Gourmet

IRRFÄRDER I ISTANBUL

Istanbul är en hänförande stad mellan Europa och Asien. Krögaren Maksut Askar tar med oss på en kulinarisk rundtur bland klassiska rätter, smakrika specialite­ter och unika råvaror.

- Av: TOVE OSKARSSON HENCKEL

Krögaren Maksut Askar tar oss med på en gastronomi­sk expedition i Turkiets myllrande storstad.

Det finns städer som är ett eget universum, som med sin magnetiska dragningsk­raft tar tag i ens kropp och själ. Tokyo är en sådan stad, där besökare omgående fascineras av stadens snabba tempo, vackra skyskrapor och galna befolkning. Istanbul är en annan. Nyligen hörde jag någon nämna ordet hatkärlek. Här finns de klassiska epiteten, men på ett alldeles eget sätt. Vid en första anblick är staden ett myller av människor, på ett ganska obekvämt sätt. De har bråttom, trängs, är ohövliga och framför allt otåliga. I gränderna utanför kryddmarkn­aden knuffas besökarna och jag far runt som en vante. Gatan är ojämn och klaustrofo­bin kommer krypande. En butiksägar­e upprörs över att ”om vi inte ska handla mer kan vi lika gärna gå”. Vi är jag, Maksut Askar, delägare och kock på Neolokal, samt James Close och Maria Guseva från tvåstjärni­ga The Raby Hunt i Darlington i England. Maksut har bjudit in The Raby Hunt till ett gästspel som föregås av två dagars introdukti­on i den anatoliska kulinarisk­a världen med Istanbul som matscen.

FÖR ETT DECENNIUM sedan var Istanbul ett av världens mest intressant­a och hetaste resmål, mycket tack vare dess kulturellt intressant­a sevärdhete­r och rika gastronomi­ska scen. 2016 vände turisterna Istanbul ryggen, av helt förståelig­a skäl. Vi minns terroratta­ckerna på exempelvis flygplatse­n och nattklubbe­n Reina. Vi minns också den misslyckad­e statskuppe­n, där rykten florerade om att landets statsöverh­uvud Erdogan själv kanske låg bakom. En statskupp som resulterad­e i ett återinföra­nde av dödsstraff­et. Ändå befinner vi oss mitt i den myllrande storstaden, eftersom kärleken till och nyfikenhet­en på maten är starkare än rädslan.

MAKSUT ASKAR PÅ Neolokal är en av Turkiets internatio­nella stjärnor, vid sidan om Miklas Mehmet Gürs. Maksut reser på kongresser och gästspel runt hela världen för att berätta historien om Anatolien, dess gastronomi­ska arv och unika ingrediens­er. Han bjuder oss stolt på künefe, en dessert fylld med varm ost och indränkt i syrup. Desserten är vanlig i hans hemby Iskenderun. Bakverket kan fyllas med ost, och vanligen används kaymak – en färskost som oftast görs på buffelmjöl­k som kokats på låg värme för att sedan svalna och snabbt fermentera­s. Kaymak har en viss sötma, vilket gör den perfekt för desserter eller direkt på smörgåsen tillsamman­s med honung. Kaymak är också vanligt i en viss sorts baklava där den bakas tillsamman­s med pistasch, som också är en ofta använd ingrediens i Turkiet.

Neolokal är Maksut Askars fjärde restaurang och ligger högst upp i en ståtlig byggnad. Utsikten är magnifik över Bosporen och den stora moskén på andra sidan. Maksut odlar örter och växter vid restaurang­en, medan övrigt grönt köps på marknaden eller av de stora trädgårdar­na som ligger ungefär en timmes bilfärd från centrala Istanbul. Vi har all anledning att återkomma till trädgården, men första stoppet på vår stadstur är en av landets mest kända maträtter - kebab. Zübeyir Ocakbaþý är kanske den kebaberia som är mest känd i Sverige, då Niklas Ekstedt var där under en av sina matresor för SVT. En äkta kebab lagas över öppen grill, och förresten heter det inte kebab utan kebap i Turkiet. Maksut tar oss istället till Adana Ocakbaþý i stadsdelen Bomonti. Inte lika känd, men ack så välsmakand­e.

– Jag har gått hit i många år, och det är alltid samma kock som grillar, berättar Maksut.

Lamm är specialite­ten, och gärna inälvor som njure, hjärta och testiklar. Köttet tillagas med en beundransv­ärd fingertopp­skänsla. Till detta serveras tomatsalla­d, strimlad lök och grillade chilifrukt­er. Allt sköljs ner med drycken şalgam, gjord på majrova och picklad morot, samt ett par glas raki.

DAGEN EFTER TAR vi bilen norrut. Vägen kantas av höga barrträd, och vi passerar en liten by innan skogen plötsligt ger vika för ett lapptäcke av stora trädgårdar.

– Staten gav den bördiga marken till människor som inte hade någonstans att bo efter andra världskrig­et. Här kunde de odla, berättar Maksut, som tillsamman­s med James och ägarinnan Beyhan går längs rader med sockerärte­r och dillblommo­r.

En stor frukost dukas upp med landets specialite­ter, som kaymak, färska grönsaker, lokala ostar, oliver, torkat kött och omelett med sucuk – en smakrik semitorkad korv kryddad med vitlök, kummin och chiliflake­s.

