BÄSTA AV DE BÄSTA?

Årliga utmärkelsen Världens 50 bästa restauranger turnerar vidare. Förra året var det New York, i år Melbourne – och nästa? Kanske Mexico City eller Singapore. Eller varför inte Paris? Årets lista innebar en återgång till det traditionella, även om Melbou

New York-restaurangen Eleven Madison Park var redan förra året uppe på tredje plats på listan, och med tanke på den rejäla draghjälp den fick i och med att förra årets evenemang hölls i New York (och många av de tusen röstarna var där), var segern ingen överraskning men ändå välförtjänt.

Utmärkelsen The World's 50 Best Restaurants har nu funnits i 15 år och startade på den brittiska tidskriften Restaurant Magazine med en idé om att olika kockar, matskribenter och andra skulle rösta på sina 50 favoritrestauranger i hela världen. Numera är det ett internationellt evenemang som ägs av William Reed Business Media, och städer och länder över hela världen står i kö för att bli värd för det. Fram till förra årets evenemang i New York hölls det alltid i London, men ägarna bestämde sig för att göra det till en turnerande tillställning för att betona utmärkelsens internationella inriktning. Att komma med på listan ger en restaurang omedelbar uppmärksamhet, och alla som hamnar på topp tio kan räkna med en rejäl anstormning i bordsbokningen. Massimo Botturas Osteria Francescana har fått lämna ifrån sig sin krona men är fortfarande nummer två, och förra årets vinnare, den spanska El Celler de Can Roca, är nu på tredje plats. Den fyrfaldiga vinnaren René Redzepis Noma återfinns inte längre på listan, på grund av sin temporära stängning, men få tvivlar på att den kommer att återta sin ledande roll när restaurangen öppnar igen i Köpenhamn senare under året.

Tidigare har ledande franska kockar haft en tendens att känna en negativ inställning till deras klassiska kök, men Yannick Allenos Ledoyen blev den snabbast klättrande nykomlingen på listan. På ett lika imponerande sätt har Mirazur, Mauro Collagrecos spektakulära råvarumedvetna restaurang i Menton, med buller och bång tagit sig in på topp tio och är numera nummer fyra. Peruanen Virgilio Martinez har tagit sig till femte plats, ytterligare ett välförtjänt erkännande av Latinamerikas mest talangfulla kock. I utnämningarna har det alltid funnits en känsla av favorisering när det gäller molekylär gastronomi och det nya nordiska köket (vad det nu för tillfället innebär). Mot bakgrund av det är det förvånande att endast två skandinaviska restauranger (Köpenhamnskrogarna Geranium och Relæ) har tagit sig in på listan, medan Frankrike, Spanien och USA bidrar med sex restauranger var. Ingen tvivlar på att Frantzén och Fäviken har de kvaliteter som krävs för att komma i topp, men listan är en ögonblicksbild av de tusen röstarnas favoriter snarare än en objektiv lista över de bästa av de bästa.

Endast två australiska restauranger har tagit sig in på topp 50 – Attica och Brae – men med tanke på allt de dussintals eller rentav hundratals anonyma domarna bjöds att äta och dricka av Tourism Australia och Visit Victoria kommer denna andel säkert att öka. Från kvalitetssynpunkt excellerade verkligen Australien när det gällde sina råvaror och sin matlagning, så en ökad närvaro på nästa års lista skulle vara berättigad. Tidigare har landets turism och de statliga myndigheterna försökt att främja en ökning av antalet restauranger, men det kan vara värt att komma ihåg ordspråket som säger att du kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka. De internationella restaurangutnämningarna är ett konkurrensutsatt område. Den franska regeringen stöder La Liste som en motvikt till The World's 50 Best Restaurants, och där finns också självaste Michelinguiden, som också håller på att utöka sin räckvidd över hela världen. Med några få undantag, till exempel bristen på skandinaviska restauranger och den fortsatt låga nivån på brittiska, vittnar årets lista om en god bedömningsförmåga som alltjämt understryker dess framträdande roll inom internationell gastronomi.