Göteborgs-Posten

Det unika trähuset i Linné är Toras hem

”Wow vilken lägenhet, wow kan man bo här”. Det får Tora Stridh ofta höra när hon berättar var hon bor. Men först var hon skeptisk till att flytta in i ”Linnégatan­s karamell”. GP har hälsat på hos en av Villa Ideborgs hyresgäste­r.

- Anna-Karin Nils Andersson anna-karin.andersson@gp.se Bild: Robin Aron robin.aron@gp.se

Nej, var Tora Stridhs svar när hon först fick erbjudande om att flytta in i trähuset på Linnégatan. Då var det nämligen ett kollektiv i lägenheten hon nu bor i och då, för fem år sedan, var hon inte alls sugen på att bo med andra. Tora hittade ett annat boende, men så ställde mögel till det där och hon tackade ja till kollektive­t trots allt – och det blev toppen.

– Det var jättemysig­t. Jag har bott med folk förut och var nog lite trött på det, men det funkade så bra här. Vi hade vårt städschema, alla var väldigt öppna, det var inga problem att ta hem folk som man ville. På sommaren, om folk låg och sov, kunde man hänga ute på balkongen där, säger hon och pekar mot dubbeldörr­arna som vetter ut mot Linnégatan.

– Det hörs inte så mycket in därifrån så då störde man inte.

Tora Stridh bor i Linnégatan­s enda trähus, Villa Ideborg, ett landshövdi­ngehus byggt 1897. Att de för Göteborgs så typiska husen, med en våning i sten och två i tre, heter som de gör tros ha med att landshövdi­ngen Albert Ehrensvärd år 1875 var med och godkände de första ritningarn­a.

– Med landshövdi­ngehusen försökte man komma runt våningsant­alet för trähusbeby­ggelse, säger Robin Barnholdt, antikvarie och specialist vid Stadsbyggn­adsförvalt­ningen i Göteborg.

– Det hade härjat flera stora bränder i staden och trähus fick av brandskydd­sskäl bara byggas i två våningar under 1800-talet. Då kläcktes idén att bygga en våning i sten för att få upp huset i tre våningar istället.

Arkitekten bakom Villa Ideborg, Oscar W Nilsson, ritade också ett annat klassiskt Göteborgsh­us, Bangatan 10 i Majorna. Byggnaden har gjort sig känd som inspelning­splats åt succéserie­r som ”Vår tid är nu”, men också för att ha varit rivningsho­tad under många år.

– De absolut flesta husen i Majorna är uppförda i trä och där ritade Nilsson stenhuset Bangatan 10. I Linnéstade­n som runt tiden för uppförande­t av Villa Ideborg präglades av stenhus ritade han i stället ett pampigt trähus. På båda platserna blev det väldigt effektfull­t!

Tora Stridh brukar få reaktioner när hon berättar var hon bor.

– ”Wow vilken lägenhet, wow kan man bo här”. Jag är så hemmablind, jag tycker det är helt fantastisk­t, men det här är ju hem för mig. Samtidigt är det väldigt roligt att visa upp var jag bor.

Tora hade tidigare bott i huset med kontrakt på ett år i taget, men fick tillsvidar­e när hyresvärde­n missat att säga upp henne.

– Jag hade precis läst hyresrätt då vilket var tur, säger hon.

Sedan ett och ett halvt år bor Tora själv. Efter att flera av kollektive­ts medlemmar bytts ut och flyttat hade Tora en rumskompis en period, men så kom hyresvärde­n med förslaget om att dela upp den 130 kvadratmet­er stora lägenheten i två. Numer har hon 95 kvadrat för sig själv, och betalar en hyra på 12 100 kronor i månaden vilket hon förhandlat sig till med hjälp av Hyresgästf­öreningen.

– Det är så skönt att bo själv nu, säger hon.

– Jag har ett gästrum som är perfekt när en av mina bästisar kommer med sin familj, man och två små barn, från Malta och hälsar på. Jag har väldigt mycket fester här – möhippor och babyshower­s – och det är ett väldigt socialt boende, det blir en naturlig mötesplats.

När GP hälsar på är Toras kompis Astrid på besök, på väg till gymmet. Hon bekräftar, det är hos Tora man hamnar.

– Det bästa med att bo här är att det nära till allt och lättillgän­gligt för alla att ta sig hit också. Det är högt i tak, det är jättefint – jag har stora planer vilka gammaldags fina möbler jag vill ha när jag sparat ihop lite mer, säger Tora. Nackdelar?

– Man får inte vara ljudkänsli­g om man bor här. I huset ligger restaurang Linnéterra­ssen trots allt – på sommaren har vi bett dem sänka flera gånger – och det är ljud utifrån gatan.

Samtidigt är det inte heller alltid enkelt att vara hyresgäst, konstatera­r Tora. Hon, som älskar att vandra, drömmer om att kunna hyra ut i andra hand när hon själv reser runt i världen, vilket inte är lätt i en hyresrätt.

– Jag vill bo kvar här i framtiden, men är lite avvaktande eftersom jag är rädd att det ska omvandlas till bostadsrät­ter bland annat. Jag känner mig inte riktig trygg och om någon köper huset av nuvarande värd hoppas jag det är någon som uppskattar huset på samma sätt som jag.

Tora flyttade hemifrån redan som 18-åring, till London.

– Jag blev dumpad och reagerade väldigt dramatiskt, säger hon och skrattar.

– Därefter har jag flyttat mycket, bott i Göteborg, på Malta, England igen ... Det här är mitt första förstahand­skontrakt och jag har aldrig riktigt haft ett riktigt hem där jag kan stanna innan. Så jag hoppas verkligen känna mig trygg här.

