Den som hörs mest kan mest – eller?

Vinprovning är en tyckarsport. Helt och hållet en tyckarsport. Och den som tycker högst har mest rätt. Eller?

Provning i en vinklubb i en svensk småstad. Blint testas de sex vinerna under tystnad. Tills en man utbrister ”Oj, fantastiskt!” om vin nummer 5. Vin 1 och 2 ger han dock inte mycket för, något han också uttrycker tydligt. Jag får berättat för mig, liksom lite i förtrolighet, att det är klubbens "expert" som talat. Han som säger sig ha provat mest vin. Som har rest mer än en genomsnittlig vinskribent. Och som alltid har rätt i alla blindprovningar.

Det är lustigt, tänker jag som har provat blint tillsammans med duktiga sommelierer och vinskribenter under så många år. Där är det trots allt vanligast att man inte har allt rätt vid en blindprovning. Men detta kanske är en naturtalang som av någon anledning aldrig har upptäckts?

Jag börjar fråga runt lite om vinerna. Glas 1 och 2 är det ingen som vill säga något om. Inte heller glas 5. Det är ju så lätt att säga fel. ”Experten” berättar däremot hur det är. Att vin 1 och 2 är ganska kassa viner medan i glas 5, där har vi hög kvalitet, säkerligen från Europa, förmodligen Frankrike, närmare bestämt Bordeaux.

Men blindprovning handlar om så mycket mer än att sätta vinet, försöker jag för att få fart på diskussionen. Om att hitta typiska karaktärer, hitta en personlig smak och upptäcka nya viner. Och om att överraskas.

Häromdagen fick jag möjligheten att delta i en vertikalprovning av 17 årgångar av en prestigechampagne. Årgång 1999 fick högre betyg än 2002. Hade det skett i en öppen provning? Hade det skett om någon direkt och högt uttryckt sin negativa personliga åsikt om vinet? Förmodligen inte. Ödmjukhet kommer man långt med, inte minst i sociala sammanhang. Den som alltid är högljutt säker på sin sak uppfattas till en början som kunnig. Efter ett tag orkar ingen med personen.

Så jag har lärt mig detta gällande vinprovningar: Ge deltagarna papper och penna och låt samtliga, under tystnad, skriva ner sina första reflektioner om varje vin. Först därefter kan man börja prata, diskutera och kommentera. Utbytet av provningen kommer att bli så mycket större när alla kommer till tals. Och målet – att låta alla lära sig något nytt – kommer att uppnås.

Tillbaka till provningen på vinklubben. Den tysta stämningen till trots är det dags att avslöja vinerna. I glas 1, pinot från Bourgogne. Glas 2, pinot från Kalifornien. Glas 5, en pinotage från Sydafrika. Den ende som lärde sig något av just den här provningen var den högljudde ”experten” som bör ha hittat ett nytt favoritvin.