SISTA SIDAN
Stefan Ekengren trycker korv med räksallad så det står härliga till.
Stefan Ekengren lovsjunger småtimmarnas bästa kockkompis – en smal wurre med kladdig räksallad.
VAD ÄR DET med räksallad, egentligen? Alltså räksallad som svällande topping till korv med bröd?
Vad är det som gör att jag med berått mod och med noll tanke på gastronomi och smakkombinationer genomför det sekunddrama som det innebär att trycka en wurre med räksallad och kanske även en liten Pucko? Jag sitter på svaret: Det är det totalt ovettiga som lockar. Hur omöjlig men helt otroligt underbar är inte den här kombinationen? Ibland behöver man den här nästan löjliga maten för att bara få känna sig avslappnad och inte så jäkla matängslig i några sekunder.
För mig är korv med bröd, räksallad och en Pucko en längtan till matorgier och ovettiga fester med människor i grupp som trycker allt som kommer i deras väg: hummer, kött, ostron, ost, smör och bröd, nedsköljt med litervis av vin. Det blir ju aldrig några matorgier (och en jäkla tur är väl det) men känslan när jag trycker korven och Puckon gör mig avslappnad, och det behövs för att klara av mitt annars så kontrollerade liv. Jag är helt hundra på att alla behöver det här ibland. Ja, jag behöver det i alla fall, helt livsavgörande för mig.
Ingenting, absolut ingenting är måttfullt med den här anrättningen: kladdig räksallad, korv av oklar kvalitet, vitt skitbröd, fettig rostad lök också! Och sist men inte minst: Puckon. Anrättningen är varken unik eller ny, men det är inte det viktiga, och den funkar för mig – alla får ha sina tryckarrätter.
Och jag tar alltid två korvar för att vara på den säkra sidan. Den första trycks med räklasset när jag tycker synd om mig själv eller om jag bara behöver stöd och mys.
Fort ska det gå också; har du en alldeles för dålig takt i attacken på korven uteblir effekten – det här är otroligt viktigt!
Den andra korven ska ätas direkt utan uppehåll eller andningspaus. Detta för att nu, efter den första, känner jag mig stark igen, och jag vill att den iskalla Puckon, som jag ska svepa efteråt, ska kännas hela vägen ner i blindtarmen när den landar i magen som en boxarsäck i fritt fall från en skyskrapa. Det är så härligt, det är så viktigt och det är så nyttigt.
Just nu, när jag skriver det här en torsdagskväll efter en sjukt hetsig kväll på restaurangen, har jag stått på gatan vid min stammisgrill som har öppet sent och tagit de där två korvarna med en stor chokladdryck efteråt. Detta var tillfället! Bara tanken på att jag inte skulle förbränna en enda av de fem miljarder kalorier jag körde ner i avgrunden på exakt åtta sekunder gjorde att jag njöt extra lyckligt. Blindtarmen jobbar ivrigt och under njutning natten igenom. Morgondagen, för det finns en sådan, stavas gröt till frukost och fortsätter med sallad, råkost och hälsosamma drycker, i alla fall på förmiddagen.
Jag fick vara okontrollerad, måttlös, avslappnad och lycklig nu en stund här på kvällen, och det är det värt. Alla behöver det ibland. •
”För mig är korv med bröd, räksallad och en Pucko en längtan till matorgier och ovettiga fester med människor i grupp som trycker allt som kommer i deras väg: hummer, kött, ostron, ost, smör och bröd, nedsköljt med litervis av vin.”