Beyhan var nyligen på en kongress i London som handlade om vikten av att bevara forntida spannmål. Allt som Beyhan odlar är självklart helt fritt från bekämpning­smedel och växer i enlighet

”Lamm är specialite­ten, och gärna inälvor som njure, hjärta och testiklar. Köttet tillagas med en beundransv­ärd fingertopp­skänsla.”

med säsongen. Det råder inget tvivel om hennes starka engagemang.

– Vi ger oss inte utan kämpar för att få behålla marken, berättar Beyhan, som nyligen lyckades hindra regeringen från att riva trädgårdar­na till förmån för bostäder.

VI ÅKER VIDARE till kryddmarkn­aden, Istanbuls nav, där Maksut visar sina favoritstä­llen. Kummin, den vanligaste av dem alla, är ett måste. Sumak, den röda, syrliga med lite toner av citrus, är spännande och fräsch till stekt kött. Kryddpeppa­r är en självklar del av den turkiska matlagning­en. Turkiskt kaffe köps också innan vi reser över floden Bosporen och stiger av i den asiatiska delen av Istanbul. Staden ligger precis mellan Europa och Asien, och Maksut vill visa en av områdets bästa lokantas, Ciya Lokantasi.

– Lokanta är det ord vi använder för mat som påminner om den vi lagar hemma. Om en restaurang har ett namn som börjar på Lokanta innebär det traditione­ll hemlagad mat.

För Maksut Askar har matlagning alltid varit en naturlig del av livet, speciellt eftersom han stått sin mormor väldigt nära och hjälpt henne i köket. Han utbildade sig inom hotell och restaurang men främst i rollen som driftansva­rig.

– Jag trodde inte att jag skulle kunna jobba med att laga mat, berättar han.

Det ena ledde till det andra, och efter att ha drivit ett cateringbo­lag, arbetat som konceptutv­ecklare och trevat sig fram som kock öppnade han eget. Neolokal är hans fjärde restaurang, och här känner han sig hemma. Hans passion handlar främst om en geografisk avgränsnin­g.

– Turkiet är en ung nation som bara har funnits i drygt hundra år, men Anatolien har alltid funnits där, säger han.

Den anatoliska halvön har en brokig historia som påverkar områdets matkultur.

– Mer än 70 civilisati­oner har existerat i Anatolien, fortsätter Maksut.

Det ottomanska riket var dominerand­e under århundrade­n och har självklart satt djupa spår.

– Det anatoliska köket är ett hav att plocka ur. Här finns influenser från olika länder och kulturer, och min gastronomi­ska resa med Neolokal har bara börjat. Samtidigt ställer sig Maksut frågan: Vad är lokala ingrediens­er?

– Att ta fram en ny rätt kan ta två år för oss. När jag pratar om lokala ingrediens­er menar jag de som moder jord ger mig. Jag försöker odla historiska spannmål, men om jag hittar ett frö från norra Europa, planterar det, får det att växa och ge frukt – då är det lokalt för mig.

ISTANBUL HAR VARIT omvälvande för James Close av flera anledninga­r. James och Maksut är båda självlärda kockar men på många sätt olika. Medan James är perfektion­ist och behöver total kontroll på råvaror är Maksut mer laid back.

– Det som inspirerar mig främst är kryddor som sumak, säger James.

Båda han och Maria, dessertans­varig på The Raby Hunt, är i Istanbul för första gången. Men för Maria, som är från Ryssland, är vissa smaker överraskan­de bekanta.

– När min mamma åkte på affärsresa kom hon ofta hem med mat. Jag känner igen köttet som fått mogna i kryddor och vitlök, och sötsaker som nötter i granat äppelmelas­s, berättar Maria.

För Maksut handlar gästspelet främst om att dela erfarenhet­er med kolleger. James och Maria använder grönsaker från trädgården och kryddor för att ge typiska The Raby Hunt-rätter en liten twist av Istanbul, medan Maksut gått utanför sin traditione­lla sfär och skapar mer moderna rätter. Förhoppnin­gsvis har gästspelet givit kockarna nya lärorika erfarenhet­er. De är båda nyfikna på framtiden. För Maksut har resan bara börjat, medan James ständigt letar efter nya utmaningar. – Till de turister som kommer till Istanbul rekommende­rar jag att gå på lokantas och prova så mycket street food som möjligt. Istanbul är mycket mer än kebab, säger Maksut. •

 ??  ??
 ??  ?? Makrill och blåkrabba av Maksut Askar.
Makrill och blåkrabba av Maksut Askar.
 ??  ??
 ??  ?? Kokoreç är populär gatumat där fårtarmar träs på spett och grillas vågrätt. Köttet hackas före servering och sköljs gärna ner med yoghurtdry­cken ayran.
Kokoreç är populär gatumat där fårtarmar träs på spett och grillas vågrätt. Köttet hackas före servering och sköljs gärna ner med yoghurtdry­cken ayran.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? James Close på The Raby Hunt följs av både nationellt tv- team och tidning.
James Close på The Raby Hunt följs av både nationellt tv- team och tidning.
 ??  ?? Künefe gjord på kaymak i myllret utanför kryddmarkn­aden.
Künefe gjord på kaymak i myllret utanför kryddmarkn­aden.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden