PIEMONTES PÄRLA
Bynamnet Serralunga d’Alba får det att vattnas i munnen på många Baroloälskare. Samma effekt har också Massolino – namnet på vineriet mitt i byn som drivs av bröderna Franco och Roberto. I vintras var Gourmet där och besökte den nybyggda källaren.
I Barolo har huset Massolino odlat ädla viner sedan slutet av 1800-talet.
Vintermorgon i Barolo. Kall, klar luft och blå himmel redan klockan åtta på morgonen – ovanligt i en region som är känd för sin dimma. Trots den yttre kylan är hotellrummet i Serralungas utkant varmt och skönt, något man faktiskt kan tacka familjen Massolino för. Giovanni Massolino var nämligen den som såg till att den lilla byn fick elektricitet i samband med att han började göra vin i slutet av 1800-talet.
Efter frukost kör vi upp på torget och parkerar. Utsikten är hänförande över vingårdarna ända bort till La Morra, en av de andra välkända Barolobyarna. Intressant är också att vi faktiskt parkerar bilen ovanpå Massolinos vinkällare. Mitt emot det lilla hus där allting började har de nämligen byggt ett nytt modernt vineri insprängt i berget. Dealen med byns styrande var att torg och marknadsplats gavs plats ovan jord.
FRANCO MASSOLINO MÖTER oss vid entrén och leder vägen ner i källaren. Modernt vineri till trots är det huvudsakligen traditionell vinmakning som gäller. Cementtankar och stora fat av slavonisk ek, så kallade botti, sköter vinifikation och lagring. Mindre fat av fransk ek används bara för vissa barberaviner och det vita chardonnayvinet.
– Vi har investerat i flera nya botti. De kostar en hel del, men å andra sidan håller de minst 25 år. Förr kunde faten hålla ännu längre, men de var gjorda av ek med över hundra år på nacken – sådana träd är det ont om numera, berättar Franco Massolino medan han häller upp ett smakprov av Vignarionda 2013 från ett av de vackra faten.
Barolovinerna är såklart firmans flaggskepp, och vingårdsbetecknade Vignarionda är eftertraktat av samlare. Såsom de flesta av Barolos klassiska vingårdar ligger den två hektar stora plätten i högt söderläge, och märgeljorden är kalkrik.
– Med dagens moderna vinmakningstekniker och ett allt varmare klimat i området behöver söderläge inte alltid vara det bästa, men här stämmer den gamla uppfattningen. Faktum är att vi inte kunde köpa den här marken, utan fick byta till oss den mot en betydligt större bit mark på annan plats, säger Franco Massolino.
Vi går ut på terrassen och ser ut över Vignarionda, som ligger alldeles intill vi-
neriet. Totalt gör man idag vin från drygt 30 hektar, varav ytterligare tre vingårdar ger ”egen” Barolo. Kalk- och sandblandade vingården Margheria ligger också i Serralunga. Här äger man 1,5 hektar, och druvorna ger vinerna fin elegans och krydda samtidigt som de känns långlivade. Den vingård familjen haft längst heter Parafada och är bara drygt en hektar stor. Djupa och ganska kraftiga, lagringsdugliga viner kommer härifrån. PÅ SENARE TID har en del investeringar gjorts i grannbyn Castiglione Falleto. Här är jorden lite näringsrikare, och vinerna från vingården Parussi, som ligger här, blir aningen mer generösa i stilen. Eftersom vingårdsvinerna oftast får lite längre lagring är det nu 2012:orna som släpps på marknaden, en årgång som speglas av värme.
– Det är en lysande årgång – vädermässigt varm. Vintern dessförinnan var dock isande kall, och en del rankor frös faktiskt. Våren var generellt fuktig och inte alltför varm, men med sommarmånaderna kom hettan, säger Franco Massolino.
Fördelen med den torra, varma sommaren var att man slapp svampangrepp och andra sjukdomar.
– Vi skördade relativt tidigt, och resultatet är runda och lättgillade viner med fin balans redan som unga. Det är en perfekt årgång för att visa att Barolovin inte måste lagras i årtionden för att kunna avnjutas. VI GÅR TILLBAKA in i källaren och provar vidare. Denna gång husets klassiska Barolo. Historiskt var ju Barolovin inte vingårdsbetecknat, utan en blandning av alla olika lägen. Det gäller även Massolino, vars första vin under egen etikett var årgång 1947. I skrivande stund har precis årgång 2013 av den klassiska Barolon släppts på marknaden, en årgång som skiljer sig en del från 2012 eftersom den snarare har givit långlagringsviner med ordentlig struktur.
– Ja, det är en klassisk piemontesisk årgång – ända ut i fingerspetsarna. Sval, med tydliga temperaturskillnader mellan dag och natt. Det ger viner med mycket karaktär och lång lagringspotential. Färgen är rik samtidigt som strävhet och syra är lysande höga.
Precis vad man kan förvänta sig av en toppårgång i Barolo, alltså. Särskilt om man gillar att lägga undan några flaskor för framtiden.
– Det var faktiskt ganska regnigt och fuktigt under våren, och risken för sjukdomar var påtaglig. Men en utmärkt sommar, utan alltför stark hetta, och en lång, torr höst gav sedan perfekta druvor när vi skördade i slutet av oktober.
Behöver man förändra något i vinifikationen när vinerna blir så kraftfulla?
– Ja, vi har faktiskt låtit vinerna ligga längre i botti – hela sex månader längre. Detta för att tanninerna verkligen ska integreras i vinet och kännas balanserade.
Säger Franco Massolino och släcker lyset i källaren. Det elektriska lyse hans farfar såg till att byn har. Så går vi ut igen, i den klara piemontesiska vinterluften som så sakteliga börjat värmas upp av solen.
”Ja, det är en klassisk piemontesisk årgång – ända ut i fingerspetsarna. Sval, med tydliga temperaturskillnader mellan dag och natt.”