SKÖNHETEN I DET OPERFEKTA

Gourmet - - VINNYTT MED ANDERS MELLDÉN - Text: ANDERS MELLDÉN

År 1994 bod­de jag i Zürich. Sov i en ar­be­tar­lä­gen­het till­sam­mans med en gre­kisk kil­le vid namn Ado­nis. Vi bå­da jobbade på fem­stjär­ni­ga ho­tel­let Baur au Lac; jag som vinky­pa­re, han som ser­vi­tör. Vi var i stort sett li­veg­na och ha­de det gans­ka bra. På hös­ten, den 13 no­vem­ber, sked­de den svens­ka folk­om­röst­ning­en an­gå­en­de EU-med­lem­skap och jag post­rös­ta­de JA. Allt an­nat var lik­som otänk­bart, även om mitt då­va­ran­de värd­land ju var mer skep­tiskt.

In­för EU-om­röst­ning­en gjor­des en mängd kam­pan­jer, in­te minst in­om re­stau­rang­bran­schen, som loc­ka­de med att ett in­trä­de i EG (som det het­te i bör­jan av 90-ta­let) skul­le in­ne­bä­ra läg­re pri­ser på kro­gen, och allt­så mer folk som gick ut. Men det gjor­des ock­så an­ti EU-kam­pan­jer. Som för­kun­na­de att vå­ra svens­ka jord­gub­bar skul­le för­bju­das på grund av fel form och att gur­kor ef­ter in­trä­det i den eu­ro­pe­is­ka ge­men­ska­pen ba­ra skul­le få va­ra per­fekt spikra­ka.

Sve­ri­ge val­de trots det­ta att bli med­lems­land. Och jag vet in­te om det ha­de med in­trä­det i EU att gö­ra el­ler om det var en all­män trend, men un­der 90- och 00-ta­let blev vi be­sat­ta av det per­fek­ta. Vå­ra hem blev allt lju­sa­re, frä­scha­re och stil­re­na­re sam­ti­digt som bå­de mat och dryck skul­le va­ra ström­lin­je­for­mat och rent. Po­ta­ti­sar tor­ne­ra­des i sam­ma takt som vi köp­te au­stra­lisk shi­raz från stor­bo­lag, och öl­lan­det Sve­ri­ge ha­de fär­re än 20 bryg­ge­ri­er vil­ka al­la brygg­de i stort sett sam­ma typ av öl – kri­stall­klar in­ter­na­tio­nell la­ger. Per­fek­tio­nen kul­mi­ne­ra­de med vi­ta du­kar, ste­la mat­sa­lar, sju­ka vin­påslag och flas­kor med ste­rilt in­ne­håll och Swa­rov­ski-bling på ut­si­dan.

Se­dan slog allt över. 2010-ta­let kom, och plöts­ligt var det in­sek­ter, tall­barr och grovt trä som snod­de åt sig stjär­nor­na. Grum­ligt öl, från nå­got av Sve­ri­ges 300 bryg­ge­ri­er, och li­ka grum­li­ga vi­ner blev högs­ta mo­de. Bret­ta­nomy­ces och vo­la­til sy­ra – allt det som 90-ta­lets dryc­kes­till­ver­ka­re gjort sitt bäs­ta för att sud­da bort – var ock­så till­ba­ka. Att un­der mitt år i Schweiz för­sö­ka ser­ve­ra dy­lik dryck skul­le ha re­sul­te­rat i en re­jäl ut­skäll­ning på Schwei­zer­deutsch.

Nu­me­ra hör kri­stall­klart öl till ovan­lig­he­ter­na när man går ut för att ta ett glas, och ett väl­gjort oran­ge­vin blir en spän­nan­de sma­kupp­le­vel­se till rot­frukt­s­gra­täng­en gjord av and­ra­sor­te­rings­grön­sa­ker. Ja, vi är fort­fa­ran­de med i EU, men så här va­ri­e­rad har väl dryc­kes­mark­na­den ald­rig sett ut, tack va­re att vi hit­tat skönheten i det operfekta.

Och gla­dast blir den som hit­tar kro­ki­gas­te gur­kan på mark­na­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.