Möte med havskvinnor
Har du någonsin blivit utskälld av en äldre kvinna på koreanska? Det har jag. Som tur var befann jag mig på stranden och hon ett par hundra meter ut i vattnet. Men ändå. Jag duckade snabbt. Lite senare smög jag försiktigt fram för att hitta den kvinnliga dykare som jag bestämt träff med ...
Det är något speciellt, med öbor. De skapar sin egen lilla värld, kultur och egna traditioner. På många sätt väldigt fascinerande men också ibland svårt att förstå sig på. Jag har tagit mig till Jeju utanför Koreas sydspets, vulkanön som i dag är landets mest populära turistmål. Det var inte många år sedan ön var utfattig, precis som resten av Korea efter inbördeskriget. Jeju var dock aldrig indraget i Koreakriget. För nordkoreaner och ryssar ansågs inte ön ha något större värde. Befolkningen skötte sig själva. Här odlas inget ris, och renat vatten var kraftigt begränsat. I dag är dricksvattnet från berget Halla-san ett av de mest konsumerade. På ön finns förstås en speciell flora, och här växer grönt te och Koreas mest kända mandariner. Här fiskas också landets godaste hårsvans, den långsmala silverfärgade fisken som är en delikatess. Alldeles för sent inser vi att vi behöver en hyrbil. Alla är redan uthyrda – dessutom förstår vi senare att vi behöver ett internationellt körkort, vilket vi inte har.
Nyligen köpte en av Sydkoreas mest kända sångerskor ett sommarhus på ön, i övrigt är här fullt av turister. Klimatet är varmare, nästan lite tropiskt i jämförelse med fastlandet. Hotellet vi bor på är ett litet koreanskt hus med magnifik utsikt över havet. Målet med resan är semester, men vi vill också upptäcka Jejus speciella matkultur och spana in de omtalade kvinnliga dykarna – haenyo. När vår guide kommer visar det sig att hon inte har en aning om vad vi vill göra. Haenyo, nej det blir svårt. De är äldre och skygga. Inte så intresserade av att prata om sitt yrke. ”Vill ni se dykare kan vi åka till Sanseong. Där har de uppvisning.” Vi åker dit, och tillsammans med en stor samling entusiastiska kinesiska turister får vi se dem dyka i tio minuter. Här går det också att ta bilder på sig själv tillsammans med dem. Just detta var kanske inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi är lite molokna och undrar om vi över huvud taget ska lyckas ro reportaget i land. Nedanför vårt hotell har vi sett några dykare, kanske kan vi fråga dem? Jeju är också känt för sitt matriarkat; sina starka kvinnor. Vi går ner till stranden. Tur att vår guide, som också är kvinna förstås, är enträgen. För trots att flera skakar på huvudet får vi till slut ett ja. Vi får prata med Im Ok Ja, och morgonen därpå ska vi ses för att fotografera. Reportaget kan du läsa på s 82. I det här numret fokuserar vi annars på våra nordiska grannländer, främst Danmark och Finland. Finske matjournalisten Kenneth Nars tar oss med på en upptäcktsresa bland Helsingfors krogar. Här har det, precis som i övriga Norden, hänt mycket på kort tid. Kroglivet har aldrig varit roligare och mer spännande. Vi listar också några av Köpenhamns hetaste krogar och besöker Bror, som nyligen ynglat av sig med Lillebror, och vår reporter Lars Collin gör ett besök hos Paul Cunningham, den lite galne engelsmannen som satt Henne Kirkeby Kro på Danmarks matkarta. Dessutom har Tove Nilsson skapat rätter med utgångspunkt i tre vansinnigt goda nordiska råvaror – svensk bläckfisk, norska pilgrimsmusslor och norska sjöborrar. Jens Linder tar sig an killingen, och så hälsar vi på inför öppningen av Babette – där Olle T Cellton, Jon Lacotte, Johan Agrell och Fredrik Lundberg numera huserar.
Må gott så ses vi i köket.