BJÖRNS TRÄDGÅRD
Västervik ska bli en kulinarisk knutpunkt, i alla fall om hemmasonen Björn Ulvaeus dröm om Slottsholmen slår in.
”När jag började turnera fick jag förhålla mig till maten som fanns på landsbygden och stadshotell på 1960-talet. Den var erbarmligt dålig, men maten i Stockholm började lyfta och jag fick smak för andra länders kök. Sedan började jag resa runt i världen och gick på fantastiska restauranger.”
Björn Ulvaeus har, tillsammans med dottern Anna, återvänt till sin gamla hemstad för att skapa sitt drömprojekt. När Hotell Slottsholmen i Västervik står klart ska det vara hotell, spa och självklart en restaurang med plats för lokalbor liksom gäster från världens alla hörn.
Så vi ska inte prata om min skilsmässa, säger Björn Ulvaeus med ett stort leende.
Jag har just gjort en lång utläggning om att Gourmet är en seriös mattidning, ingen skvallertidning, och att han ska få läsa alla citat. Det märks snabbt att Björn är en man med självdistans och humor.
Jag vet inte varför jag känner att jag måste förklara mig. Kanske är jag lite nervös för att träffa en av Sveriges mest legendariska musiker, men Björn visar sig vara proffsig, avväpnande och en hängiven gourmet. När övriga bandmedlemmar i ABBA åt hämtmat från McDonald’s under turnéerna gjorde Björn gärna sina egna kulinariska utflykter.
– Jag åt gärna sushi innan vi gick upp på scen. Och i Japan tog promotorn mig till små mystiska ställen som japanerna själva gick till.
VI SITTER I den ljusa restaurangen på Slottsholmen i Västervik, som Björn numera driver i egen regi tillsammans med dottern Anna och hennes man Calle Hydbom Ulvaeus. Som kökschef hittar vi Maria Lindén, med erfarenhet från bland annat Berns och Astrid Lindgrens Värld. Samtliga vid bordet idag har en anknytning till Västervik, och kärleken till staden har fört dem samman. Slottsholmen ligger vackert mitt i Västerviks sund med vatten på båda sidor. På platsen har det stått en restaurang sedan början av 1900-talet, och vid 12 års ålder arbetade Björn här som springpojke. Numera är det han som håller i taktpinnen, men han pratar gärna om tiden då han gick ärenden åt Tengfeldt, dåvarande ägaren som numera har en pyttipanna uppkallad efter sig på restaurangen.
Vad har du för förhållande till mat?
– Det första är förstås till min mammas husmanskost. Den återkom varje vecka. Hon var duktig. Vi åt bruna bönor med fläsk, ärtsoppa och strömming. Hon gjorde också jättegoda köttbullar, säger Björn, som växte upp i Västervik och gjorde succé i bandet Hootenanny Singers.
– När jag började turnera fick jag förhålla mig till maten som fanns på landsbygden och stadshotell på 1960-talet. Den var erbarmligt dålig, men maten i Stockholm började lyfta och jag fick smak för andra länders kök. Sedan började jag resa runt i världen och gick på fantastiska restauranger.
Har du något favoritkök?
– Det italienska, om jag bara får välja ett.
Är du själv bra på att laga mat?
– Jag och min första fru lagade mycket mat tillsammans. Min andra fru Lena är väldigt duktig, så hon har tagit över köket. Jag gör bara kalops. Jag har ett fantastiskt recept, men jag måste laga efter exakta mått. Därför har jag ett excelark som räknar om samtliga mått beroende på köttbitens storlek. På så sätt blir rätten exakt likadan varje gång.
Var i Västervik är du uppvuxen?
– Bakom den gamla kyrkan, säger han och pekar mot kyrktornet i fjärran. Huset står faktiskt kvar. Jag kom till Västervik när jag var 6 år och har bott här hela min ungdom. När jag reste ut i världen trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka. Nu blev det så, och det är jag väldigt glad över.
Hur kom det sig att du återvände?
– Mina föräldrar bodde kvar, och Hansi Schwarz ( bandmedlem i Hootenanny Singers, reds anm) körde Visfestivalen, där jag också varit inblandad.
Visfestivalen i Västervik har varit en samlingsplats för artister sedan mitten av 1960-talet. Björn är styrelsemedlem, och det var här dottern Anna och Calle träffades. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Sedan jobbade vi på Visfestivalen i många år, och när Hansi gick bort 2013 blev det naturligt att vi hjälpte till att driva den tillsammans med Hansis son, berättar Anna.
Några planer på att själv stå på scen har hon dock inte.
