STOR ROSÉVINSPECIAL
Gourmets recensent radar upp de rosigaste roséerna på sommarverandan.
NÄR JAG BÖRJADE jobba med vin fanns knappt rosé. Rosé var något jag läst om men som ingen drack. Jo, förresten – det fanns ett vin, portugisiska Mateus, som med sin sursliskighet lockade ett fåtal konsumenter som inte hade ”stor smakupplevelse” som nummer ett på priolistan.
Men annars var det torrt på roséfronten till dess att en och annan enkel, halvtorr Rosé d’Anjou smög sig fram. Det var viner som dessa som grundlade rosévinets dåliga rykte som oseriöst geléhallonvin, något vinmakarna tillverkade med vänsterhanden medan ”riktigt vin”, det vill säga rött och vitt, skapades med högern.
Under ett par decennier var det så här. 1990-talet och 2000-talet var lika med rosévinsmörker för svenska konsumenter. I USA var det samma sak. Där kallades rosévin för ”blush-wine” och bestod mest av söt ”white zinfandel” från mindre nogräknade kaliforniska producenter.
Men så hände något. När 2000-talets första decennium närmade sig sitt slut hade New York-frankofiler fått upp ögonen för Frankrikes mest kända rosévin, det från Provence. Här hade produktionen av deras karaktäristiskt ljusrosa, friska och torra rosé fortgått under de mörka åren. Solsökande parisare – och andra turister – hade hela tiden njutit av vinerna på rivieran som en lokal angelägenhet.
När amerikanerna nu ville dricka Provence-rosé ökade plötsligt efterfrågan även på export. I min bok om rosévin, som jag skrev för några år sedan, beskriver jag ”torkan på Long Island” 2010. Torkan gällde fransk rosé när plötsligt efterfrågan blev större än utbudet. Idag är därför Provence en blomstrande vinregion igen, där advokater, läkare och andra med pengar över köpt upp övergivna vingårdar för att dela på rosékakan.
Vi svenskar hängde snabbt på det nya rosétåget. Här dök Provence-viner som Cuvée Madame och Château Minuty upp och gjordes populära via krogarnas uteserveringar och beställningssortimentet. Idag är Sverige faktiskt femte största exportmarknad för Provences roséviner!
Men det har inte stannat där. I takt med att rosé blivit alltmer rumsrent har också fler stilar och ursprung dykt upp. Idag gör även naturvinets hipsterproducenter rosé i alla möjliga stilar – mörk, ljus, bubblig, stilla. Och allt fler är nyfikna på gammaldags stilar, som fatlagrad rosé från Spanien och sommarnattsmörk Clairet från Bordeaux. Själv inväntar jag bara ett gäng underbara Rosé de Riceys från Champagne – vem sitter och tjuvhåller på dem?
För när trendordet nummer ett nu är ”variation” hänger även rosén med på tåget. Mörk, ljus, stilla, bubblig, torr, söt … Idag välkomnar vi alla nyanser av rosé. Äntligen!
”Och allt fler är nyfikna på gammaldags stilar, som fatlagrad rosé från Spanien och sommarnattsmörk Clairet från Bordeaux. Själv inväntar jag bara ett gäng underbara Rosé de Riceys från Champagne – vem sitter och tjuvhåller på dem?”