CAFÉ FACILE vs BISTROT PANAME

Frankofil fajt. Hur trendvindarna än blåser kommer bistroerna att bestå. Gourmet testar två krogar i huvudstaden med uttalat frankofil framtoning – där maten och det informella samtalet hamnar i fokus. Fullsatt, folkligt och folkhemsfranskt.

Inredning:

Café Facile ligger som nämnts i en fyrkantig glaslåda mellan två hyreshus. Miljön är intim, väggarna täckta av fanér och tunna rödlysande neonrör. Mot gatan och det mycket lokala folklivet vetter höga fönster som skapar en mycket ”parisisk” känsla. Det är minst sagt trångt mellan de små matborden där en mycket blandad mix av gäster gärna tycks blanda sig i varandras samtal, må det gälla Macron eller macarons. Köket är öppet och skapar en intim stämning. Faciles unikum är att gästen betalar vid kassan redan vid beställning. Anledningen sägs vara att hålla nere priserna. Fransk till trots strömmar kubanska toner ut från Panames bardisk. Det här skulle kunna vara ett hembesök hos en mindre inredningsintresserad fransos. Mycket kuriosa: en kanariefågelgul Ricardkanna ombyggd till blomkruka på ett överdekorerat piano, tomma pastisflaskor, franska stadsvapen, Paris-trivia etc. Och kanske mer kul än snyggt. Gammelmormors porslin tar plats vid enkla bord och stolar utan tydlig avsändare.

Facile: 1 Paname: 0 Välkomnande & service

Bemötandet på Facile är korrekt men samtidigt en smula kantigt och trevande. Betalningen vid kassan skapar heller aldrig någon ordentlig första kontakt med krogens personal. Inställsamhet eller leenden verkar inte heller vara Panames signatur. Här är första intrycket och kontakten rent av disträ, på gränsen till otrevlig. Men lite otippat tar det sig ordentligt ju fler rätter som börjar rulla in. Mot slutet är servicen både trevlig och personlig. Dessutom har servitören god kännedom om maträtterna, vilket ger ett extra plus.

Facile: 0 Paname: 1 Dryckeslista

Båda bistroerna har förstås framför allt franska viner på menyn. Ingen erbjuder någon som helst slags vinmatchning, däremot en liten vaken vinlista på glas från flera olika franska regioner. När det gäller alkoholfritt är det däremot en enda ökenvandring bortom vatten, läsk, alkoholfritt öl och apelsinjuice.

Facile: 1 Paname: 1

Tartar

På Facile kommer tartaren som oxfilé, knivskuren, i lite grövre bitar än vanligt, och med perfekt avvägning av tillbehör, vilka redan blandats i råbiffen: cornichoner, kapris, schalottenlök, dijonsenap och körvel. Allt toppat med rucola och mâchesallad och ett stänk fräsch, frisk dressing. Det här är en utmärkt tartar som vi gärna tar in nästa gång vi besöker denna franska kvarterskrog.

Panames fina färs är gjord på svenskt nötkött. Tartaren är malen och mättad med franskt finlir i form av armagnac och slutligen toppad med äggula och ett något tyngre artilleri av tabasco. Dijonsenap, kapris och cornichoner är alla tidlösa tillbehör och hos Paname placerade vid sidan för att gästen själv ska kunna blanda och ge. Dock ingen pommes frites, eftersom Paname saknar fritös. I gengäld är tartaren mycket generös till sin storlek. Vi gillar skarpt den subtila smaken av armagnac. Très, très bon!

Facile: 1 Paname: 1

Kött

Steak frites à la Facile gissar vi är ryggbiff (saknas noteringar på griffeltavlan), vilket är en i det hela mycket saftig anrättning toppad med härligt citrussyrlig bea och vattenkrasse. Pommes fritesen är antingen för mörka eller för mjuka. Dem kunde vi ha varit utan.

Paname låter den möraste lammfilé göra sällskap med tokkrämig och örtglad potatisgratäng. Vid sidan väntar en rejäl skål fullproppad med puylinser. Mättande och gott.

Facile: 1 Paname: 1

Slutsats

Facile och Paname vet båda vilken nationaldag de helst firar. Anspråkslösa men med genuin kärlek för det klassiskt franska. Båda krogarna litar också på att låta maten och stämningen sätta tonen och satsar desto mindre på inramningen. Särskilt gäller detta Panames bric à brac-sammelsurium. Men de gånger det är högt i tak, stimmigt i lokalen och fullt på tallriken lyckas Facile och Paname skapa en värmande stämning av fransk comfort food, och man trillar till sist mätt och glad ut från de båda inrättningarna. Just denna gång vinner Paname på dagsformen med sin lite mer vässade smakpalett.

Sniglar

Escargots … Mmm, mais oui! Sex små rackare toppmatade med vin, smör och persilja. Facile kryddar sina sniglar så gott det går, men helheten blir tyvärr ändå lite i snällaste laget.

Panames förpackning av denna slowfoodens starka symbol är densamma som hos Facile. Däremot skapar tillbehören saltomortaler: På Paname öser man på med massor av vitlök, persilja och smör – och lägger till ännu en nivå med en skvätt Pernod.

Facile: 0 Paname: 1

Anklever/Grodlår

På Facile får generellt råvaran spela första fiolen. En rejäl puck anklever ackompanjeras av en klick kvittenmarmelad, medan en luftig brioche fint fångar upp smakerna.

Gratinerade grodlår påminner egentligen ganska mycket om kyckling och behöver sålunda hjälp på traven. Paname använder i stort samma kryddblandning som för sina sniglar, med fiffig addition av lime och citron vilket gör resultatet både starkare och syrligare. Precis vad som behövs för att få grodan att hoppa högre i munnen. Det smakrika smöret som är kvar suger vi upp med vitt bröd och äter med god aptit!

Facile: 1 Paname: 1

Dessert

Crème caramel är förstås ett måste på Faciles franska dessertmeny. Här kommer den lätt skälvande i en smäcker spegel tillsammans med rikliga mängder vispad grädde. Mycket gott! Vi är allt annat än lika förtjusta i citronsorbeten. Coupe Colonel med sitt inslag av alkohol är på papperet en perfekt sorti, nästan som en digestif. Tyvärr är den fullkomligt dränkt i vodka och blir väldigt svår att få i sig.

Lika klassisk som caramel är förstås crème brûléen på Paname, som kommer med krispig yta och god, knäckig smak. Plus för att sötman hålls ner lite. Citronsorbeten har fin syra tack vare spetsen av några droppar champagne, mynta och färska bär.

Facile: 0 Paname: 1