– När jag var liten hade jag förmånen att ha Kalle Moreaus som gitarrlärare en kort period, och jag minns så väl när kan kom på den återkommande veckolektionen. När jag började spela sa han ”Jag förstår inte hur du aldrig kan bli bättre!” berättar Anna och skrattar. Jag hade varken intresse eller fallenhet.
Björn, hur tänkte du när du startade restaurangen?
– Det skulle vara hög kvalitet och miljövänligt. Jag ville använda ortens produkter. Allt skulle kännas tillgängligt för västervikarna. Det fick inte bli ett snobbigt ställe.
Det känns modigt att investera i ett sådant stort projekt i lilla Västervik.
– Haha, ja rent av dumdristigt, men när jag väl hade bestämt mig var det bara att köra. Jag gör det med hjärtat.
När du pratar hållbart, på vilket sätt?
– Vi grävde mellan tolv och femton hål för bergvärme. Yttertaket har solpaneler och solceller. Det flytande hotellet, som vi ska bygga intill, har solceller och en avsaltningsanläggning. Med solceller ska vi kunna tillverka drickbart vatten ur havet. Min förhoppning är att hotellet blir ett nollhus vad gäller energi.
Matmässigt, vad har du haft för spännande upplevelser på dina resor?
– När vi var i Osaka åt vi hos den näst bästa japanska sushikocken i världen. Jag minns hans otroligt vassa kniv. Han gjorde de mest fantastiska saker med fisk, och jag fick en soppa med levande små ålar i.
Åt du upp?
– Ja, och sedan kommer jag ihåg ett besök på La Tour d’Argent i Paris. Där åt jag en speciell form av rått ägg med tryffel. Det var otroligt gott.
NÄR SLOTTSHOLMEN ÖPPNADE
för ett drygt år sedan härrörde de flesta rätter från ett minne från Björns barndom eller resor. Idag är konceptet inte lika tydligt.
– Vi kände att det kanske spretade lite och har istället valt att behålla pytten och Mor Ainas strömming som signaturrätter, berättar Maria. Däremot kan vi säkert introducera fler rätter från Björns resor i framtiden. Vi har en levande meny.
Under uppstarten av restaurangen arbetade Björn tillsammans med Stockholmskocken och Gourmets krönikör Stefan Ekengren, som även var med och rekryterade Maria.
– Ja, vi har fortfarande kontakt. Vi kan bolla idéer någon gång ibland, men det är jag som driver köket numera, säger Maria.
– Jag gillar den traditionella svenska maten men har erfarenhet av andra länders kök, som asiatiskt och italienskt.
– Vi vill inte låsa in oss i ett koncept, fyller Anna i.
Anna är sedan augusti 2018 vd för Slottsholmen, och Calle är chefssommelier. Han bygger just nu upp bland annat en vinkällare.
Varför ville ni ta över ansvaret?
– Slottsholmen behövde inte nödvändigtvis någon som har erfarenhet från hotell- och restaurangbranschen, utan som kan samla den inspiration och vision som pappa bidrar med och hålla den levande när han inte är här, säger Anna. Det saknades tidigare.
Och det här ger kanske dig och pappa en anledning att höras lite oftare?
– Ja, att ta över kändes naturligt. Till sommaren väntar paret HydbomUlvaeus sitt första barn.
– Det är kul att våra barn kommer att växa upp i pappas hemstad. Kanske till och med gå i samma skola, säger Anna.
Slottsholmen är visserligen invigt, men inom kort startar familjen Ulvaeus nya projekt. Ett flytande hotell byggs intill, och det gamla badhuset på andra sidan gatan ska varsamt renoveras för att inrymma ett spa.
– Jag vill att vi ska locka kreativa talanger som Maria, Anna och Calle till en miljö där de känner frihet att utvecklas, menar Björn.
Som ett led i detta har restaurangen nyligen anställt konditor Jennie Lindberg, Sveriges bästa tårtdesigner 2018. Jennie kommer att arbeta med desserter och bakverk. Perfekt för det kommande spat, som ska inhysa ett klassiskt konditori.
– Dit ska man gå för att unna sig, säger Anna.
Björn, du verkar jobba mycket med kvinnor i ledande positioner. Är det medvetet?
– Det har nog bara blivit så. Jag har alltid jobbat med starka kvinnor, och nästan alla projekt, som exempelvis Mamma Mia, är faktiskt kvinnoprojekt.
Vad tror du annars om framtiden?
– Vi försöker bygga en destination. Det finns inget som liknar det här i Sverige idag. Förhoppningsvis kommer Slottsholmen att attrahera gäster från när och fjärran. •
”Det skulle vara hög kvalitet och miljövänligt. Jag ville använda ortens produkter. Allt skulle kännas tillgängligt för västervikarna. Det fick inte bli ett snobbigt ställe.”