Socialdemokraterna börjar inse vikten av kultur och etnicitet

Som det anstår ett oppositionsparti håller Socialdemokraterna på att uppdatera sin samhällsanalys. Elva arbetsgrupper har lämnat rapporter om läget i landet och kommer inom kort att presentera förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen man sett. Samhällsanalysen skall ligga till grund för det nya partiprogram som kommer att antas vid partikongressen i Göteborg försommaren 2025 och kommer också att märkas i partiets program inför riksdagsvalet 2026.

Arbetsgruppen som har fått störst uppmärksamhet heter ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk”. När lägesrapporten presenterades för några månader sedan handlade medierapporteringen om att gruppen kritiserade migrationspolitiken som partiet fört under 2000-talet. Internkritik kittlar men det substantiellt viktiga med gruppens samhällsanalys är dock en annan – för första gången tillskrivs den demografiska förändringen som Sverige genomgått en stor och självständig betydelse för ojämlikheterna i samhället.

Rapporten hävdar att den stora invandringen av personer från länder utanför Europa med bristfällig utbildningsbakgrund har skapat en ”etnifierad underklass” koncentrerad till segregerade bostadsområden präglade av ”låga hushållsinkomster, undermåliga utbildningsresultat, dåliga uppväxtvillkor och bristfälliga kunskaper i svenska språket”.

Enligt denna samhällsanalys befinner sig invandrarna och deras barn i ett underordnat läge för att de kommer från länder med dåligt fungerande statsmakter; grundorsaken till deras underordnade ställning finns alltså utanför Sverige. Med en förenkling kan sägas att etnicitet föregår klass som orsak till samhällets ojämlikheter.

Att placera etniciteten först i orsakskedjan bryter mot standardförklaringen inom socialdemokratin. Det vanliga har varit att betrakta etnicitet som en restfaktor som blir kvar när man rensar för allt som följer med klasstillhörigheten, det vill säga sådant som sämre utbildningsresultat, lägre boendestandard och låga hushållsinkomster. I denna standardmodell anses klass föregå etnicitet och eftersom sambandet mellan klass och etnicitet är starkt i dagens Sverige framstår etniciteten som förhållandevis betydelselös. Förstå att arbetsgruppens samhällsanalys är kontroversiell!

Vad jag kunnat utläsa från partiets interna debatter kritiseras den nya samhällsanalysen på två sätt. Enligt den ena kritiken är det fel att öppna för förklaringar som kan kopplas till etnicitet. Om man måste prata om skillnader mellan personer med inhemsk och utländsk bakgrund är det bättre att hålla fast vid behovet av traditionell jämlikhetsskapande politik. Enligt den andra kritiken, som verkar vara fotad i Skånedistriktet, bör analysen handla mer om rasism och strukturell diskriminering.

Jag, och, tror jag, alla som tänker efter håller med om arbetsgruppens orsaksanalys. Men som bekant handlar inte politik om att ha rätt utan om att få rätt. Inför den interna uppgörelse som stundar har arbetsgruppen många motståndare men här ändå ytterligare en komplicerande omständighet.

Lägesrapporten lägger stor vikt vid behovet av stärkta språkkunskaper och antyder att satsningarna bör riktas mot de 59 utsatta områdena på polisens lista. Saken är dock den att det finns många andra platser i landet där svenskan inte är det självklart dominerande språket (och inte engelskan heller om någon lever i den villfarelsen). Ambitionen att öka samhällsgemenskapen genom ett delat språk är numer en angelägenhet också för landsorten, för Ronneby likaväl som för Rinkeby. Det finns att göra om arbetsgruppens analys skall omsättas i handlingar som gör skillnad.