Klingberg om petningen: ”Givetvis vill jag spela”
När han ska vara som bäst – så har han varit som sämst. Noll poäng på sju matcher. Carl Klingberg petades senast i Frölunda HC. – Det finns mycket tankar om det i mitt huvud. Jag vet knappt hur jag ska uttala mig om det. Givetvis vill jag spela, säger forwarden.
Carl Klingberg är förstås alltid som Carl Klingberg är. Det betyder glad, positiv – och med massor av energi.
– Fråga om vad jag gjorde i går, uppmanar han direkt när vi ses.
Okej, så hur var din dag i går – när Frölunda hade träningsledigt?
– Den var jättetrevlig! Jag var här och körde på isen för att få in känslan. Jag gymmade lite. Frivändningar och benböj. Åt gött. Fick in lite plugg. Hade en go nap. Och sedan blev det en go middag på ett nytt persiskt ställe tillsammans med tjejen. Så det var ingen dålig dag!
Men bakom den leende fasaden finns det dock en grubblande kille.
När journalisterna jobbat klart efter den femte kvartsfinalen satt Carl Klingberg exempelvis kvar i Scandinavium tillsammans med Frölundas mentala coach Sarah Eriksson.
Det såg som om du begravde händerna i huvudet – och grät?
– Jag grät inte. Jag gråter bara hemma, haha. Men det var ett gott snack. Det hade varit en bra match då. Vi hade vunnit, jag stod och skymde framför mål och drog in på mål. Det var lite småtankar om hur jag ska tänka, berättar Carl Klingberg.
I matchen efter, när Frölunda förlorade i Leksand, syntes Klingberg knappt – och petades därefter till rollen som extraforward i den sjunde och avgörande kvartsfinalen.
Han spelade exempelvis bara nio sekunder i den första perioden och fick därefter knappt ett byte även när Isac Born utgick efter en tackling mot sargen.
När du ska vara som bäst – så har du spelat som sämst och blivit petad?
– Jag tror till och med att det var åtta sekunder! Helt ärligt ... det finns mycket tankar om det i mitt huvud hit och dit. Jag tror inte ens att jag själv kan sätta fingret på det än. Jag tror det är bättre att jag säger så lite som möjligt om det. Jag vet knappt hur jag ska uttala mig om det. Givetvis vill jag spela! Det är där jag står. Den som bestämmer får bestämma hur det ska se ut – och jag är redo för vad som än kommer i min väg!
Det känns inte som du grubblar ner dig i mörka tankar?
– Grubblar gör jag väl. Det gör nog alla, även jag. Vi är ju bara människor. Men jag tvivlar inte på min förmåga. Jag vet vad jag går för. Jag vet vad jag kan, säger Carl Klingberg beslutsamt.
Han har varit bortplockad tidigare i karriären – under åren i Schweiz. Då fick ju bara ett visst antal importer (sex stycken sedan två år tillbaka, fyra spelare innan dess) spela för varje klubb i NLA.
– Jag har varit den som inte spelat då också. Det blev kanske inte på tolv forwards den gången, utan på de importer som fick vara med … men det som varit lyckosamt då är att laget haft goa killar som alla vill höja varandra. Det krävs för att man ska vinna. Jag är en go och glad kille som absolut är sjukt tävlingsinriktad och förbannad och allt möjligt inombords ibland – men det gäller också att skänka den här delen av Calle oavsett saker och ting ser ut med istid. Jag kommer alltid att pusha på killarna och vara en go och glad kille och vilja att de lyckas! Att sitta på bänken under säsongens mest roliga del var också svettigt.
– Man svettas även på bänken, kan jag säga. Som åskådare är man väldigt nervös när man kollar. Det är så mycket man inte kan påverka. Det är klart att jag vill in och göra saker när jag ser spelet! Man blir lite lätt frustrerad och nervös, för hade jag bara fått vara med så hade jag kunnat få ut vad jag känner inombords!
Det var det här du kom hem för?
– Jag vill vara på isen, såklart. Det är inget mer än det att säga. Calle vill spela. Jag är inte skadad. Inte utåt sett, i alla fall. Jag är hel, haha!