MUSEIMAT

Vi har fått vänta i fem år, så självklart var förväntningarna höga. Vad skulle erfarne krögaren Fredrik Eriksson göra när han fick uppdraget att öppna

Restaurang Nationalmuseum? Miljön är förstås fantastisk, med sina höga valv och stora ljusinsläpp från kajen och vattnet, i salar som tidigare rymde verkstäder och papperskonservering. Inredning och gods är framtagna under formgivaren Matti Klenells ledning.

Att matcha mat på ett nationalmuseum har dock inte varit en helt lätt nöt att knäcka, menar Fredrik Eriksson.

– Museikrogen är ju en ganska ny företeelse i Sverige. Moderna museet började, sedan har Paul Svensson självklart tagit det vidare på Fotografiska och därefter Pontus på Tekniska museet. Vi åkte runt hela världen och tittade, tills vi backade bandet. Det här är en sorts kulturborg, och de flesta kommer ju inte hit enbart för maten. Därför har det blivit en casual-restaurang och inte à la carte på kvällarna. Hellre då den där långlunchen som aldrig slutar. Jag vill skapa ett härligt häng, säger Fredrik Eriksson.

Menyn är baserad på råvaror mellan 55:e och 69:e breddgraden, modernt inhemsk men även med blinkningar mot mer latinska latituder. Fredrik Eriksson hoppas mycket på att transformera en av sina signaturer från Långbro värdshus till den nya konstborgen på Blasieholmen. Därför har museikrogen lånat in den rödvinsbräserade oxbringan med kantareller, smålökar, rökt fläsk och mandelpotatispuré. Ingredienser för en kommande nationalrätt, måhända?

I dag är Fredrik Eriksson glad över sitt beslut att hösten 2018 inte öppna ännu en fine dining-krog i huvudstaden.