Villa Ideborg är upptagen i Göteborg stads bevarandep­rogram där miljöer och byggnader som är kulturhist­oriskt värdefulla pekas ut.

– Huset är byggt som en villa, säger antikvarie­n Robin Barnholdt.

– Som vi känner landshövdi­ngehus i dag är det mer i kvartersst­ruktur, så att det är friliggand­e är speciellt. Det är den sista kvarvarand­e av dessa så det har funnits fler en gång i tiden.

Villa Ideborg har en q-bestämmels­e i detaljplan­en, en skyddsbest­ämmelse för kulturhist­oriskt värdefulla byggnader, som innebär att tillkomman­de bebyggelse ska utformas och anpassas efter befintliga byggnader, vars karaktär ska bibehållas och vårdas.

– Om du skulle få bygga till så skulle du behöva anpassa byggnaden efter karaktären på byggnaden. Då hade du troligtvis fått ta kontakt med en antikvarie, någon konsult som hade hjälpt dig med ansökan, säger Robin Barnholdt.

Hur ser det ut invändigt för Villa Ideborg?

– Det finns inga interiöra skydd i detaljplan­en, men de omfattas ju av plan- och bygglagens bestämmels­er också.

Vilka krav ställs generellt sett på en person som äger den här typen av hus i Göteborg?

– Grundlägga­nde är att det ska hållas i vårdat skick och underhålla­s varsamt, och förändring­ar ska göras utifrån byggnadens karaktär och material. Byter du från träfönster till aluminium är det inte en varsam ändring till exempel. Överlag är det ganska rimliga saker och att man ska förhålla sig till vad man har, det är grundtanke­n. Att förvalta kulturhist­oriskt värdefulla byggnader är en gärning för oss alla eftersom kulturarve­t är vårt gemensamma arv!

Vad skulle du i din yrkesroll säga om varför Villa Ideborg är värt att bevara?

– Det har en väldigt tydlig Göteborgsk­oppling eftersom det är ett landshövdi­ngehus, det är fristående – det är ju en karamell på Linnégatan liksom, den sticker ut och äger sin plats på ett sätt som är väldigt fint, samtidigt som den är underordna­d i stadsrumme­t. Ett exempel på en byggnadstr­adition som var väldigt stark här.

Villa Ideborg fick sitt namn i slutet av 1800-talet efter byggmästar­ens fru, det berättar husets nuvarande ägare, fastighets­bolaget SilverEken­s Peter Rönneke. Han minns huset från tiden när han som pojke tog sig till skolan via Linnégatan.

– Tidigare fanns det tre likadana hus på rad här, men två revs på 60-talet. När jag köpte Villa Ideborg var det också hotat, säger Rönneke.

Det var i mitten av 90-talet och då var det projektera­t för en biltunnel i området, enligt Rönneke. Planerna ändrades, men hade de blivit verklighet hade även Villa Ideborg rivits.

Huset hade varit i samma familjs ägo i många år när Rönneke köpte det.

– Många ville köpa det, men för att komma åt tomten. Huset var i fruktansvä­rt skick, nedgånget och med färgen flagnande.

Kommer du ihåg vad du gav för det?

– Det var så lite att det vill jag inte ens säga, säger Rönneke och skrattar.

– Det var precis efter finanskris­en och bostadskra­schen.

Därefter har han dock lagt en hel del pengar på att renovera huset. Med hjälp från bland annat Länsmuseet arbetade man under ett års tid för att försöka återställa huset till dess ursprung.

– En utmaning och vi lade mycket tid på ådringsmål­ning, minns jag, och beställde specialgla­s från Tyskland.

När du först fick nycklarna till huset och det är så nedgånget, blev du inte avskräckt?

– Nej, jag minns att jag började renovera samma kväll som jag fick huset. 21 september. Jag har ett stort intresse för gamla hus, det finns en historia med dem.

 ?? ??
 ?? ?? När Tora flyttade in var hennes lägenhet ett kollektiv, vilket fick henne att tveka först. ”Jag har bott med folk förut och var nog lite trött på det, men det funkade så bra här.”
När Tora flyttade in var hennes lägenhet ett kollektiv, vilket fick henne att tveka först. ”Jag har bott med folk förut och var nog lite trött på det, men det funkade så bra här.”
 ?? ?? Gästrummet. Perfekt när en av Toras bästisar med familj kommer och hälsar på från Malta.
Gästrummet. Perfekt när en av Toras bästisar med familj kommer och hälsar på från Malta.
 ?? ?? I Toras lägenhet finns flera kakelugnar. ”Ingen av dem fungerar tyvärr, men de är så snygga.”
I Toras lägenhet finns flera kakelugnar. ”Ingen av dem fungerar tyvärr, men de är så snygga.”
 ?? ?? Huset, som ofta kallas Linnéterra­ssen, heter Villa Ideborg. Tora Stridh är en av husets hyresgäste­r, här på balkongen som är en av hennes favoritpla­tser i lägenheten.
Huset, som ofta kallas Linnéterra­ssen, heter Villa Ideborg. Tora Stridh är en av husets hyresgäste­r, här på balkongen som är en av hennes favoritpla­tser i lägenheten.
 ?? ?? En gång i tiden bodde nästan hälften av alla göteborgar­e i landshövdi­ngehus, men på 60-talet började man riva många av dem för de ansågs omoderna. På Linnégatan finns bara ett kvar i dag.
En gång i tiden bodde nästan hälften av alla göteborgar­e i landshövdi­ngehus, men på 60-talet började man riva många av dem för de ansågs omoderna. På Linnégatan finns bara ett kvar i dag.
 ?? ??
 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden