Här tränar barnen skidskytte i Landvetter – utan snö
Skidskytte är mestadels förknippat med snötäckta vinterlandskap i norr. Men i Landvetter ligger en klubb som har fostrat flera unga talanger, och här tränar man större delen av året på grus. – Vi har en förvånansvärt bra verksamhet, säger Thomas Swahn, huvudtränare i OK Landehof.
Det hänger regn i luften över den något kylslagna vårkvällen när de unga deltagarna samlas inför kvällens träning i skidskytte.
Medföljande föräldrar och ledare ”dukar”, det vill säga plockar fram allt som behövs till det enkla planket som utgör själva vallen. Avstånd från plank till skytteplats mäts ut och mattor läggs fram på den bara marken där de skidskyttarna snart ska ligga på mage och försöka träffa rätt.
Snön lyser med sin frånvaro, och i brist på det vita skidvänliga underlaget är det i stället spring-skytte om står på schemat, vilket fungerar precis som vanligt skidskytte. Förutom skidorna då.
– Vi tränar kondition på olika sätt beroende på årstid, med både löpning och rullskidor. Naturligtvis kör vi på snö så fort det går, men i och med att det är en kombinationssport kan man öva på många olika delmoment, säger Thomas Swahn.
Efter en uppvärmningsrunda längs grusvägen är det dags för några skytteövningar. Sedan lägger sig barnen i en rad på marken medan Thomas Swahn ropar ut direktiv:
– Ta tre djupa andetag ... Tänk att ni följer med kulan hela vägen, så att ni inte börjar göra något annat direkt. När jag säger till tar ni tre lugna andetag, sedan skjuter ni.
Barnen skjuter. Ett regn av plingande hörs när kulorna möter metallplattorna på planket.
Vapnen som används är luftgevär, snarlika riktiga skidskyttevapen. Gevären togs fram av Skidskytteförbundet tillsammans med en vapentillverkare för omkring tio år sedan för att förenkla för klubbarna som då slapp lösa vapenlicens och stora arenor.
Det öppnade helt andra möjligheter för mindre klubbar i södra Sverige att börja med skidskytte, menar Thomas Swahn, som berättar att Landehof just nu håller på att uppgradera det enkla planket till något mer permanent.
– Det var en otrolig sänkning av tröskeln för att komma igång, och det blev verkligen en ketchupeffekt. Då kunde vi träna på en tillfällig arena, som vi av ekonomiska skäl inte har kunnat börja bygga om till en ordentlig arena förrän nu, berättar Swahn och fortsätter:
– Det ju så att det inte är det bästa läget i landet för en vintersport. Vi har ju inte riktigt klimatet. Men Landehof har banor och en konstsnöanläggning så man kan ju göra spår ... När det är tillräckligt kallt då.
I dag har klubben ett 30-tal medlemmar som är aktiva inom skidskyttet, enligt Swahn. Men trots att det går att träna skidskytte söder om Värmland är det oftast oundvikligt för den som vill satsa på en mer långsiktig karriär att inte söka sig norrut, menar han.
– Det är väldigt svårt om du vill elitsatsa att bo kvar. Vi har inte arenorna. Vi har visserligen en förvånansvärt bra verksamhet och våra aktiva når långt. Vi har 14 ungdomar
som har medaljer på SM och J-SM och flera som blivit svenska mästare i olika klasser. Men de bor inte här.
Träningen fortsätter med fler övningar, en masstart och en parstafett. Uppläggen är liknande som vanliga tävlingar, bommar man blir det tidstillägg, straffrundor eller armhävningar.
– Första sträckan är det armhävningar i stället för straffrunda. Bommar man en gång blir det tre armhävningar. Så om man bommar fyra gånger hur många armhävningar blir det då? Frågar Thomas Swahn gruppen.
– Tolv! svarar någon och undrar om man får göra dem på knä.
– Då får du göra fyra i sådana fall.
Åldrarna på deltagarna i kvällens pass varierar mellan 10 upp till 15 år. Alla tränar tillsammans, men följer olika regler när det kommer till vapenhanteringen. Det är bara de äldsta som får springa med vapen på ryggen – om de vill.
14-årige Arvid Rudling har trots sin unga ålder redan hunnit träna skidskytte i fyra år. Han har tittat på sporten på tv så länge han kan minnas, och fastnade tidigt.
– Det är inte bara det att du behöver åka skidor och vara stark, utan du måste också ha den mentala delen att kunna prestera när du behöver. Och det är inte bara att gräva ner sig med pannben och åka snabbast, utan också att kunna lägga upp loppet.
När han inte är på skjutvallen och tränar med luftvapen tränar han gärna med riktigt vapen i skytteklubben i Örgryte. I början av året var han med och tog stafett-guld i ungdoms-SM i Sundsvall.
Nu tränar han stenhårt för en professionell satsning som skidskytt.
– Jag tränar kondition fem sex dagar i veckan och skytte två dagar i veckan. Drill gör jag varje dag. Det är en viktig del, att träna på att ta av och på vapen och magasin.
Målet är att ta sig in på skidskyttegymnasium – därefter förhoppningsvis landslaget.
Och kanske ännu längre.
– Man kan alltid hoppas på att bli bäst i världen, säger han.
Bakom kikaren står pappa, Jonas Rudling, och håller koll när sonen skjuter in sig. På en magnettavla markerar han hur skotten landar.
– Vi kom hit en midsommar och testade laserskytte och han fastnade direkt. Nu när vi går på Liseberg får han bara skjuta i spelen några gånger, sedan säger de till honom att sluta, säger han och skrattar.
Det finns sex skidskyttegymnasium i Sverige: Sollefteå, Torsby, Boden, Mora, Sveg och Östersund.
För Arvid Rudling är Stjerneskolan i Torsby närmast. ”Bara” drygt 4,5 timmar hemifrån.
– Man får en helt annan syn på vad som är långt. Att åka upp till Torsby är inte långt längre, det gör man nästan över dagen, säger Jonas Rudling.
Men hur känns det att han kanske flyttar flera mil hemifrån?
– Det kommer bli tomt, men han är ju väldigt driven och planerande så det går säkert bra.