OMODERN MAT-TV

Gastrosvulstiga tankar

Daniella Illerbrand hoppas att vi har fått se nog av stereotypa tv-kockar.

Jo, nu kommer den. Konversationen som jag länge har tänkt på, och som jag tycker att vi ska ha nu. Om mat-tv. Och jag har mycket att säga om den, det vet du! När jag var yngre tittade jag ofta på the Food Network, och lärde mig massor. Då sändes främst ren matlagnings-tv. Det var innan tävlingar blev trendigt. Sedan kom Top Chef, och efter det tog allt fart, känns det som. Nu är det tävlingar överallt, i alla möjliga variationer. Mat styr mycket av innehållet i våra tv-apparater, vilket gör det till något starkt och mäktigt.

Men jag ska inte prata om mattävlingar, utan om skillnaden mellan manligt och kvinnligt. För skillnaden är påtaglig, kan man lugnt säga.

Ta den sorgligt nog bortgångna, men enormt talangfulla, Anthony Bourdain som exempel. Hans shower var fulla av fart och spänning, och han fick röka, dricka, svära och bete sig som sig själv, ibland kanske något överdrivet men ändå klassiskt Anthony. Eller ta Plura. Halvnaken med en cigg i munnen och ett glas vin i handen underhöll han tv-tittarna med matlagning av den mer gastrosvulstiga sorten. Jag kan komma med fler exempel om det behövs, men så vänder vi blicken mot den kvinnliga versionen. Där är det helt motsatt.

De kvinnor som har sina egna matlagningsprogram är oftast en dröm i pastell, med vita tänder och röda läppar. En sjal i håret och volanger på klänningen. Som en hemmafru i tv-serien Mad Men, som man inte kan relatera till.

NU ÄR DET inget fel på dessa kvinnor. De gör fantastisk tv och är fantastiska matlagare. Men detta får mig att undra, vad är det snarare för fel på mig? Varför kan jag inte relatera till dessa drömmiga och vackra kvinnor i sina håruppsättningar och volangförkläden? Varför vill jag röka en cigg och dricka lite whisky medan jag hugger av huvudet på en hummer?

Varför vill jag klättra i ett berg och äta upp en get som jag slaktat och grillat över en öppen eld, klädd i flanell och med en kniv i bakfickan?

Är det så att en kvinna helst ska ha en stil som går hem i rutan? Plocka blommor och baka bullar? Nu porträtteras inte alla kvinnor så i tv, och det fina är att på sistone börjar vi se en lite mer varierad stil på både mat och kultur, vilket gör mat-tv mer intressant. Men överlag saknas det lite mer rustika exemplar från det kvinnliga släktet.

Jag gillar visserligen att både plocka blommor och baka bullar (nej förresten, inte bullar, för det kan jag inte), så det kanske behövs en kombo? Jag vill se en kvinna ta över den äventyrliga delen, som pratar ett språk som jag förstår, som lagar mat jag kan relatera till. Som kanske svär lite då och då, som vågar ta ut svängarna lite mer. En kvinna som är lite gastrosvulstig, för visst är det inte bara jag som gillar sådant? Eller?

»JAG VILL HUGGA HUVUDET AV EN HUMMER.«