Exemplariskt om ett jugoslaviskt liv
"Som en redogörelse för hur livet i en vanlig medelklassfamilj kunde se ut under Jugoslaviens existens är dock boken exemplarisk.
Sebastijan Pregelj I Elvis rum
Översättning från slovenska Ann-Sofie Öman
Rámus förlag
382 sidor
Den inledande texten i våra grundskoleläroböcker i serbokroatiskan under 80-talet var en kort berättelse vid namn ”Tito ser oss alla”. Den handlar om två kompisar i ett klassrum som bråkar om vem det är Tito egentligen tittar på. Den ena säger ”Tito tittar på mig” medan den andra hävdar att Tito, förevigad i ett ödesmättat foto placerat ovanför tavlan i klassrummet, ser bara honom och ingen annan.
En lärarinna sätter stopp för bråket genom att förkunna för barnen att Tito ”ser oss alla”. Titos närmast religiösa omnipotens avspeglade sig i det faktum att hans fotografier satts upp i alla skolor, sjukhus, företag. Som en populär jugoslavisk 80-talslåt förkunnade: ”Även efter Tito, Tito”.
Berättelsen om Titos blick återges som huvudpersonens egen anekdot i boken ”I Elvis rum”, av den slovenske författaren Sebastijan Pregelj. Boken återges genom huvudpersonen Jans ögon i ett paradigmskifte som äger rum mellan det någorlunda harmoniska 1970- och det kaotiska 1980-talet.
Tito dör 1980 och lämnar efter sig ett land som kollapsar elva år senare. Jan är född i mitten på 70-talet och det är genom honom vi bevittnar landets väg mot en slutlig kollaps i början på 90-talet.
Boken inled smed Jans födelsedagsfirande. De tinne bärhäng med kusinen Martin, en blå cykel i present och ett besök på skyskrapan Neboticnik i centrala Ljubljana. De vuxnas samtal kretsar kring Titos hälsa, barnen leker. Familjeidyllen förbyts plötsligt mot en traumatisk händelse som Jan på olika sätt återkommer till boken igenom.
Bokens ton följer det första kapitlet och vi får insyn i ett vanligt jugoslaviskt liv under landets sista decennium. Leksaker, populärkultur, skolbråk, första kärlekar varvas med detaljer som pekar på ett land i förändring.
Berättelse rombegångna oförrätter, inte mins tom B le i bur g avrättningarna i slutet på andra världskriget då partisaner slaktade” inhemska förrädare” och civila, får här plats bland Titos död och vinter-OS i Sarajevo 1984.
Västerländsk popkultur framställs som något eftersträvansvärt i ett Jugoslavien som sedan 1960-talet varit öppet mot musik och film från främst USA och Storbritannien. Jan samlar på actionfigurer och Stålmannen och Darth Vader är hans ständiga vittnen när han vistas i sitt pojkrum och vädrar tankar om sin egen samtid.
Till skillnad från berättarjaget vet vi hur landet kommer att upplösas.
Boken bär därmed på en lätt melankolisk ton som påminner läsaren om att miljontals människors vanliga liv offrades på den destruktiva nationalismens altare, men också om att teorier om tusenårigt hat bara handlar om klyschor och okunskap.
Vissa välkända litterära topografier i den postjugoslaviska litteraturen återkommer här med full kraft, inte minst traditionen att väva ihop det egna lilla livet med de stora och dramatiska händelserna som på olika sätt påverkar karaktärerna.
I det är inget konstigt. Men Jans ibland onaturliga och förvuxna resonemang känns aningen konstruerade, som att Pregelj verkligen vill att vi som läsare ska förstå hur händelserna bör bli tolkade. Det känns som att Jans funderingar då och då bär författarens egna teleologiska historieresonemang vilket då förstör illusionen om att vi ser allting genom en pojkes och en ung mans ögon.
Som en redogörelse för hur livet i en vanlig medelklassfamilj kunde se ut under Jugoslaviens existens är dock boken exemplarisk. Den skissar fram ett före och ett efter där Elvis, en kompis till Jan, och hans rum står för det oskuldsfulla före, en tid där man inte riktigt förstod eller brydde sig om identitära olikheter mellan Jugoslaviens etniska och religiösa grupperingar.