsten var inblandad i den föregående terrorattacken – en så kallad ”false flag-operation” – vilket dock aldrig bevisats.
Helgens attack i Moskva var knappast någon ”false flag-operation”, men den lär likväl utnyttjas fullt ut av Kreml för syften som inte har något, eller väldigt lite, med sanningen bakom attacken att göra.
Kriget har skapat en paranoid hållning i Moskva där man närmast blivit fångar för sin egen propaganda och till följd av det riskerar agera irrationellt. För terroristerna innebär det nya möjligheter att Ryssland valt full konfrontation med väst. Det är ytterligare ett skäl till att konflikten måste bringas till ett slut, om än inte på ensidigt ryska villkor. I frågor som terrorbekämpning kvarstår ett behov av samarbete även med västs politiska motståndare, oavsett om de sitter i Moskva, Peking eller Kabul.
Kriget har skapat en paranoid hållning i Moskva där man närmast blivit fångar för sin egen propaganda