Förstör inte kulturarvet Skansberget genom att bygga en skola där
Vi förstår behovet av skolor, men det måste gå att hitta lösningar som inte skadar kultur och miljö på detta sätt.
Skansberget, med Skansen Kronan, är en av de allra starkaste symbolerna Göteborg har. I dag ska stadsbyggnadsnämnden ta ett beslut som kan komma att påverka denna fantastiska plats för överskådlig framtid, skriver Anne Svanholm.
Skansberget har varit hotat av kommunala planer tidigare. Genom folkligt motstånd har dessa hot kunnat avvärjas. De planer som nu finns kan leda till att berget bebyggs med en högstadieskola för över 500 elever och med byggnader som är upp till sex våningar höga. Sprängarbeten kommer sannolikt också att behövas.
Det finns åtminstone två starka skäl att göra motstånd mot planerna även denna gång. Dels handlar det om vårt gemensamma kulturarv. Dels handlar det om de allt mer påträngande miljö- och klimatfrågorna. Det är också stadens egna förvaltningar inom just kultur och miljö som är mest kritiska till förslaget.
Man kan kanske tycka att en skola på södra sidan av berget inte utgör ett så stort ingrepp, men vi menar att man måste se det historiska arv som berget, med Skansen Kronan, utgör som en helhet. Att bygga på delar av berget är att ”knapra” på kulturarvet, exploatera en liten bit i taget. Också stadens egen kulturförvaltning menar att ”Ändringar på berget har /därför/ en stor påverkan långt utanför den yta som planeras att tas i anspråk för en ny skolanläggning.”
Kulturförvaltningen har idéer om hur Skansberget skulle kunna utvecklas, men får uppenbarligen inget gehör hos politikerna i stadsbyggnadsnämnden.
Skansen Kronan är klassad som ett riksintresse – och Länsstyrelsen har tidigare också stoppat olika planer som berört detta riksintresse. Större delen av Skansberget ägs av Statens fastighetsverk som tidigare uttryckt stark tveksamhet då kommunen diskuterat bebyggelse på Skansberget. Göteborgs kommun äger den del som vetter mot Kastellgatan och det är den man nu vill exploatera.
I den nyligen antagna översiktsplanen för Göteborg står det bland annat:
• ”Säkerställ att inga parker, värdefulla naturområden eller blågröna stråk i innerstaden minskas eller byggs bort.”
• ”Skapa nya stora och små parker främst i omvandlingsområden, men också i den redan bebyggda staden.”
Kulturförvaltningen har idéer om hur Skansberget skulle kunna utvecklas, men får uppenbarligen inget gehör hos politikerna i stadsbyggnadsnämnden
Det står också att ”behovet av offentliga rum och gröna ytor ska tillgodoses och prioriteras, även i lägen där det är attraktivt att exploatera.”
Men när det är ”attraktivt att exploatera” övertrumfar det uppenbarligen alla fina ord om att tillgodose offentliga rum och gröna ytor.
Även i den ”grönplan” som Göteborgspolitikerna antog 2022, beskrivs värdet av grönområden i centrala staden. Trots att Linnéstadens bostadsområden utgör några av de mest tätbebyggda och minst gröna delarna av hela innerstaden planerar man nu alltså att bygga bort ytterligare delar av människors tillgång till grönska.
Översiktsplanen är inte bindande och grönplanen är bara ”vägledande”, men ska dessa då inte betyda någonting? Som medborgare litar vi på att våra politiker faktiskt utgår ifrån de övergripande strategier de själva bestämt och tar hänsyn till dem i de olika beslut som sedan ska fattas. I fallet med södra Skansberget verkar man strunta helt i det man redan beslutat.
Miljöförvaltningen skriver i ett yttrande om skolplanerna att de ”bedömer att grönområdet på Skansberget är mycket värdefullt för stadens grönstruktur och anser att en skola inte ska byggas där”.
Med stigande temperaturer – som vi i dag upplever på grund av klimatförändringarna – har vi ett allt större behov av grönska, i form av uppvuxna träd i anslutning till gator och torg där människor rör sig. Nu planerar våra politiker för att i stället uppföra höga stenhus på en plats där det finns just sådana träd. Ytterligare tre kommunala förvaltningar har också uttryckt stark tveksamhet kring planerna på en högstadieskola på berget.
Vi förstår behovet av skolor, men det måste gå att hitta lösningar som inte skadar kultur och miljö på detta sätt.
Tänk om våra politiker, valda av oss, kunde stanna upp och fundera över vad de ska lämna efter sig till framtida generationer. Är det en stad där kulturarvet är alltmer osynligt och otillgängligt? Är det en innerstad så tätbebyggd att där inte ryms grönska som ger svalka under heta sommardagar?
Tänk om vi i stället kunde få en omsorgsfullt planerad kultur- och parkmiljö på hela berget, En historisk och grön oas för både oss göteborgare och för alla som besöker vår vackra innerstad.